Print (PDF) - On this page / på denna sida - Kritsystemet, geol., är det yngsta af de mesozoiska systemet och har fått sitt namn efter den deri på åtskilliga ställen uppträdande bergarten krita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Kritsystemet.
82
spongierna (svamparna) äro mycket talrika, och
deras kiselnålar hafva troligen till stor del lemnat
materialet till flintan. Korallerna äro i allmänhet
af mindre betydelse, ehuru lokalt uppträdande i
stor mängd. Sjöliljorna (krinoiderna) äro sällsynta
i jämförelse med deras förekomst inom äldre system;
dock finnas slägtena Penta-crinuSf Bourgucticnnus,
Marsiipites, Antedon m. fl. Af mindre
betydelse äro sjöstjernor, hvaremot sjöborrar
(echinodermer) äro mycket talrika, såväl de reguliera
(Cidaris, Salenia m. fl.) som de irreguliera
(Galerites och särskildt familjen Spatangidce med
Micraster, Ananchy-ies m. fl.). Af blötdjuren
(molluskerna) äro inossdjuren (bryozoerna)
mycket talrika, och likaså uppträda äfven
armfotingarna (brachio-poderna) ganska allmänt
(såsom Terebratula, Magos, Rhynchonella, Crania).
Äfven musslor (lamellibranchiater eller bivalver)
förekomma i stor mängd (Ostrea ined Exogyra och
Gryphcea, Pecten, Inoceramus, Trigonia m. fl., äfven
söt-vattensfor’mer, t. ex. Unio). Familjen Rudista
(Radiolites, Hippurites) är särskildt utmärkande och
förekommer inom vissa områden i utomordentlig mängd.
Snäckorna (gastropoderna) äro mindre talrika
och karakteristiska; de närma sig i allmänhet de
nu lefvande. De aldra flesta äro hafsformer,
och blott några få hafva tillhört sött vatten.
Af hufvudfotingarna (cepha-lopoderna) fortlefver
slägtet Naittihis med några arter. Belemniterna,
med slägtena Belem-nitella och Actinocamax, utdö
med kritsystemet, liksom ock ammoniterna.
Jämte talrika arter af det egentliga slägtet
Ammonites äro äfven ammoniternas s. k. biformer
(t. ex. Baculites, Grioceras, Scaphites,
Turrilites) karakteristiska. Leddjuren spela
ingen framstående rol i krit-systemets fauna;
kräftdjur, såväl långsvansade (Glyphea) som
kortsvansade (Dromia, Callia-nassa), förekomma,
liksom ock representanter för Entomostraca och
rankfotingar (cirrhipeder). Bland ryggradsdjuren
(vertebraterna) äro fiskar ej sällsynta, men förete
intet särskildt anmärknings vardt; de allmännast
förekommande lern-ningar af dem äro tänder af hajar.
Bland ödlorna (reptilierna) utdogo under
kritperioden enaliosaurierna och dinosaurierna.
Hufvudsakligen i den äldre delen af kritsystemet
äro de dock jämte flere andra former tämligen
allmänna, så Ichtyosaurus och Plesiosaurus bland
enaliosaurierna, Iguanodon bland dinosaurierna,
Pterodactyhts bland pterosaurierna, Mosasaiirus bland
Lacertilia, m. fl. Äfven förekomma krokodiler och
sköldpaddor. Kritsystemet i Nord-Amerika är rikt på
ödlor. Foglarna hafva visserligen endast några få,
men högst egendomliga representanter, såsom Ichtyornis
m. fl. Däggdjur hafva hittills ej anträffats.
Gränsen mellan kritsystemets och jurasyste-mets
marina lager är i mellersta Europa i allmänhet skarp,
i synnerhet då en sötvattensbild-ning (wealderi), som
vanligen till större delen räknas till kritsystemet,
skjuter sig emellan bägge. I Medelhafslanden sker
deremot öfvergången mellan dessa bägge system
småningom (genom den s. k. tithoniska etagen; se J
ur a systemet, sp. 1461). Gränsen uppåt mot ter-
tiärsysternet är i mellersta Europa skarp. Maa lar
deremot tvistat om hvarest gränsen mellan dessa
system i vestra Nord-Amerika bör dragas, enär
en flora med tertiär prägel förekommer i lager,
som hysa en kritfauna. Konse-qvent böra de föras
till kritsystemet, enär den geologiska indelningen
gjorts efter faunan och ej efter floran, i hvilket
senare fall gränserna mellan de olika systemen
ofta skulle blifvit helt andra än de nu äro. - Den
första geologiska klassifikationen af kritsystemet
gjordes efter de i nordvestra Frankrike och sydöstra
England uppträdande bergarterna eller deras lokala
benämningar. Enligt denna indelades kritsystemet
nedifrån uppåt i följande etager, under-afdelningar
eller led: Undre grönsand, Gault, Öfre grönsand,
Kritmärgel och Krita. D’0rbigny har sedermera
föreslagit en annan indelning, hvars benämningar äro
valda efter de latinska namnen på de orter, hvarest
ifrågavarande bildningar äro typiskt utvecklade. Denna
indelning har nu blifvit allmänt antagen och stämmer
för öfrigt ganska bra öfverens med den gamla. Dessa
etager äro: 1. N e ok om (efter Neuchåtel) - Undre
grönsand, 2. Aptien, 3. Albi e n (namn efter orter i
södra Frankrike; dessa bägge etager motsvara ungefär
Gault, hvilken benämning ofta nyttjas i deras ställe),
4. Cenoman (efter Le Mans) = Öfre grönsand,
5. T ur ön (efter To urs) = Kritmärgel,
6. Se-non (efter Sens) = Krita, hvarjämte tillagts
ett nytt led: "Etage danien 1. maestrichtien"
(efter Danmark och Maestricht), motsvarande
Yngre kritan. - Kritsystemets aflagringar i
Europa äro ingalunda likformigt utbildade. Man kan
urskilja två geografiska områden 1. provinser:
1) den sydliga eller mediterrana och 2)
den. nordliga eller central-europeiska. Till den
förra räknas de i södra Frankrike, Medelhafslanden,
vid Salzburg m. fl. st. förekommande bildningarna.
Dessa utmärkas hufvudsakligen derigenom att
rudisterna (Hippurites m. fl.) der uppträda i så stor
mängd, att de ofta bilda nästan hela bergmassor.
De uppnå betydlig storlek samt förekomma i många
arter och med en otrolig rikedom på individer.
Till det norra krithafvets aflagringar räknas de
i Storbritannien, norra Frankrike, Belgien, Holland,
nordvestra Tyskland, Sachsen, Böhmen, vid .Regensburg
(sydligaste punkten) och kring Östersjön uppträdande
bildningarna. Äfven der finnas visserligen
rudister, men mycket sällsyntare. Arterna äro
betydligt färre samt individerna l)åde mindre och
fåtaligare än i södra området. Endast sällan (Böhmen)
uppträda de i så stor mängd, att de utgöra vigtiga
delar af bergarten. I sydvestra England finnes
på gränsen mellan jura- och kritsystemen en
sötvattensbildning, som motsvarar äldre delen af
neokom-etagen. Den kallas "wealden" och innehåller
jämte söt-vattensmollusker äfven landödlor
(Iguanodon) och landväxter af jura-typen, stundom
ännu med rötterna fastsittande i den mylla, hvari
de vuxit. Wealdenbildningar finnas ock i
nordvestra Tyskland och innesluta der äfven mindre
kolflötser. Med undantag af wealden äro öfriga
i norra Europa förekommande kritbild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
