- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
413-414

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Königsberg. 2. (P. Krolewiec) Starkt befäst hufvudstad i nämnda regeringsområde - Königsfelden, fordom minoritkloster i schweiziska kantonen Aargau - Königsfeldt, Johannes Peter Frederik - Königshütte, stad i preussiska regeringsområdet Oppeln - Königsmark, en gammal tysk adlig ätt - Königsmark l. Königsmarck, von, svensk adlig ätt - 1. Königsmark, Hans Kristofer von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kriget mot Polen. – 3. (Königsberg in der
Neumark
). Stad i preussiska regeringsområdet Frankfurt
(Brandenburg), vid Oders biflod Rörike och jernvägen
mellan Breslau och Stettin. 6,568 innev. (1880).

Königsfelden [hårdt k], fordom minoritkloster
i schweiziska kantonen Aargau, grundades 1310 af
drottning Elisabet och hennes dotter, drottning Agnes
af Ungern, på det ställe, der den förras make, konung
Albrekt I, 1308 blifvit mördad af Johan Parricida. Det
upphäfdes 1528, och klosterbyggnaden användes nu
till asyl för sinnessjuka. Klosterkyrkan, hvilken
har förträffliga glasmålningar, begagnas till magasin.

Königsfeldt [hårdt k], Johannes Peter Frederik,
dansk historiker, född i Köpenhamn d. 18 Mars 1812,
var 1835–73 adjunkt vid Frederiksborgs lärda skola och
dog d. 16 Febr. 1876. Skrifter: Genealogiske tabeller
over Danmarks, Norges och Sveriges kongefamilier

(1833; 2:dra uppl. 1856), Dansk chronologi. Oversigt
efter årfölgen af de betydeligeste begivenheder
i den danske historie
(1848) och Ärkebiskopper och
biskopper i Danmark
(1851). E. Ebg.

Königshütte [hårdt k], stad i preussiska
regeringsområdet Oppeln (Schlesien), bildades
1869 genom förening af flere genom bergsbruk och
hyttedrift framstående byar samt eger det största
jernverket i Schlesien. Detta, som anlades 1797 och
förr tillhörde staten, eges nu af ett enskildt
aktiebolag och producerar årligen omkr. 50
mill. kg. tackjern, 42 mill. kg. stångjern,
plåt och jernvägsskenor, 750,000 kg. zink och 20
mill. kg. diverse stålprodukter. Arbetarnas antal
är omkr. 3,000. I närheten af staden finnas derjämte
stora stenkolsgrufvor och kalkstensbrott. 1880 räknade
staden 27,522 innev.

Königsmark [hårdt k], en gammal tysk adlig ätt,
som i vapnet förde fyra spetsar (s. k. ulftänder)
från sidan, ursprungligen härstammande från Altmark,
der stamgodset, Königsmark, ej långt från Osterburg,
är beläget. Under konung Albrekts tid träffas flere
medlemmar af denna ätt i Sverige, af hvilka må nämnas:
Ivar K., som 1376 jämte Bo Jonsson var fogde på
Stockholms slott och blef gift med Helga Anundsdotter
(äldre Eka-slägt), enka efter riddaren Valdernar
Eriksson (Folkunge); riddaren Herbrekt K., den förres
efterträdare såsom höfvitsman på Stockholms slott;
dennes son riddaren Henning K., som, ehuru han förut
varit en af Albrekts anhängare, sedermera stod i hög
gunst hos drottning Margareta och konung Erik samt
1407 deltog i underhandlingarna om Gotland. Hans son
Bengt K. var 1416 höfvitsman på Kalmar och blef genom
sina giften befryndad med den yngre Bonde-slägten
och ätten Gädda. K. H. K.

