- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
1369-1370

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kordofan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre öar en nomarki (ståthållareskap) Korfu,
inom konungariket Grekland, med en areal af 1,105
qvkm. Hela nomarkien hade 1879 106,109 innev.,
deraf på ön K. 78,024, hufvudsakligen nygreker,
italienare och albaneser. – 2. Hufvudstad på nämnda
ö och i nomarkien Korfu, ligger på östra kusten
samt eger en beqväm och säker hamn, som står i
direkt ångbåtsförbindelse med London, Alexandria,
Trieste och flere andra Medelhafshamnar samt är en
bland de lifligaste i konungariket. Staden hade 1879
16,515 innev., deraf grekerna utgjorde mindretalet,
har ett gymnasium (före 1865 universitet)
och är säte för nomarken, en grekisk och en
romersk katolsk ärkebiskop samt en af rikets fem
appellationsdomstoiar. K. var fordom (1818–63)
hufvudstad i Joniska öarnas republik och såsom
sådan säte för den engelske lordöfverkommissarien
och republikens lagstiftande församling.
1. A. M. A.

Korgblomstriga växter. Se Compositre.

Korgbåge. Se Båge 4.

Kor-gosse. Se Chorgosse.

Korgpil. Se Pil.

Korgvaror flätas af vide, rotting, träspån o. s. v. De
längsta och segaste vide-spön fås af korgpilen
(Salix viminalis). Spöna afskäras hälst i April–Maj
under safningstiden, då de äro segast. För att
skala dem drager man dem genom en elastisk tång,
klämmaren, hvarvid barken brister, så att den lätt
kan afdragas. Till finare arbeten klyfvas spöna i
smala spröt genom klyfvaren (af hårdt trä och i
främre änden formad till 3–4 strålformigt utlöpande,
skarpa kilar). De dervid uppkomna trekantiga spröten
hyflas och tillplattas i ett särskildt slags hyfvel,
som borttager märgen, hvarefter de göras lika breda
samt jämnas i sidokanterna medelst den s. k. smalaren,
bestående af ett antal eggjern. Rotting till flätvaror
behandlas liksom videspöna. Vill man deremot
åstadkomma fin, rund korgrotting l. "pettigrör",
afskalas på en maskin "glansen" (det yttre lagret). –
Först göres korgens botten, sedan sidoväggarna,
i det att längdspröten l. "stakarna" insättas
och tvärspröten l. "skenorna" flätas i vindlingar
kring dessa samt slås tätt tillsammans medelst en
hammare. Slutligen förses korgen med en kant (ett
s. k. "zuslag"). Korgar med utsvängningar och hörn
flätas för fri hand eller (af blinda arbetare) öfver
särskildt formade träklotsar. Finare korgar blekas
i svafvelånga eller fernissas, lackeras, bronseras,
förgyllas o. s. v. Sin största utsträckning har
korgtillverkningen nått i Frankrike, Tyskland och
Japan. Korgmöbler af utmärkt beskaffenhet förfärdigas
flerestädes i Sverige.

Korherrar. Se Chorherrar.

Korhois, ort i Elimä pastorat i Nyland, v. om Anjala,
vid en å och ett för strategiska ändamål användbart
pass. Sedan generallöjtnant F. J. B. von Platen
med omkr. 1,000 man lyckats tillbakatränga en rysk
styrka till K., angrep han henne der d. 30 Maj 1790,
öfvergick ån och intog ryssarnas ställning på andra
sidan, hvarefter han förföljde dem ända till Anjala
kyrka, der de åter fattade fast fot. Genom

denna operation, i förening med generalmajor
V. M. Paulis seger vid Keltis baracker (d. 20 Maj),
blef det svenska området så godt som befriadt från
fiender.

Korhonen, Paavo (Paul), finsk folkskald, föddes 1775
i Rautalampi socken, Kuopio län. Han bodde på det
af hans fader upptagna Vihtajärvi nybyggeshemman
i samma socken, till följd hvaraf han, sedan han
genom sina sånger blifvit känd, allmänt nämndes med
den populära benämningen Vihtapaavo. Ehuru äldste
son, afträdde han dock redan tidigt värdskapet på
hemmanet åt sin yngre broder och sysselsatte sig
hufvudsakligen med jagt, i synnerhet räffångst,
och fiske samt uttänkte under dessa och andra flitiga
arbeten sina flesta och bästa sånger, hvilka han om
nätterna nedskref. Likväl deltog han ofta i bygdens
gillen, der han föredrog sina förut hopsatta runor
och visor eller improviserade nya. Hans deltagande
i gillena medförde dock, att han började hängifva
sig åt dryckenskap, hvaröfver han ofta i sina sånger
beklagar sig, utan att likväl kunna frigöra sig från
denna last. På en enslig båtfärd ej långt från hemmet
träffades han af döden, hösten 1840. – K. begagnade
i sina sånger såväl den nyare folkvisans rimmade
versslag som ock den äldre runometern, men hans
visor af det förra slaget äro både färre än och
underlägsna hans runor. Hans skrifsätt är äfven i
likhet med folkvisans enkelt och flärdlöst samt här
och der försedt med kärnuttryck, gamla ordspråk och
enkla liknelser. I ersättning för bristande poetisk
inspiration och känsloflöde förefinnes i K:s dikter
ett klart, praktiskt förstånd, som tilltalar genom
ett naturligt och äkta folkligt åskådningssätt. Hans
svagaste sida såsom diktare var den metriska, hvari
hans sånger äro betydligt underlägsna de karelska
runorna; men äfven detta stöter mindre i hans
tryckta dikter, emedan deras redaktion ombesörjts
af E. Lönnrot, som 1848 i Helsingfors publicerade
Paavo Korhonens 50 sånger och 6 visor. Ännu lefver
på folkets läppar vida omkring i norra Savolaks,
norra Tavastland och Karelen ett stort antal runor
och visor af denne den mest populäre finske folkskald
i detta århundrade. O. G.

Koriamb (Grek. choriambos, Lat. choriambus), metr.,
versfot, sammansatt af en lång, två korta och en lång
stafvelse (– v v –). Denna benämning, bildad af de
grekiska orden choreios och iambos, har sin grund
i en föreställning att nämnda versfot skulle hafva
uppkommit genom sammansättning af en koré l. troké
(– v –) och en jamb (v –). I sjelfva verket är dock
koriamben snarare att betrakta såsom en ofullständig
(katalektisk) form af en daktylisk eller logaedisk
dubbelfot (– v v – v v eller – v v – v) eller
i vissa fall såsom en omgestaltning af någon bland
de joniska versfötterna (se Ionicus). Koriamben har
funnit sin användning hufvudsakligen inom vissa
delar af grekernas lyriska och dramatiska poesi.
A. M. A.

Koriander, bot. Se Coriandrum.

Korinna, forngrekisk lyrisk skaldinna från Tanagra
i Beotien, lefde omkr. år 500 f. Kr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfah/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free