Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 919-920 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klädesholmen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gustafsberg 1). K. dog d. 26 Okt. 1786. Hans kolossala
byst, i brons, modellerad af Kjellberg, är uppsatt
vid Gustafsberg.

Knape, Olof. Se Strömstjerna.

Knapfors kanal i Värmland, vid Timselfven, förmedlar
förbindelsen mellan Bofors å Nora-Karlskogabanan samt
Nässundet å Östra Värmlands jernväg. Farledens
hela längd uppgifves till 27,3 km. Endast en
sluss finnes, 23,75 m. lång, 5,9 m. bred och 1,9
m. djup. På kanalen, som byggdes åren 1850–53,
transporteras hufvudsakligen jernmalm, tackjern
och ved; trafiken besörjdes 1881 af så väl segel-
som ångfartyg, hvilka tillsammans gjorde 367 resor.
A. G.

Knapherrskap. Se Knapadel.

Knapp. 1. Sjöv., den öfversta delen på stångtoppen
af en fartygsmast eller på flaggstänger. Knappen är
antingen försedd med



tvänne hål eller en mindre blockskifva för hvarje
seinfall (den lina, hvarpå flagg eller signal
hissas). – 2. Bot. Se Ståndare. L. H.

Knapp, Albert, tysk religiös skald, f. 1798 i
Tübingen, d. 1864 som kyrkoherde i Stuttgart,
var en af den schwabiska skolans mest framstående
medlemmar. Hans dikter äro tankerika, fulla af fantasi
och varm känsla, i en ren, sångbar form. K. slöt sig
från början till den kyrkligt rättrogna riktningen,
men höll sig dock ständigt uppe i jämnhöjd med
tidsbildningen. 1829 utkommo hans Christliche
gedichte (3:dje uppl. 1843); som fortsättning
följde Neue gedichte (1834) och Herbstblüthen
(1859). K. redigerade kalendern "Christoterpe"
(1832–53). I egenskap af framstående hymnolog
utgaf han den värderika samlingen Evangelischer
liederschatz für kirche und haus (1837; 3:dje
uppl. 1865). Hans samlade prosaskrifter utgåfvos i
2 bd 1870–75.

Knapp. 1. Ludwig Friedrich K., tysk tekniker,
f. 1814, blef 1841 e. o. och 1848 ordin. professor
i kemisk teknologi i Giessen, mottog 1853 en
universitetsprofessur i München, der äfven ledningen
af den kungliga porslinstillverkningen uppdrogs åt
honom, och flyttade 1863 till Braunschweig såsom
professor vid "Carolinum" (polytekniska skolan). K:s
vetenskapliga undersökningar hafva hufvudsakligen
kommit läderberedningen och glasfärgningen till godo;
särskildt är jernoxidsalters användning i stället för
garfvarebark hans uppfinning. I sitt arbete Lehrbuch
der chemischen technologie (1847; 3:dje uppl. 1865
o. f.; "Lärobok uti kemisk teknologi", 1849–51)
har han på ett mycket förtjenstfullt sätt förenat
vetenskap och

praxis. – 2. Georg Friedrich K., tysk statistiker,
den föregåendes son, f. 1842, 1867–74 chef för
staden Leipzigs statistiska byrå, sedan 1874 ordin.
professor i juridisk-statsvetenskapliga fakulteten
i Strassburg, har med användning af den högre
matematiken skrifvit Ermittelung der sterblichkeit
(1868), Die sterblichkeit in Sachsen (1869) och
Theorie des bevölkerungswechsels (1874).

Knapp-ag, Schoenus nigricans L., bot., ett h alfgräs
(nat. fam. Cyperaceae St. Hil., kl. Triandria
L.), som bildar tufvor, med omkr. 30 cm. höga
strån och talrika blad med svartbruna, glänsande
slidor. Axsamlingarna, som bestå af 5–8 nästan svarta,
glänsande ax, äro rundade eller äggrunda. Knapp-agen
är i Sverige funnen endast på Öland och Gotland i de
s. k. ag-kärren, men är för öfrigt utbredd i nästan
hela Europa samt i Algeriet, Orienten, Kaukasus
o. s. v. O. T. S.

Knapper, geol., lokalnamn på det hårda skifferartade
bergartslager, ända till 12 m. mäktigt, som i
Hunneberg, t. ex. vid Mossebobrotten å östra sidan,
ligger närmast under den täckformigt utbredda
trappen. Den tillhör undre graptolitskiffern
och motsvaras vid Nygårdsbrotten, i bergets
vestra sida, af det derstädes s. k. hvitberget.
E. E.

Knappnålar förfärdigas merendels af mässingstråd,
men äfven af jern- och ståltråd. De senare dels
svartlackeras, dels anlöpas blå och förses stundom med
glashufvud; de tillverkas i öfrigt på samma sätt som
nålar af mässingstråd. Mässingstråden, som i ringar
kommit från tråddragare-rullarna, rätas eller riktas
först på "riktbrädet", hvarest den drages mellan i
sicksack ställda stift. På samma gång afknipes tråden
i stycken af 5–7 m. längd, hvilka hopläggas i bundtar
om 100–200 och afskäras efter mått i stycken af den
blifvande nålens dubbla längd. Dessa spetsas i båda
ändarna genom att hållas mot cylinderformiga filar,
s. k. spetsringar, hvilka snabbt rotera, och afklippas
derefter till enkla nålskaft. Hufvuden bildas af något
finare, mjuk tråd, som upplindas tätt på en lång,
styf tråd af samma tjocklek som nålskaftet. Den
täta spiral eller "bräns", som dervid erhålles,
sönderklippes derefter i korta stycken, af hvilka
hvart och ett innehåller två vindningar och lemnar
ett nålhufvud. Detta trädes upp på nålskaftet och
präglas fast vid dettas trubbända medelst "vippan",
en liten fall-press, hufvudsakligen bestående af
tvänne stålstampar, af hvilka den öfre har en liten
halfklotformig grop, den undre en dylik samt en skåra
för upptagande af nålskaftet. När "slagningen" af
hufvuden sker medelst maskin, bildas de helt enkelt
genom en "tillstukning" af nålskaftens öfre ände
och äro då mer eller mindre platta. Till slut betsas
nålarna blanka, förtennas genom "hvitkokning" eller
försilfras samt insättas i knappnålsbref med tillhjelp
af enkla, sinnrika maskiner. – Vid fabrikation för
hand af knappnålar har prisbilligheten nåtts genom
en långt drifven arbetsfördelning, hvarvid qvinnor
och barn bilda hufvuddelen af arbetsstyrkan. Man har
lyckats uttänka maskiner (till stor del

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>