Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kilskrift, den af lodräta, vågräta och snedt ställda kilar samt kil-vinklar i de mest vexlande förbindelser sammansatta skrift, hvilken i en stor del af vestra Asien återfunnits inristad på forntida minnesmärken - Kilslutningssystem, artill., kallas de bakladdningsmekanismer vid artilleripjeser, i hvilka mekanismens hufvuddel in- och utföres vid laddandet genom ett hål på sidan af pjesen. Se Krupps bakladdningsmekanism i art. Kanon - Kilslån, zool. - Kilsnitt, formandet af de stycken, af hvilka ett hvalf är sammansatt, äfvensom läran om lagarna derför. Se Hvalf - Kilwinning, stad i skotska grefskapet Ayr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungalängder, listor på ämbetsmän, berättelser
om krigs- och jagtbragder, uppräkningar af
rikets delar, förteckningar på skattskyldiga
folkslag och deras tributer, anteckningar om
tempelbyggnader och tempelskänker, diplomatiska
inlagor, krigshöfdingars depescher till konungen,
privatkontrakt, skuldförbindelser, astronomiska,
grammatiska och lexikaliska arbeten, mytologiska
sägner, hymner och böner till gudarna. I dessa senare
finner man den s. k. parallellismen i versformen
ofta rätt strängt genomförd; och det lider väl intet
tvifvel, att judarnas poesi, om ock ej omedelbart,
hemtat densamma från assyrernas, medan åter de
första spår deraf hafva ledts tillbaka till sumeriska
hymner och besvärjelser. Detta är för öfrigt blott
en af de bryggor forskningen redan hunnit slå från
den mesopotamiska kulturen till den judiska. –
De funna fragmenten af ett forn-babylonskt epos
utvisa, att detta var afdeladt i 12 böcker, hvarje
behandlande en legend, som tyckes hafva passat till
namnet på motsvarande zodiakaltecken. Medelpunkten
bildade en solhjelte och hans äfventyr. Oskadade eger
man i behåll sjette boken, om Istars nedstigande i
underjorden (se Istar), den elfte, inrymmande den
babylonska sägnen om syndafloden, äfvensom delar
af en, hvilken skildrar de sju onda andarnas krig
med månen.
Bland den literatur, som kilskriftstudiet framkallat,
intages en framstående plats af Bottas och Layards
skrift- och planschverk öfver deras storartade
fynd. Den förnämsta samlingen texter innehåller dock
det af H. Rawlinson i förening med dels E. Norris,
dels G. Smith utgifna verket "Cuneiform inscriptions
of western Asia" (4 bd). J. Oppert har, delvis i
samarbete med sin lärjunge Ménant, utvecklat en stor
och mångsidig verksamhet inom assyriologien; så ock
deras landsman Fr. Lenormant (d. 1883; särskildt
banbrytande i fråga om forskningen i Sumirs och Akkads
språk). Norris grep sig an med ett assyriskt lexikon
(3 bd, 1868–72), men dog från sitt till hälften
färdiga verk. Assyriska grammatiker ega vi af Hincks,
Oppert (2 uppl.), Ménant, engelsmannen A. H. Sayce
och tysken Eberhard Schrader, hvilken lemnat äfven
andra framstående arbeten. Den i förtid bortryckte
G. Smiths största verk var hans upptäckt och
bearbetning af den kaldeiska syndaflodssägnen, senast
behandlad i hans "Chaldean account of Genesis". Bland
yngre assyriologer må nämnas: i Tyskland Friedrich
Delitzsch (f. 1850, prof. i Leipzig) jämte hans unga,
men verksamma lärjungar F. Hommel och C. Bezold
(tillsammans utgifvare af en "Zeitschrift für
keilschriftforschung") samt P. Haupt (hvilken
verksamt bidragit till utvecklandet af de numera
