Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Konstantin Nikolajevitj - Konstantin, missionär. Se Cyrillus - Konstantinograd, stad i ryska guvernem. Poltava - Konstantinopel (Turk. Istambul l. Stambul, af den kringboende grekiska befolkningens uttryck is tan polin, "till staden"), hufvudstad i Turkiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillmötesgående och försonligt uppträdande, äfven sedan
den allmänna resningen i landet utbrutit (i
Jan. 1863). Derigenom uträttade han dock intet
till lugnets återställande. Han återvände d. 25
Aug. 1863 till Petersburg. 1865 blef K. president
i riksrådet; chefskapet öfver sjöväsendet behöll
han fortfarande, äfvensom flere andra militäriska
poster. Men efter Alexander II:s död (1881) såg
han sig nödsakad, af skäl, som ej äro fullt kända,
att lemna sina befattningar och aflägsna sig från
hufvudstaden. K. förmälde sig 1848 med Alexandra af
Sachsen-Altenburg (hon heter som rysk storfurstinna
Alexandra Josifovna) och eger med henne 5 barn,
af hvilka den äldsta dottern, Olga (f. 1851), sedan
1867 är förmäld med Georg, hellenernas konung.
Konstantin, missionär. Se Cyrillus.
Konstantinograd, stad i ryska guvernem. Poltava, vid
Berestovaja, en biflod till Orel. Omkr. 4,800 innev.
Konstantinopel (Turk. Istambul l. Stambul, af
den kringboende grekiska befolkningens uttryck is
tan polin, "till staden"), hufvudstad i Turkiet,
är beläget vid södra inloppet till Traciska
Bosporen. Den egentliga staden (Stambul) upptager
en halfö af triangulär form mellan Marmarasjön
i s. och den från Bosporen åt n. v. inträngande
viken Gyllene hornet. Förstäderna ligga dels på den
europeiska sidan af Bosporen, n. om Gyllene hornet,
dels på den asiatiska. I sin helhet tillhör således
K. båda de kontinenter, inom hvilka det osmanska
väldet har sin utbredning. Ingen stad i verlden
torde kunna i fråga om naturskönt läge täfla med K. I
synnerhet från Bosporen är utsigten förtjusande genom
strändernas amfiteatraliska höjning, mångfalden af
kupoler och minareter samt den lifliga hamnen, der
alla nationers flaggor vaja. Stadens inre gör dock ett
helt annat intryck. Gatorna äro, på få undantag när,
trånga och slingrande, illa upplysta och i saknad af
stenläggning; boningshusen äro låga och oansenliga
samt i allmänhet uppförda af trä, hvilket gör att
eldsvådor anställa stora förödelser. För snygghet och
renhållning råder den största likgiltighet, och den
rol renhållningsbolagen spela i större vesterländska
städer är i K. nästan helt och hållet öfverlemnad
åt stadens mycket omtalade herrelösa hundar, hvilka
födas, lefva och dö på gatan. – Stadens topografi
bestämmes till hufvudsaklig del af Gyllene hornet,
en redan under forntiden så benämnd hafsvik, hvilken
med en längd af 7 km. skjuter in i fastlandet,
skapande, en djup och trygg hamn, som kan rymma ända
till 1,200 fartyg. I dess öfre del utmynna tvänne
små åar, "Europas söta vatten", hvilkas grönskande
dalar utgöra en af stadens få promenadplatser. Det
egentliga Stambul är, liksom Rom, bygdt på "sju
kullar". Af dessa ligga sex utmed Gyllene hornet;
den sjunde upptager stadens sydligaste qvarter
och skiljes från de öfriga genom den lilla bäcken
Lycus. Hela området inneslutes af en ringmur, som
åt landsidan har bl. a. porten Top Kapussi, genom
hvilken turkarna inträngde vid stormningen 1453,
och der äfven den siste
grekiske kejsaren föll med vapen i hand. På sjelfva
udden vid Bosporen ligger Seraljen, en vidlyftig,
af murar omgifven byggnadskomplex, hvilken till
sina hufvuddelar uppfördes 1455–80 af Muhammed
II på det ställe, der det forna Bysantium
(se d. o.) låg, och intill sista tiden utgjort
sultanernas residens. Äfven sedan Abdu-l-medjid
flyttat öfver till Dolma-bagtje, beboddes Seraljen af
enkesultaninnorna, men öfvergafs efter branden 1865,
hvilken dock skonade de delar af gamla palatset, som
egde något historiskt intresse. Divanen, der riksrådet
förut höll sina sammankomster, den hel. Irenes kyrka,
numera förvandlad till arsenal, myntet och bostäder
för en hop ämbetsmän ligga på Seraljplatsen,
som för öfrigt prydes af trädgårdar, kiosker,
marmorbassänger och springbrunnar. I det inre af
staden ligger Seraskieratet (krigsministeriet),
med ett ålderdomligt torn, hvars spets är den
högsta punkten i K. och tjenar till utkik åt
brandmanskapet. Nära Marmarasjön i stadens sydligaste
utkant reser sig Jedi-kule ("Sjutornsslottet"), fordom
ett fäste med murar och torn, hvilket någon tid hyste
sultanernas skattkammare, derefter statsfängelset
och numera inrymmer en slöjdskola för flickor. I
Stambul och förstäderna räknas öfver 100 moskéer
och ett ännu större antal djami (bönekapell). Utom
den berömda Sofiamoskén l. Aja Sofia (se Bysantinsk
konst) härstammar ännu ett tjugutal af K:s kyrkor
från den kristna tiden, bl. a. Lilla Aja Sofia,
uppförd af Justinianus I:s gemål Teodora. Bland
de af sultanerna anlagda moskéerna är Sulejmanij,
eller Sulejmans moské (från 1550–66), den turkiska
byggnadskonstens mästerverk, ehuru den förråder
främmande idéer. Ytterligare må nämnas Achmeds
moské med 6 minareter och 17 kupoler samt rika
freskomålningar. Mahmud II:s, uppförd på grunden af
de hel. apostlarnas kyrka, "De sex pelarnas moské",
som anses vara ett gammalt Jupiterstempel, Bajasids
moské och Nuriosmanij, med, såsom det uppgifves,
Konstantin den stores sarkofag, samt den heligaste
af alla, Ejubs moské, uppkallad efter profetens vän
och fanbärare, som der ligger begrafven, och märklig
såsom det ställe, der sultanen vid sin tronbestigning
omgjordar sig med Osmans sabel. De med moskéerna
förbundna sultangrafvarna (turbe) äro vackra och väl
vårdade kapell. Af begrafningsplatser för den stora
allmänheten märkas främst de i Pera och Skutari. Den
förra är, trots sin bestämmelse, en ganska liflig
plats; den senare, som nästan gör intryck af en
cypress-skog, är den största icke blott i K., utan i
hela turkiska riket och föredrages af de rättrogne,
hvilka hälst hvila i asiatisk jord. Grekerna ega i
K. öfver 20 kyrkor; dernäst komma i antal armeniernas
samt de katolska, hvilka ligga i Pera och Galata. –
K. eger en mängd salutorg och täckta basarer
(besestan), der österlandets alster äro hopade och
i allmänhet hvarje handelsfack (kläder, lifsmedel
o. s. v.) har sitt bestämda område. "Stora basaren"
i stadens midt utgöres af ett antal hvälfda salar,
bland hvilka i synnerhet vapenhandlarnas fängslar
ögat genom sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
