Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpenhamn, Danmarks hufvudstad - Köpenhamns amt omfattar mellersta delen af östra Själland jämte Amager och Saltholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
K:s fasta egendom värderades s. å. till 38,800,000
kr., och dessutom egde staden 14 mill kr. i
valutor. Till landstinget sänder K. 1, till
folketinget 9 representanter.
Historia. K. omtalas första gången år 1043, under
namnet Havn, då det berättas, att Sven Estridsön,
sedan, han blifvit slagen af Magnus den gode,
flydde dit. Längre fram i tiden begagnades namnet
"Kjöbmändenes havn" (Kaupmanna höfn), hvaraf det
nuvarande namnet är bildadt. Antagligen var det
en by, som hade sin hufvudsakliga betydelse genom
sillfisket i Öresund och derigenom drog köpmännen
till sig. Valdemar den store skänkte Havn och flere
kringliggande byar till sin vän biskop Absalon,
hvilken 1167 byggde en fast borg på Slotsholmen
(namnet Axelhus är ett påhitt af skalderna) och
omgaf byn med murar, hvarefter han lade den och
borgen under Roskilde biskopsstol. 1245 satte Erik
Plogpenning sig i besittning af K., hvilket 1248
medförde dess ödeläggande af lybeckarna. 1254
fick K. sin första stadsrätt, af biskop Jakob
Erlandsson. 1259 intogs staden af furst Jarimar
af Rügen. Redan i 13:de årh. hade K. fyra kyrkor
(Vor frue kirke, S:t Nikolai, S:t Petri och S:t
Clemens) samt två kloster (Gråbrödraklostret, 1238,
och Helligåndshuset, 1296). 1289 hotades det af
en norsk flotta och omgafs derför året derpå med
en tornklädd mur. 1294 fick K. en ny stadsrätt,
men stod fortfarande i fullkomligt beroende af
biskopen. S. å. gjorde borgarena uppror mot denne,
derför att han var fientligt sinnad mot konungen;
men de måste falla till föga och blefvo hans
arrendatorer i stället för att förut hafva varit
sjelfegande. 1329 gjorde den holsteinske grefve
Johan den milde sig genom list till herre i K.,
och 1341 öfverlemnade biskopen borgen och staden
till konung Valdemar Atterdag; men först 1346 fick
konungen staden i sitt våld. 1362 hotades K. af
hansestädernas flotta, och utanför i sundet stod ett
sjöslag, i hvilket konungens son hertig Kristofer
blef sårad. 1368 intogs staden af hansestädernas
flotta och förstördes. 1375 återlemnades den till
biskopen i Roskilde, men intogs 1416 af Erik af
Pommern och har från den tiden tillhört danska
kronan. 1428 anföllo lybeckarna på nytt, men drefvos
af drottning Filippa med stor förlust tillbaka. 1443
gjorde Kristofer af Bajern K. till konungens residens,
gaf det en ny stadsrätt och byggde ett nytt slott,
som 1445 invigdes med hans bröllop. (Redan 1363
firades ett betydelsefullt kungligt bröllop i K.,
nämligen mellan Margareta Valdemarsdotter och konung
Håkan af Norge. Sedermera har K. varit skådeplatsen
för många sådana fester.) 1478 grundlade Kristian
I universitetet. Konung Hans gaf upphof till
örlogsvarfvet på Bremerholm. Kristian II ville göra
K. till stapelstad för hela Danmark och den förnämsta
handelsplatsen vid Östersjön samt flyttade derför
hufvudstationen för Öresundstullens upptagande från
Helsingör till K. och lät holländare bosätta sig på
Amager (1521). K. förblef derför Kristian troget och
höll sig 1523 i 8 månader, innan det underkastade
sig Fredrik I, samt slöt
sig 1534 till grefve Kristofer af Oldenburg och utstod
1535–36 ett helt års belägring af Kristian III, innan
det gaf sig (af brist på lifsmedel). Redan 1520 höllos
de första protestantiska predikoföredragen i K. 1529
uppträdde Hans Tausen, och 1530 var der en offentlig
disputation mellan katoliker och protestanter. Under
julen s. å. bröto åtskilliga borgare sig in i Vor frue
kirke och förstörde helgonbilderna. I Okt. 1536 hölls
i K. en riksdag, som beslöt reformationens införande
i hela riket. Under Fredrik II:s regering (1559–88)
började bebyggandet af K:s förstäder och fortsattes
under Kristian IV (1588–1648), hvilken gaf staden en
mängd nya byggnader och nya befästningar samt anlade
Kristianshavn och Nyboder. 1658–59 belägrades K. af
Karl X Gustaf, men försvarade sig med tapperhet och
räddade derigenom rikets sjelfständighet. Till
belöning fingo stadens borgare stora privilegier
(1661); men dessförinnan hade Danmarks konung på
riksdagen i K. i Okt. 1660 genomdrifvit enväldet, till
en del med borgerskapets hjelp. Fredrik III (1648–70)
utvidgade K. och byggde citadellet (1662). Kristian V
(1670–99) utvidgade befästningarna och införlifvade
Kristianshavn med staden. 1700 bombarderades K. af
en engelsk-holländsk-svensk flotta, 1711 hemsöktes
det på ett fruktansvärdt sätt af pesten (22,500
menniskor, omkr. en tredjedel af hela befolkningen,
bortrycktes), och 1728 (d. 20–23 Okt.) härjade en
eldsvåda, som förstörde 1,640 boningshus, 5 kyrkor
och universitetets byggnader. Kristian VI (1730–46)
byggde Kristiansborg och Fredrik V (1746–66)
Amalienborg. 1795 (d. 5–7 Juni) ödelade en ny
eldsvåda 943 boningshus. Hela qvarter uppbyggdes
sedermera efter en ny plan, hvarigenom stadens gamla
prägel i väsentlig mån utplånades. Den 2 April 1801
stod ett sjöslag på K:s redd, och 1807 belägrades
staden af engelsmännen samt bombarderades d. 2–5
Sept., hvarvid 305 boningshus förstördes och 1,600
menniskor omkommo. Juni–Sept. 1853 hemsöktes K. af
kolera, som bortryckte 4,737 personer. – I Jan. 1840
fick staden en ny kommunalförfattning, som ytterligare
utvecklats genom lagen af d. 4 Mars 1857. Sedan 1852
har K. betydligt utvidgats dels genom förstädernas
tillkomst, dels genom örlogsvarfvets flyttning från
Gammelholm (1861) och fästningsverkens rasering
(1869). Fredsslut i K.: 1309 med Norge; 1509 och 1660
med Sverige. E. Ebg.
Köpenhamns amt omfattar mellersta
delen af östra Själland jämte Amager och Saltholm,
omkr. 1,250 qvkm. 121,488 innev. (1880). De vestra och
norra delarna äro kuperade, den södra deremot en jämn,
fruktbar slätt, benämnd "Heden". I norra delen ligga
Fure- och Farumsjöarna jämte några mindre sjöar,
men vattendragen äro obetydliga. Störst äro Mölle-å,
genom hvilken Furesö har sitt aflopp till Öresund,
och Lejre-å, som faller ut i Roskildefjorden. I
amtet ligga två städer, Roskilde och Kjöge, samt
Frederiksberg och sex härad, af hvilka Sokkelunds
och Smörums härad utgöra Gamle K:s amt och de fyra
öfriga Gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