antagna åsigterna om Sumir- och Akkad-folket, enligt
hvilka dettas tvänne stammar varit nära beslägtade,
men talande något skiljaktiga munarter, hvarjämte
Sumir varit det sydligare och ursprungligare, Akkad
det nordligare och af assyrerna mest påverkade,
liksom för dessas kultur betydelsefullaste folket);
i England Th. Pinches, G. Smiths efterträdare inom
British museum;
i Frankrike St. Guyard och Jos. Halévy, bekanta såsom
förfäktare af en eljest icke af någon framstående
kilskriftforskare antagen teori, att Sumir- och
Akkad-språket icke vore något eget språk, utan blott
assyriska, skrifven med ideografiska tecken. En ung
finsk språkforskare, K. Eneberg, som egnat sig åt
kilskriftstudier och äfven uppträdt såsom lefvande
författare på detta område, bortrycktes af döden under
en resa till Mesopotamien. För svenska allmänheten har
språkforskaren prof. Es. Tegnér affattat sin skrift
"Nineves och Babylons kilskrifter" (1875), ur hvilken
ofvanstående framställning till sin väsentliga del
är hemtad. – Kilskriftforskningens unga vetenskap
har väl ännu många svårigheter att lösa, men i alla
hufvudsakliga punkter kan dechiffreringen anses
som en gång för alla fullbordad. Det är sannolikt,
att den ännu skall lyckas rikta språkvetenskapen,
historien, etnografien och mytologien med många
glänsande upptäckter, alltefter som man hinner
bringa i dagen de skatter af minnesmärken, som
ännu ligga dolda i vestra Asiens ruinkullar.
E. F-t.
Kilslutningssystem (T. keilverschluss),
artill., kallas de bakladdningsmekanismer vid
artilleripjeser, i hvilka mekanismens hufvuddel
(kilen) in- och utföres (med stötbotten) vid
laddandet genom ett hål på sidan af pjesen. Se
Krupps bakladdningsmekanism i art. Kanon.
H. W. W.
Kilslån, zool. 1. Helicops carinicaudus, hör till
familjen vattenormar (Homalopsidae) och ordningen
ormar bland kräldjuren. Han blir omkr. 1 m. lång
och är ofvan smutsgrå, med en rad små, svarta
fläckar på hvardera sidan, och under blekgul, med
tre (under halsen och stjerten blott två) svarta
fläckar på hvarje skena. Kroppen är långsträckt,
stjerten mycket lång och spetsig, hufvudet bredt
och plattadt, ögonen små och belägna långt framåt,
näsborrarna mycket små och nosen kort, afrundad. Denna
orm är hemma i Brasilien, lär lefva i vatten bland
växter nära stränderna samt lifnär sig af fisk,
som han fångar. Hotas han af någon fara, dyker
han och söker dölja sig på bottnen, men går då
aldrig på land. Liksom öfriga medlemmar af samma
familj föder arten lefvande ungar. – 2. Sphenops
capistratus, hör till familjen ormslår (Scincidae) inom
ödlornas ordning och kräldjurens klass samt blir 15
cm. lång. Djuret förekommer talrikt i vissa afrikanska
oaser, särskildt i närheten af fuktiga risfält,
och liknar mycket skinken, men har mera långsträckt
kropp. De gamle egypterna plägade balsamera denna
ödla och nedlägga hennes lik i små, prydliga likkistor
(utvändigt försedda med djurets bild), hvilka de
nedsatte i grafvarna bredvid sina mumier. C. R. S.
Kilsnitt (T. keilschnitt, steinschnitt), formandet
af de stycken (hvalfstenar, hvalfkilar), af hvilka
ett hvalf är sammansatt, äfvensom läran om lagarna
derför. Se Hvalf.
Kilwinning [kiloi’nning], stad i skotska grefskapet
Ayr, vid floden Garnock. 3,469 innev. (1881). Ruiner
af ett 1140 grundadt kloster, som förstördes
1561. K. anses vara det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
