- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
415-416

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Königsmark, Hans Kristofer von - 2. Königsmark, Konrad (Curt) Kristofer von - 3. Königsmark, Otto Vilhelm von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

K. utnämnts till fältmarskalklöjtnant vid arméerna i
Tyskland. Efter fredsslutet s. å. förblef han i svensk
tjenst såsom generalguvernör öfver hertigdömena
Bremen och Verden. 1651 erhöll han greflig värdighet
och grefskapet Stegeholm (hela Tjust, med Vestervik)
samt utnämndes s. å. till riksråd, men återvände till
sitt generalguvernement och ordnade jämte riksrådet
Schering Rosenhane detta områdes förhållande till
svenska kronan, hvarvid staden Bremens försök att
undandraga sig hyllningseden gaf den kraftfulle
K. anledning att 1654, med drottning Kristinas
tillåtelse, formligen betvinga staden genom,
vapenmakt. Personligen innehade K. inom sitt
guvernement de stora förläningarna Rotenburg och
Neuhaus. 1655 utnämndes K. till fältmarskalk, kallades
1656 till polska krigsskådeplatsen och afseglade
från Wismar jämte ett skotskt regemente. Men fartyget
drefs af storm in på Danzigs redd, hvarefter skottarna
tvungo skepparen att sätta dem i land samt utlemnade
K. till Danzig-borna (d. 29 Okt.). Dessa höllo honom
fången å Weichselmünde skans till Oliva-freden
1660, då han utvexlades mot hertigen af Kurland
och återvände till sitt generalguvernement. Hösten
1662 anträdde han en resa till Stockholm och dog
der d. 20 Febr. 1663. K:s ståtliga yttre, hans lätta
umgängessätt, rådighet, månhet om manskapets lekamliga
underhåll och böjelse att låta utöfva "krigets rätt"
mot de svaga voro egenskaper, egnade att locka
yrkeskrigare till hans fanor. – Med sin maka, Maria
Agathe v. Leesten, hade K. 3 barn, som uppnådde mogen
ålder, nämligen sönerna Konrad Kristofer (se K. 2)
och Otto Vilhelm (se K. 3) samt dottern Beata Elisabet
(f. 1637, d. 1724), som blef moder till de vittra
systrarna Ebba Maria och Johanna Eleonora De la Gardie
(se De la Gardie 7 och 8). – Jfr K. G. Nordins
lefnadsteckning öfver K. i "Sv. akad:s handl.",
V, 1813.

2. Königsmark, Konrad (Curt) Kristofer von, grefve,
krigare, den föregåendes son, f. 1634, deltog i
slaget vid Varsjav 1656 och öfvergången öfver Lilla
Belt 1658, tillfångatogs på Fyen af danskarna, men
lösgafs efter Roskilde-freden s. å., utnämndes 1664
till generalmajor och blef s. å. vice-guvernör
i Bremen och Verden. 1673 befordrades han till
rikstygmästare, gick s. å. i holländsk tjenst såsom
generallöjtnant och dödades d. 31 Okt. af en kanonkula
under belägringen af Bonn. – I sitt äktenskap med
Maria Kristina Wrangel, en dotter af fältmarskalken
Herman Wrangel och grefvinnan Amalia Magdalena
af Nassau-Siegen, hade K. sönerna Karl Johan
(f. 1659, d. 1686) och Filip Kristofer (se K.
4) samt döttrarna Maria Aurora (se K. 5) och Amalia
Vilhelmina (f. 1663, d. 1740), hvilken röjde
goda gåfvor såsom skaldinna och målarinna samt i gifte
med sedermera generalen i sachsisk tjenst grefve K. G.
Lewenhaupt blef moder till den olycklige svenske
generalen Ch. E. Lewenhaupt.

3. Königsmark, Otto Vilhelm von, grefve, fältherre,
den föregåendes broder, föddes i Minden d.
5 Jan. 1639, besökte från 1650 åtskilliga tyska
universitet, bl. a. Jena. der han
handleddes af E. Pufendorf och 1654 var rector
illustris, utbildade sig derefter genom omfattande
resor i södra och vestra Europa samt vistades vid
de större hofven. 1660 utnämndes han till svensk
öfverkammarherre, afgick 1661 såsom utomordentligt
sändebud till England och utförde derefter åtskilliga
uppdrag vid tyska hof.
1665 fick han befälet öfver det af 400 unga
ädlingar och officerare sammansatta s. k. "fältherrens
(K. G. Wrangels) regemente" och afgick
1666 i spetsen för en lysande ambassad till
Frankrike. 1667 uträttade K. diplomatiska uppdrag i
Tyskland och blef generalmajor i kurpfalzisk tjenst,
utnämndes under tiden till öfverste vid Lifregementet
till häst, men återvände till Frankrike, der han
1671 förordnades till svensk minister. Samtidigt
tillhörde han likväl, sedan 1668, den franska armén,
deltog med synnerlig utmärkelse i dess fälttåg
1672–74 i Nederländerna, vid Rhen, i Franche-Comté
och i Elsass samt nyttjades af Ludvig XIV äfven i
politiska beskickningar. I Sept. 1674 mottog
K. fullmakt att vara svensk fältmarskalklöjtnant,
jämte befallning att inställa sig i tjenst, och blef
några månader efter slaget vid Fehrbellin (d. 18
Juni 1675) K. G. Wrangels efterträdare
i öfverbefälet samt fältmarskalk. Trots all
tapperhet och skicklighet, ådagalagda bl. a. genom
den glänsande segern vid Wacksow på Rügen (d. 8
Jan. 1678), kunde han icke hindra de förenade
brandenburgska och danska truppstyrkorna
att slutligen innestänga honom i Stralsund,
der han d. 15 Okt. 1678 nödgades kapitulera.
Efter fredsslutet 1679 utnämndes K. till
generalguvernör i Pommern och kansler för Greifswalds
universitet. 1680 återställde han Sveriges
myndighet i de återvunna områdena Bremen och
Verden (han hade 1677 af Karl XI hugnats med
amtet Verden såsom manligt län). Missnöjd med
de nya förhållanden, som reduktionen framkallat,
begärde och erhöll L. tillåtelse att söka anställning
i främmande krigstjenst, med bibehållande af
sina höga ämbets-poster hos svenska kronan.
Han begaf sig 1685 till kejserliga hären i Ungern
för att strida mot turkarna, men kallades snart
att bekämpa samma fiender i Grekland, i egenskap
af republiken Venezias öfverbefälhafvare till
lands. Under ett fälttåg på Morea 1686 intog han de
båda fästningarna Navarino, vidare Modon och Argos
samt, efter ett hårdnackadt motstånd, Nauplia
di Romania. Hans rykte flög öfver Europa,
och venezianska styrelsen förärade honom en skål af
guld om 6,000 dukater. 1687 eröfrade han Patras
samt besatte Korint och Athen, hvarvid, under
beskjutningen af Akropolis, men utan K:s särskilda
förvållande, Parthenon, i hvilket turkarna hade sitt
krutförråd, träffades af en bomb och sprang i
luften (d. 26 Sept.). Efter ett halft år lemnade
han Athen till följd af pest, ledde derefter
belägringen af Negroponte, men insjuknade sjelf i
pesten och afled i Modon d. 15 Sept. 1688. –
K. egde ett vackert yttre och grundlig
lärdom samt framstod fördelaktigt genom sin
sedliga oförvitlighet. Hans hustru, Katarina Charlotta
De la Gardie (f. 1655, d. 1697), följde honom på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:26 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free