Königsmark l. Königsmarck [hårdt k], von, svensk adlig
ätt, en gren af den brandenburgska adelsslägten K. (se
föreg. art), introducerades 1652 å riddarhuset, sedan
Hans Kristofer v. K. (se K. 1) 1651 erhållit värdighet
af svensk grefve. Ätten utdog på svärdssidan 1694
med Filip Kristofer v. K. (se K. 4) samt på
qvinnosidan 1740 med dennes syster Amalia Vilhelmina
(se under K. 2).

1. Königsmark, Hans Kristofer von, grefve,
fältmarskalk, föddes d. 25 Febr. 1600 på slägtgodset
Kötzlin i Altmark och gjorde sin första krigiska
lärospån uti Italien, i den kejserliga armén, hvilken
han 1629 lemnade såsom ryttmästare. Då Gustaf II
Adolf 1630 uppträdde i Tyskland, ingick K. i hans
tjenst och befordrades 1634 till öfverstelöjtnant vid
Speerreuters kavalleriregemente, för hvilket han 1636
blef öfverste. Han gjorde sig snart känd för ovanlig
skicklighet och lycka i det s. k. "lilla kriget" samt
utnämndes 1640 till generalmajor. Från 1639 förde
han befälet öfver den vestra svenska sidohären,
med Westfalen såsom hufvudsakligt tillhåll, men
kallades vid särskilda tillfällen att med sina
trupper förstärka hufvudarmén. Så deltog han i
Banérs fälttåg 1640–41 samt slaget vid Wolfenbüttel
(1641) och var 1642 för det mesta förenad med
Torstensson, hvarunder han utmärkte sig d. 21 Maj
vid Zobtenberg (Schweidnitz) och d. 23 Okt. vid
Breitenfeld (Leipzig), der han kommenderade å venstra
flygeln. 1643 huserade K. i Meissen, Franken, Hessen,
Thüringen och nedre Sachsen samt tillbakadref ur
Pommern kejserliga trupper, som gjort ett sidoanfall
genom polskt område. Vid tiden för Torstenssons
fälttåg mot Danmark 1644 föll det hufvudsakligen
på K:s lott att upprätthålla svenskarnas sak i
Tyskland. Under lyckade vapenbragder svärmade han fram
och åter mellan Sachsen och Westfalen, nödgade den
danske prinsen Fredrik (sedermera konung Fredrik III)
att öfvergifva de andliga stiften Verden och Bremen,
hvilka denne innehade, samt oroade derefter i ryggen
den efter Torstensson framryckande kejserliga armén
under Gallas. 1645 besatte K., som året förut utnämnts
till generallöjtnant, definitivt biskopsdomet Verden
och ärkebiskopsdömet Bremen, till hvilkas guvernör han
utnämndes, tågade derefter att i förening med Turenne
hjelpa landtgrefvinnan af Hessen mot bajrarnas anfall,
bragte i Aug., jämte A. Lillie, kurfursten af Sachsen
i sådant trångmål, att denne afslöt ett för Sverige
fördelaktigt stillestånd, hvilket kom att räcka till
krigets slut, gick till sist åt Schlesien samt bragte
derigenom Torstensson en välbehöflig förstärkning. Då
Torstensson snart derefter aflöstes i öfverbefälet af
den unge K. G. Wrangel, kände sig K. förbigången,
och hans deraf alstrade missnöje yttrade sig
omsider i uppenbar olydnad. Sedan nämligen K. –
som 1646 utnämnts till general af kavalleriet –
för det mesta opererat på egen hand i nordvestra
Tyskland, underlät han sommaren 1647 att efterkomma
Wrangels befallning att med sin hufvudstyrka stöta
till dennes armé och infann sig först i Nov. hos
fältmarskalken. Sedan K. verksamt deltagit i slaget
vid Zusmarshausen (d. 7 Maj 1648), detascherades han
åt Böhmen till och verkställde natten till d. 16 Juli,
på anvisning af förre österrikiske öfverstelöjtnanten
E. Odowalsky (i Sverige adlad v. Streitberg), den
ryktbara öfverrumplingen af "lilla sidan" af Prag,
der ett ofantligt byte gjordes. Kort förut hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:41:14 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free