- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
561-562

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagkommissionen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det tillika med alltinget upphäfdes. – I Norge,
der hersarna och sedermera lendermändene voro de
ledande bondehöfdingarna, hade lagmännen aldrig samma
betydelse som i Sverige och på Island. Till en början
framträda de blott såsom enskilda lagkunniga män,
hvilkas lagkunskap var så erkänd, att deras utlåtanden
om hvad lag och rätt vore i tvistiga fall inhemtades
och ansågos afgörande. Sannolikt plägade de ock på
tingen föredraga lagen i sammanhang, men de hade
ej något offentligt värf, utan voro endast privata
biträden. Lagmansämbetet inrättades antagligen af
konung Sverre (1184–1202). 1244 nämnes lagmannen
såsom kunglig ämbetsman, och denna hans nya ställning
stadfästes genom Magnus Lagabötes lagar. Lagmannens
uppgift blef fortfarande att förestå och leda
lagtinget och att upplysa tingsmännen om lagens
bud. Men efter hand erhöll han faktiskt det afgörande
inflytandet på lagtingets domslut. De norska lagtingen
och lagmansämbetena upphäfdes genom förordn. af d. 11
Aug. 1797. – I Danmark har icke något lagmansämbete
förekommit. Ordförandena på lagtingen benämndes der
landsdomare. K. H. B.

Lagmansdöme. Se Lagsaga.

Lagmansered, socken i Elfsborgs län, Bjerke
härad. Areal 5,277 har. 1,144 innev. (1883). Annex
till Mellby, Skara stift, Väne kontrakt.

Lagmansgärd. Se Lagmansskyld.

Lagmanshästar. Se Fodring.

Lagmansränta. Se Häradshöfdingeränta.

Lagmansrätt, jur., fordom landtdomstol i andra
instans (mellan häradsrätt och hofrätt). Domstolen
var sammansatt af lagmannen och 12 nämndemän
från lagsagans häradsrätter. Dessutom kunde några
lagfarna män på lagmannens anmodan sitta i rätten,
men utan befogenhet att med lagman och nämnd taga
del i domsluten. Redan i allmänna stadslagen
(midten af 1300-talet) bestämdes uttryckligen,
att man från stadens rätt kunde vädja endast under
konungens egen dom. På grund deraf inskränktes
lagmansrättens verksamhet till landsbygden. Der
sökte man emellertid länge lagmansrätten både
såsom första och andra instans. Och ehuru man
försökte att inskärpa en bestämd instansordning
genom flere stadgar (1493, 1593, 1598), var
det först efter införandet af hofrätten och
utfärdandet af 1614 års rättegångsprocess, som
lagmansrättens egenskap af andra instans någorlunda
iakttogs. Fr. o. m. senare hälften af 1600-talet
begränsade man också lagmansrättens område; vid
denna skulle nämligen upptagas endast tvistemål, som
vädjats från häradsrätt. Med brottmål egde deremot
lagmansrätten i allmänhet ej att taga befattning;
endast smärre brott, som förefallit under pågående
lagmansting eller sammanhängde med anhängiggjordt
tvistemål, kunde upptagas af lagmansrätten. På detta
sätt bestämde 1734 års lag, i Rätteg. balkens 3 kap.,
lagmansrättens uppgift och befogenhet. Lagmansrätterna
upphäfdes i Sverige 1849 och i Finland 1868. Jfr
Lagman, Lagmansting, Lagsaga, Nämnd. K. H. B.

Lagmansskyld l. lagmansgärd, kamer., en gammal,
allmogen åliggande utskyld till
lagmannens underhåll, erlades mest i spanmål och var
ingalunda obetydlig. För Vestergötland t. ex. anses
lagmansgärden på 1600-talet hafva motsvarat värdet
af 3,000 tnr spanmål. Kbg.

Lagmansting, jur., ting, som hölls under lagmannens
ledning, och der lagmansrätt dömde. Ursprungligen
höllos dessa ting för hela landskapet och kallades
derför i äldre lagarna vanligast landsting (se
d. o.). Lagmansting hölls derjämte redan enligt
Magnus Erikssons landslag (midten af 1300-talet)
en gång om året i hvarje härad inom lagsagan. Då
de gamla landstingen sedermera (genom 1413 års
stadga och Kristofers landslag) förvandlades
till ett slags kunglig öfverdomstol (raefst),
blef lagmanstinget uteslutande ett särskildt af
lagmannen ledt ting, som på vissa tider hölls inom
hvarje härad af lagsagan. Enligt Kristofers landslag
(midten af 1400-talet) skulle sådant lagmansting i de
särskilda häraden hållas en gång om året och oftare
om så behöfdes. Tid efter annan inskränktes sedermera
denna tingshållning. Enligt 1614 års rättegångsordning
skulle lagmannen hvart tredje år hålla ting ("tingta")
i alla lagsagans härad. Genom senare bestämmelser
bortföllo lagmanstingen i de särskilda häraden,
och det föreskrefs blott, att ett lagmansting skulle
hållas i lagsagan hvart annat (1668 års stadganden)
eller hvarje år (1680 års föreskrift). Enligt 1734
års lag skulle lagmansting i lagsagan hållas en gång
om året – i regel "emellan Bärtels och Michels dag"
(24 Aug.–29 Sept.). Tinget skulle pålysas tre månader
förut, hvarjämte konungens befallningshafvande skulle
underrättas om dagen för dess hållande. Vid tinget
skulle kronofogde eller länsman vara tillstädes. Jfr
Lagman, Lagmansrätt, Lagsaga, Räfsteting.
K. H. B.

Lagny [lanji’]. stad i franska depart. Seine-et-Marne,
vid venstra stranden af Marne, 28 km. ö. om
Paris. 4,158 innev. (1881). Alabasterbrott.

Lago (Ital., af Lat. lacus), sjö, insjö.– Lago
d’Ansante
. Se Ariano. – Lago di Averna. Se Avernus. –
Lago Ceresio (L. di Lugano). Se Lugano-sjön. – Lago di
Como
. Se Como-sjön. – Lago di Garda. Se Garda-sjön. –
Lago d’Iseo. Se Iseo-sjön. – Lago Verbano. Se Lago
Maggiore
.

Lagoftalmi (Grek. lagofthalmos, "haröga",
af lagos, hare, och ofthalmos, öga, emedan
haren troddes sofva med öppna ögon), en felaktig
ställning å synnerligast det öfre ögonlocket,
hvarigenom ögonlocksspringan står för vidt öppen
och ögonlocken ej kunna slutas tillsaminans öfver
sjelfva ögongloben. Orsakerna kunna vara flere, såsom
förlamning af ögats slutmuskel, följder af brännskador
och andra sår, som sammandraga och förkorta ögonlocket
o. s. v. Derigenom att ögat blifver i saknad af sitt
behöfliga skydd, kan åkomman i längden verka mycket
skadligt. Behandlingen är uteslutande kirurgisk,
vexlande alltefter orsakerna. Rsr.

Lago maggiore [maddåjare] l. Lago Verbano (Fr. Lac
majeur,
Lat. Lacus verbanus),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free