Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 1067-1068 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolväte, kem. Kol och väte gifva med hvarandra en mängd till egenskaper och kemiska förhållanden högst olikartade föreningar - Kolyma, flod i östra Sibirien - Kolyvan, sedan 1854 bergverkstad i vestra Sibirien, guvernem. Tomsk - Kolzov, Alexei Vasiljevitj - Kolzov-Massalski, Helena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af hög molekylarvigt kunna anses som
benzolderivat, så t. ex. naftalin, C₁₀ H₈:

således benzol, i hvilken tvänne i orto-ställning
befintliga väte-atomer blifvit substituerade af
den bivalenta gruppen C₄ H₄. – Naftalin ger genom
substitution upphof till derivat, som äro i allt
väsentligt öfverensstämmande med benzolens; dock
äro fallen af isomeri vida talrikare. Redan en
radikal, som ersätter en atom väte i naftalin,
ger tvänne isomeriska derivat, nämligen alltefter
som substitutionen eger rum vid någon af de fyra
grupperna CH, hvilka stå närmast de mellersta tvänne
kol-atomerna, eller vid någon af de fyra bortre. Det
förra slaget af derivat kallas α-derivat, det senare
slaget β-derivat. Om tvänne väte-atomer ersättas
af tvänne radikaler, kunna teoretiskt tio olika,
men lika sammansatta, föreningar uppstå. Man känner i
sjelfva verket redan 9 isomeriska diklor-naftaliner,
alla C₁₀ H₆ Cl₂, men med smältpunkter mellan
36°–136°. Kolvätet antracen, C₁₄ H₁₀, kan, likasom
naftalin, uppfattas som ett benzolderivat:

På senare tider har man lärt känna flere ämnen, som
äro sammansatta i fullständig analogi med benzol,
naftalin och antracen, men som innehålla qväfve i
st. f. en eller flere grupper CH. De gifva i allmänhet
derivat, som äro analoga med de aromatiska, men som
till följd af qväfve-atomen, hvilken de innehålla,
oftast hafva karakteren af baser. Till dessa
märkvärdiga ämnen höra pyridin:
kinolinerna: och
och föreningarna och

Dessa qväfvehaltiga föreningar äro af mycket stort
intresse, emedan de naturliga alkaloiderna derivera
från dem eller deras väteföreningar och man således
kan hoppas, att man inom ej långt aflägsen framtid
skall lyckas att på syntetisk väg af pyridin,
kinolin o. s. v. erhålla dessa så fysiologiskt
verksamma föreningar och kraftiga läkemedel.
P. T. C.

Kolyma [kalyma’], flod i östra Sibirien, upprinner
på norra fortsättningen af Stanovojbergen, flyter
genom guvern. Jakutsk och faller ut i Norra ishafvet
genom en bred mynning. Längd omkr. 1,120 km. Vid dess
öfre lopp bo

tunguser, vid dess mellersta tsjuktsjer och jakuter,
vid mynningen jukagirer. Flere ryska kolonier finnas,
bl. a. Nisjnij-Kolymsk vid mynningen. Floden är till
större delen segelbar och mycket fiskrik.

Kolyvan [kalyva’n], sedan 1854 bergverkstad i
vestra Sibirien, guvernem. Tomsk, s. ö. om Tomsk
vid den stora syd-sibiriska vägen och midt ibland
de för sin silfverrikedom bekanta s. k. Kolyvanska
malmbergen. Omkr. 4,000 innev. Staden har ett stort
kejserligt stensliperi, från hvilket utgå praktfulla
arbeten af porfyr, jaspis, marmor m. m.

Kolzov [kalso’ff], Alexei Vasiljevitj, rysk skald,
föddes 1809 i Voronesj. Fadern var en rik köpman. Med
fyra månaders skolgång ansågs sonen hafva inhemtat
de bokliga kunskaper, han som faderns medhjelpare
och blifvande köpman behöfde. Gossen kastade sig
emellertid öfver all för honom åtkomlig vitter
literatur. Dmitrievs arbeten väckte hos honom lusten
att "göra visor", en bokhandlare gaf honom böcker,
och tillsammans med en seminarist öfvade han sig i
att skrifva. Kärleken till en ung flicka, som var i
hans föräldrars tjenst, och från hvilken han genom
dem våldsamt skildes, löste först skaldens tunga. Den
första samlingen af hans visor, 18 stycken, utgafs
genom Stankevitj 1833. K. kom under resor till
Petersburg och Moskva i beröring med samtidens
förnämste ryska författare, Belinskij, Pusjkin,
Sjuchovskij, Vazemskij m. fl., och gjorde sålunda
bekantskap med en för honom ny verld af konst,
förfining och ideella sträfvanden. Motsatsen emellan
denna verld, i hvilken han lefde med sin själs hela
åtrå, och de underordnade köpmannabestyr, med hvilka
han tvangs att sysselsätta sig, utpräglade sig allt
skarpare och nedtryckte honom alltmera, hälst som hans
omgifning var fullkomligt ur stånd att fatta hans
inre lif. Hans starka natur dukade under, och han
dog 1842. Arten af K:s poesi är egen för honom, ett
mellanting mellan konstpoesi och folkvisa. Några af
hans visor höra till det yppersta af rysk lyrik. Hela
hans författareskap rymmes i ett tunnt häfte (6:te
uppl., utg. af Soldatenkov, 1874). En minnesvård
öfver honom är rest i Voronesj. Lll.

Kolzov-Massalski [kalso’ff], Helena, en
af samtidens snillrikaste skriftställarinnor,
känd under psevdonymen Dora d’Istria, föddes d. 22
Jan. 1828 i Bukarest. Hennes fader var furst Mikael
Ghika; en af hennes farbröder, Alexander X Ghika,
var 1834–42 hospodar i Valakiet (se Ghika 1). Hon
erhöll en sorgfällig uppfostran under ledning af den
lärde greken G. Pappadopulos. 1841 ledsagade hon
sin fader på resor i Europa och vistades derunder
länge i Dresden, Wien, Venezia och Berlin. 1848
återvände hon till sitt fädernesland och ingick
der 1849 ett föga lyckligt äktenskap med furst
Alexander Kolzov-Massalski. Sedan hon vistats några
år i Ryssland, vände hon 1855 tillbaka till den
europeiska vestern och har alltsedan lefvat för det
mesta uti Italien (Florens). – Furstinnan K.-M. är i
besittning af en för hennes kön ovanlig bildning. Hon
eger bl. a. en omfattande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>