Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kisselev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kithara l. kitharis [hårdt k] kallades ett af
forntidens greker allmänt begagnadt stränginstrument,
hvars uppfinning vanligen tillskrefs
Apollon. Sannolikt skilde sig kitharans inrättning
icke väsentligt från lyrans (se d. o.). Kitharan
har gifvit namn åt de nyare instrumenten cittra
och guitarr. – Kitharod (Grek. kitharaoidos
l. kitharodos, Lat. citharoedus) kallades en
sångare, som sjelf ackompanjerade sig på kithara. En
viss färdighet i sång och citterspel ingick hos
grekerna redan i den allmänna bildningen; men med
kitharoder förstod man dock hufvudsakligen dem,
hvilka ex professo egnade sig åt denna konst och deri
uppnådde en högre grad af skicklighet. Kitharoderna
föredrogo heliga sånger vid de religiösa högtiderna
och uppträdde i festlig täflan vid de stora
nationalspelen. De voro ärade och eftersökta gäster
vid furstarnas hof såväl som i enskilda samqväm
och öfver hufvud vid alla de många tillfällen,
då man med tonernas makt ville höja lifvets
glädje. Apollon sjelf, såsom kitharans uppfinnare,
gällde som den främste kitharoden och afbildades ej
sällan med kitharan på armen i den för kitharoderna
häfdvunna fotsida festdrägten (se fig. i art. Apollo,
sp. 900). Han brukar i denna egenskap äfven benämnas
Musagetes, d. v. s. sånggudinnornas anförare.
A. M. A.
Kitin (af Grek. chiton, täcke), kem., benämnes
den organiska substans, hvaraf leddjurens
kroppsbetäckning består. Möjligen utgöres äfven
det ämne, som betäcker insidan på foglarnas
muskelmage, af kitin. Detta är en hvit massa,
olöslig i vatten och vanliga lösningsmedel, utspädda
syror och alkalier. Af koncentrerade syror löses
det med sönderdelning, hvarvid bildas ett ämne
med drufsockers reaktioner. Kitin är antagligen ett
amid-derivat af något kolhydrat. Dess sammansättning
uppgifves vara C60 H100 N8 O38 + n H2 O. P. T. C.
Kitjak l. Kivat [hårdt k], folkstam. Se
Himalaja-folken.
Kiton (hårdt k; Grek. chiton l. kithon), ett
hos forntidens greker af såväl män som qvinnor
buret underplagg, hvilket stundom utgjorde hela
beklädnaden. Jfr Drägt, sp. 1486. A. M. A.
Kits [hårdt k], sjöv. Se Bombkits.
Kitt, i vidsträcktaste mening taget, hvarje ämne
eller blandning af ämnen, som, sedan det i upplöst
eller uppmjukadt tillstånd införts mellan de mot
hvarandra vända ytorna af tvänne föremål, vid sitt
tillhårdnande förmår att fast förena och sammanbinda
dessa. Under denna definition komma emellertid många
ämnen att innefattas, hvilka man vanligen ej plägar
anse och kalla för kitt, såsom cement, murbruk, lim,
klister, gummi, lack o. s. v. Det torde dock vara
svårt att gifva någon annan förklaring af ordet kitt,
som kan inom sig inrymma alla de snart sagdt otaliga
blandningar, hvilka bära detta gemensamma namn. Det
gifves nämligen ej något universalkitt, utan det
erfordras i regeln olika kitt för olika ändamål, olika
blandningar för föreningen af sten, metaller, glas
och porslin, olika för sammanbindandet af likartade
och olikartade föremål. Det är häraf tydligt,
att beståndsdelarna och deras proportioner hos
olika slag af kitt kunna vara mycket olika, och
man kan på grund deraf indela kitten i åtskilliga
hufvudafdelningar, såsom oljekitt, hartskitt,
kasein-kitt, jernkitt o. s. v. Den väsentligaste
beståndsdelen af oljekitt en är en torkande olja,
vanligen linoljefernissa, som visserligen äfven
ensamt för sig kan användas som kitt, men har
den olägenheten att hårdna alltför långsamt,
hvarför den blandas med andra ämnen, såsom kalk,
blyglete, zinkhvitt o. d. Oljekitten motstå i
allmänhet inverkan af vatten samt hafva stor och
mångsidig användning. Såsom exempel på dylika kitt
kunna anföras det vanliga glasmästare-kittet, som
tjenar att fästa glasrutor i träramar och beredes
genom att intimt blanda pulveriserad krita och
linoljefernissa, samt vidare det röda rörkittet,
för tätning af rörledningar, hvilket består af 1 del
mönja, 3 delar blyhvitt och kokt linolja i den mängd,
som erfordras för att gifva blandningen konsistensen
af en mjuk deg. Andra till denna afdelning hörande
kitt beredas af blyglete (2 delar), kalk och sand (1
del af hvardera), som blandas med het linoljefernissa,
vidare genom upplösning af lerjordstvål i samma slags
fernissa, genom blandning af glycerin och blyglete
och på mångfaldiga andra sätt. – I hartskitten
utgöres, såsom namnet antyder, den vigtigaste
beståndsdelen af ett eller flere hartser, hvilka
användas i smält eller upplöst tillstånd och efter
afsvalning eller sedan lösningsmedlet afdunstat
åstadkomma vidhäftningen mellan de föremål, som
skola förenas. Hit höra mastix och sandarak, hvilka
användas såsom kitt för glas och porslin, vidare
lösningar af hartser (bernsten, mastix) i kolsvafla,
af kautsjuk i stenkolsolja, blandningar af asfalt
med cement, svafvel, terpentin, tjära (allt efter
den grad af hårdhet man önskar att kittet skall ega)
och otaliga andra kombinationer. Hartskitten hafva
i allmänhet den stora fördelen framför oljekitten
att de hårdna mycket hastigt, på samma gång som
de äro lika vattentäta som oljekitten; men å andra
sidan har flertalet af dem det felet, att de mjukna
redan i lindrig värme, hvarförutom de efter längre
tids förlopp ofta blifva spröda och falla sönder i
pulver. Närastående till hartskitten äro de kitt,
som beredas af svafvel och glaspulver, infusoriejord
m. m. De begagnas stundom vid hopfogande af sten
o. d. och upphettas omedelbart före användandet, till
dess svaflet smälter. – Kasein- l. kalk-kitten beredas
på olika sätt, vanligen genom att man sammanrifver
färsk, utpressad ost med släckt kalk, då en seg
massa uppstår, som måste omedelbart användas,
emedan den mycket snart hårdnar. Till denna massa
kan med mycken fördel cement-pulver blandas. Äfven
lösningar af kasein i natriumbikarbonat-, vattenglas-
och borax-lösningar äro goda kitt, särdeles för glas
och porslin. Utom kasein lämpa sig äfven många andra
organiska ämnen, såsom ägghvita, gummi, lim, gluten
m. fl., särdeles väl till att med kalk o. s. v. gifva
starka och hållbara kitt. – Jernkitten användas vid
tätning af fogar å föremål af jern, såsom ångpannor,
rörledningar o. s. v. Såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
