Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristi-orden, en kunglig portugisisk, en påflig och en kejserlig brasiliansk orden - Kristi ståthållare l. Kristi vikarie, benämning på påfven i hans förmenta egenskap af ofelbar tolkare af Guds vilja - Kristkatoliker. Se Gammalkatoliker - Kristler, Hans Jakob - Kristlig fornkunskap är en till kyrkohistorien hörande disciplin - Kristmåned. Se December - Kristna l. Kristianer kallades tidigt Kristi bekännare - Kristnisaga ("Kristendomssagan"), en historisk framställning af kristendomens införande på Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tempelherreordens portugisiska medlemmar, hvilka han låtit
behålla de gamla ordensgodsen. Under förbehåll att
likaledes få utnämna riddare stadfäste påfven 1319 den
nya orden, hvilken underkastades den hel. Benedikts
regel, hänfördes under cisterciensorden och
antog tempelherrarnas statut. Senare frikallades
dess medlemmar från de tre klosterlöftena. 1550
fästes stormästarevärdigheten vid Portugals
konungakrona. 1789 sekulariserades orden. – I Portugal
och Brasilien (der orden 1823 nationaliserades och
1843 erhöll sin närmare bestämda organisation)
finnas tre grader: storkors, kommendörer och
riddare. Riddaretecknet utgöres numera af ett
gyllene, långs kanterna hvitt emaljeradt grekiskt
kors med klufna armändar och gyllene kulor å de åtta
spetsarna. Mellan armarna äro anbragta fyra svarta
sköldar; rundt om löper en förgylld löfkrans. Korsets
midt täckes af en rund, hvitt emaljerad, med gyllene
stift kantad sköld, som visar ett kristuskors i
guld inuti ett i guld tecknadt grekiskt kors med
breda armar. Korset bäres i ponceaurödt band (det
brasilianska med blå kant). Den påfliga Kristi-orden
räknar endast riddare. Desse bära ett gyllene, rödt
emaljeradt, genombrutet latinskt kors med klufna
armändar och kulor å spetsarna samt derjämte en
åttastrålig silfverstjerna med ett rödt kristuskors
i midten.
Kristi ståthållare l. Kristi vikarie, benämning på
påfven i hans förmenta egenskap af ofelbar tolkare
af Guds vilja.
Kristkatoliker. Se Gammalkatoliker.
Kristler, Hans Jakob, arkitekt från Strassburg,
inkallades af Jakob de la Gardie såsom byggmästare
och var i hans tjenst åtminstone 1638. K:s första
verk i Sverige var sannolikt Jakobsdal (Ulriksdal)
vid Stockholm, hvilket i sin ursprungliga gestalt,
sådant det visar sig i Dahlbergs "Suecia", fulländades
1644. Samtidigt företog han, på Tyska församlingens
uppdrag, ombyggnaden och utvidgningen af hennes
kyrka, den från medeltiden härstammande S:t Gertruds
gillestuga, som redan förut undergått åtskilliga
förändringar. K. var (1638) upphofsmannen till den
då för tiden djerfva planen att låta de blifvande
hvalfven hvila endast på två pelare i kyrkans
midt; och han genomförde till 1642 arbetet i dess
helhet. Ända till kyrkans brand 1878 qvarstod den
väsentligen sådan K. byggt henne, med undantag af
det förut (1618) fulländade tornet. Hans största
och namnkunnigaste byggnadsföretag, De la Gardieska
palatset, det s. k. Makalös, är jämnadt med jorden
sedan 1825, då det, förvandladt till "Dramatiska
teatern", afbrann, efter att förut hafva undergått
flere omgestaltningar äfven till det yttre. Det
uppgifves, att drottning Kristina 1647 skänkt Jakob de
la Gardie tomten till nämnda palats, och att hon 1653
inköpte det, fullbordadt, för en summa af 70,000 rdr,
samt å nyo afstod det åt Jakobs son Magnus Gabriel i
vederlag för några gods. Möjligen var dock byggnaden
redan förut påbörjad. Dess utseende, sådant det
befanns vid fullbordandet, är bevaradt genom ett
kopparstick af Vogel, hvilket också uppgifver K. som
dess "inventor und baumeister".
Palatset, i en tämligen tung, tysk senrenaissance,
utmärkte sig i synnerhet genom en öfverdådigt rik
stenornamentik, af hvilken ännu spridda stycken
finnas förvarade i en del hus i Stockholm,
byggda efter det "Dramatiska teatern" refs.
Äfven af Dahlbergs "Suecia" får man en
föreställning om palatsets utseende. K:s senare
öden äro obekanta; förmodligen återvände han,
efter väl förrättade värf, till sitt hemland.
-rn
Kristlig fornkunskap är en till kyrkohistorien
hörande disciplin, hvilken emellertid genom
materialets vidlyftighet och vetenskapliga
bearbetningar vuxit ut till en sjelfständig del
af den teologiska vetenskapen. Olika åsigter råda
såväl om tiden i kyrkans historia, med hvilken den
kristliga fornkunskapen har att sysselsätta sig,
som också om materialet för dess behandling. Den
tyske kyrkohistorikern Walch (d. 1784) inskränker
tidsområdet till de tre första århundradena (till
kejsar Konstantin); flertalet arkeologer har utsträckt
tiden till Gregorius den stores död, 604. Äfven
rörande materialet råder stor meningsolikhet. Somliga
hänföra dit icke blott seder, bruk, gudstjenstliga
handlingar, heliga föremål, klädedrägt o. d.,
utan äfven kristendomsförföljelser, munkväsende
o. d. Å andra sidan inskränker t. ex. Rosenkranz
(d. 1879) materialet endast till kulten. Den
mest gängse meningen är att till den kristliga
fornkunskapens material höra: 1) den kyrkliga
författningen (prestämbetets uppkomst och utveckling,
skilnaden mellan klerus och laici o. s. v.), 2)
kulten (predikan, bön, sakramentsförvaltning,
sång, kyrkliga högtidsdagar, ceremonier,
kyrkobyggnader och kyrkoprydnader o. s. v.), 3)
den kyrkliga seden (botpraxis, äktenskaps-, dop-,
begrafningsritus o. s. v.). – Genom upptäckterna i
katakomberna har utbildat sig en särskild kristlig
konstarkeologi. – Det mest betydande äldre arbete
af arkeologiskt innehåll torde vara Durandus’
(d. 1296) "Rationale divinorum officiorum". Det
är dock först under den nyare tiden man egentligen
kan tala om dylika arbeten. Bland dem må nämnas
Jos. Bingham: "Origines ecclesiasticae, or
the antiquities of Christian church" (10 bd,
1708–22), J. Chr. W. Augusti: "Denkwürdigkeiten
aus der christlichen archäologie" (12 bd, 1817–31),
och, bland smärre lexikaliska arbeten, Martigny:
"Dictionnaire des antiquités chrétiennes" (1865).
J. P.
Kristmåned. Se December.
Kristna l. Kristianer (Grek. christianoi,
chrestianoi, chreistianoi, "Kristus-anhängare")
kallades tidigt Kristi bekännare. Antagligen
fingo de detta namn af hedningarna, hvilka
i Kristus sågo stiftaren af ett religiöst
parti. Enl. Ap. gern. 11: 26 uppkom benämningen
i Antiochia i Syrien, sätet för den första
hedning-kristna församlingen. Judarna kallade från
början de kristna nasaréer, och de kristna sjelfva
kallade sig "lärjungar", "bröder", "troende" o. s. v.
J. P.
Kristnisaga ("Kristendomssagan"), en historisk
framställning af kristendomens införande på Island
(981 genom biskop Fredrik) samt vidare öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
