Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Körner. 1. Christian Gottfried - Körner. 2. Karl Theodor - Körner, Magnus - Körner, Ernst Karl Eugen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 1790 öfverappellationsråd. År 1813 uppträdde
han såsom verksam patriot samt utnämndes 1815 till
statsråd i preussisk tjenst och 1817 till geheime
öfverregeringsråd i kultusministeriet. Död 1831. –
K. har införlifvat sitt namn med tyska literaturen
hufvudsakligen såsom fader till skalden Theodor
K. (se nedan) och förtrogen vän till Schiller. Den
senare bodde 1785–87 i K:s hem och stod framgent
i liflig brefvexling med honom. Genom Schiller kom
K. äfven i vänskapsförhållande till Göthe och W. von
Humboldt. Mångsidigt bildad, musikaliskt talangfull,
med fint kritisk begåfning och en hög uppfattning
af konsten, ädelsinnad samt gästfri i stor skala,
öfvade K. mycket inflytande på sina vänner. Hans egna
estetiska och politiska skrifter (utg. af Ad. Stern
1881) äro af mindre betydelse; vigtigare var att
han utgaf Schillers verk (12 bd, 1812–15, jämte
biografi) samt sonen Theodors poetiska qvarlåtenskap,
med teckning af dennes lefnad. Af oskattbart
literärhistoriskt värde är slutligen "Schillers
briefwechsel mit K." (1847; 2:dra uppl. 1874),
som omfattar en tid af 20 år. – 2. Karl Theodor K.,
tysk skald, den föregåendes son, föddes i Dresden
d. 23 Sept. 1791. Han åtnjöt i hemmet en uppfostran,
som härdade hans kropp och gaf honom rika andliga
väckelser. Tidigt röjde sig hos honom gry till flere
talanger, men framförallt till skaldskap. Det starka
intryck han mottog af Schiller fyllde för framtiden
K:s öra med klangen och tonfallen i dennes poetiska
diktion. K. studerade 1808–10 bergsvetenskap och
mineralogi i Freiberg samt inskrefs derefter vid
Leipzigs universitet, men måste i Mars 1811 fly
derifrån till följd af sitt deltagande i dueller och
gatuuppträden. Han begaf sig då till Berlin och kort
derefter till Wien för att studera historia, men drogs
alltmer till författareskap. Redan 1810 hade han
utgifvit den lyriska samlingen Knospen. Under loppet
af 1812 diktade han med förvånande produktivitet en
rad af dramer, nämligen lustspel, såsom Die Braut
("Bruden", 1841) och Der grüne domino, flere sångspel,
de spännande dramerna Toni och Hedwig ("Hedvig eller
banditbruden", 1833) samt sorgspelen Zriny (svensk
öfvers. 1830) och Rosamunde ("Rosamunda", 1827),
båda fyllda af schillersk jamb-patos, men egnade
att hänrycka ungdomen genom sin ädla entusiasm. K:s
dramer uppfördes med stort bifall. Sjelf anställdes
han i Jan. 1813 såsom "hofteaterdiktare" vid
Burgteatern i Wien. Han var då redan förlofvad med
en skådespelerska. Snart derefter nåddes Wien af
maningen till resning mot de franske inkräktarna, och
K. tvekade icke att för fosterlandets sak offra sin
unga lycka. Han for d. 15 Mars 1813 till Breslau och
ingick vid major Lützows frivilliga jägarekår. Denna
hade på sin lott att betäcka broöfvergångar,
företaga smärre ströftåg o. s. v. Derunder slogo
K:s skaldeanlag ut i full blomning, och han skref
oupphörligt eldande krigssånger, som sjöngos utantill
af de tyska skarorna. Han valdes af sina kamrater
till löjtnant och blef i slutet af Maj Lützows
adjutant. På återvägen från ett ströftåg till Thüringen,
sedan vapenstilleståndet inträdt, sårades K. d. 17
Juni vid det förrädiska öfverfall, som fransmännen
gjorde vid Kitzen. Han lyckades dock rädda sig undan,
tillfrisknade i Karlsbad och inställde sig i Aug. åter
vid kåren, som inlät sig i dagliga skärmytslingar. På
en sådan d. 26 Aug. 1813 (K. hade samma morgon diktat
sin "Svärdsång"; öfvers. till svenska af Atterbom)
blef han nära Gadebusch dödligt sårad af ett skott
i underlifvet. Han afled samma dag och begrofs med
hedersbetygelser nära byn Wöbbelin under en ek. K:s
fader lät uppresa ett monument derstädes. 1863 firades
ett K.-jubileum. 1871 restes i Dresden K:s staty
(modellerad af E. J. Hähnel). Ett "Körner-museum",
rikt på minnen från befrielsekriget 1813–15,
inrättades 1875 i Dresden. – Tyska folket skådar i
K. en idealskepnad och hyllar honom för hans lyriska
snille, men än mer kanske för hans glada, modiga,
af ungdom strålande väsende och hans hjeltedöd
för friheten. Bortryckt i det 22:dra lefnadsåret,
hann K. såsom skald endast gifva ett löfte om
hvad han skulle kunnat utveckla sig till. Hans
dramer äro skrifna med en tilltalande lätthet och
formsäkerhet, men visa brist på menniskokännedom
och idédjup; karaktererna äro alltför abstrakt
goda eller onda. Men under de få månaderna af sitt
krigarelif fann K. sin egna ton i dessa fosterländska
manings- och stridssånger, fyllda af brusande lif,
lidelsefull uppoffringshåg och högstämd andakt. Med
alla öfverdrifter är uttryckssättet i dem klart och
skönt. De diktades dels till gamla folkmelodier, dels
satte Weber musik till dem. Dessa sånger, som skaffat
K. hedersnamnet "Tysklands Tyrtaios", utgåfvos af
hans fader under titeln "Leyer und schwert" (1814;
många uppl.). Första samlingen af K:s verk utgafs
1834; vidare må nämnas Wolffs, i 4 bd, 1858, samt en
illustrerad praktupplaga 1882–84.
Körner [hårdt k], Magnus, tecknare och litograf, född
1808, var bosatt i Lund och egnade sig företrädesvis
åt afbildningen af djur för vetenskapligt
ändamål. Han utförde sålunda planscherna till
Nilssons "Fauna" (120 st., 1830–42), densammes
"Foglar" (62 st., 1839–48), Ehrengranats "Ridskola"
(100 st., 1836), Dahlboms entomologiska arbeten
o. s. v. Man har af hans hand äfven ett par häften
porträtt af Lunds universitets professorer. År
1849 nämndes han till akademi-ritmästare i Lund,
hvilken befattning han innehade till sin död, 1864.
-rn.
Körner [hårdt k], Ernst Karl Eugen, tysk landskaps-
och marinmålare, f. 1846, studerade konst, på samma
gång han besökte gymnasium i Berlin, och gjorde
sedan studieresor till Nordsjön, Östersjön, Harz
och norra Frankrike (1868), till Italien och England
(1872) samt till Egypten och Orienten (1873–74). I
synnerhet från den sista resan hembragte han glänsande
aqvarellstudier. Till hans bästa, efter dessa studier
utförda bilder räknas Gyllene hornet (1873; tillhör
tyske kronprinsen), Sues (1874; museum i Stettin)
samt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
