Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lang ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Almindelig grammatik (1838–42; spridda stycken)
och Skolen og livet (1856). Enligt L:s uppfattning
har all barnundervisning i motsats till fackskolan
samma ändamål: att förbereda personlighetens etiska
utveckling genom att utbilda de rent menskliga
vilkoren för sjelfuppfostran, förmågan att tro och
förmågan att tänka, hvilka områden det är bildningens
slutliga uppgift att försona. Formalistisk och
realistisk bildning fullständiga hvarandra; derför
är det oriktigt att inrätta lärda och reala skolor,
hvar och en efter sin princip. Fackläraresystemet
bekämpas, emedan det splittrar i stället för att
ena. – 2. Julius Henrik L., dansk konsthistoriker,
den föregåendes son, född i Vordingborg d. 19 Juni
1838, blef student 1858, leddes af sina filologiska
studier in på de konsthistoriska, utnämndes till
docent i konsthistoria vid danska konstakademien
1870 och vid universitetet 1871 samt var 1875–82
tillika konstakademiens sekreterare. 1884 blef han
hedersledamot af svenska konstakademien. Utom de
mera vetenskapliga afhandlingarna Om det ioniske
kapitel, Om en räkke antike figurer och Den antike
malerkonsts levninger har L. om nyare, i synnerhet
om nyare skandinavisk och fransk, konst författat ett
stort antal artiklar för dagen, af hvilka åtskilliga
finnas samlade i hans Nutids-kunst. Skildringer og
karakteristiker (1873) och Billedkunst. Skildringer
og studier fra hjemmet og udlandet (1884). Vidare
har han utgifvit fyra dramer under titeln Kunst og
politik (1885). 1. E. Ebg. 2. Ph. W.
Lange. 1. Johann Peter L., tysk protestantisk
teolog, f. 1802, d. 1884, studerade i Bonn, der han i
synnerhet påverkades af C. I. Nitzsch, kallades 1841
till teol. professor i Zürich samt 1854 i samma
egenskap till Bonn, der han 1860 äfven utnämndes
till konsistorialråd. L. var en ganska alsterrik
författare och utgaf utom en mängd vetenskapliga
skrifter äfven prediko- och diktsamlingar. Bland
hans arbeten äro följande de vigtigaste: Das leben
Jesu (3 bd, 1844–47), Christliche dogmatik (3 bd,
1849–52; ny uppl. 1870) och Das apostolische
zeitalter. (1853–54). I förening med andra
utgaf L. sedan 1857 det förtjenstfulla arbetet
Teologisch-homiletisches bibelwerk. – 2. Friedrich
Albert L., tysk filosof och nationalekonom, den
föregåendes son, f. 1828, studerade i Zürich och
Bonn, var en tid gymnasiilärare och handelskammarens
sekreterare i Duisburg samt blef 1870 professor i
filosofi i Zürich och 1872 i Marburg, der han dog
1875. – Som filosof anslöt L. sig i hufvudsak till
Kant. Med denne var han ense derom att det menskliga
förståndet är helt och hållet hänvisadt till den
sinliga verkligheten och att hvarje metafysik är
omöjlig. Men är sålunda än menniskans förstånd enligt
L. ovilkorligen hänvisadt till en naturalistisk
verldsåsigt, så framhåller han dock å andra sidan
vigten af att med fantasiens hjelp fasthålla tron
på idealen och en öfversinlig verld samt hoppet
om en högre bestämmelse, huru föga sannolik deras
verkliga tillvaro än kan förefalla oss. Till samma
område hänvisar han äfven de sedliga idéerna. I
sitt hufvudarbete,
Geschichte des materialismus (1866; 4:de uppl. 1882),
framställer han på ett synnerligen förtjenstfullt
sätt denna verldsåsigts historisk-genetiska
utveckling i äldre och nyare tider. I sitt arbete Die
arbeiterfrage in ihrer bedeutung für die gegenwart
und zukunft beleuchtet (1865; 2:dra uppl. 1870)
uttalar han den meningen att konkurrensens naturlag ej
i all framtid är egnad att föra menskligheten framåt,
utan att förnuftet skall upphäfva eller åtminstone
mildra häftigheten hos kampen för tillvaron och
förmedelst sedliga makter motverka egoismen.
1. P. F. 2. L. H. Å.
Lange. 1. Ludwig L., tysk arkitekt, f. i
Darmstadt 1808, d. i München 1868, en bland
de bättre efterföljarna af Gärtners romantiska
arkitekturriktning, blef efter fulländade studier
först, 1835, lärare i teckning i Athen och sedan,
1847, professor i arkitektur vid akademien i
München. Efter en lång tids verksamhet i romantikens
tjenst vände han sig sist till renaissancestilen. Han
utgaf åtskilliga verk rörande sin konst, men få af
hans byggnadsutkast blefvo utförda. Der detta var
händelsen, visar han sig som en utmärkt konstnär,
och särskildt berömmes det af honom byggda museet i
Leipzig (1856–57) såsom en af de bästa museibyggnader
i vår tid. – 2. Emil L., tysk arkitekt, son och
lärjunge till den föregående, f. i Darmstadt 1841,
studerade i München och Paris samt reste i Frankrike
och Italien, hvarefter han 1868 blef professor
vid konstslöjdskolan i München och 1875 hennes
direktör. Han har utfört några monumentala byggnader i
München. I förening med J. Bühlmann har han utgifvit
det värderade arbetet Die anwendung des sgraffito für
fasadendekoration (1867). – 3. Julius L., tysk målare,
broder till Ludvig L., f. i Darmstadt 1817, d. i
München 1878, studerade under Schirmer i Düsseldorf,
men flyttade till München och fördjupade sig i studiet
af berglandskapet, som han återgaf friskt i färgen,
ehuru stundom något brokigt. En tid var han bosatt i
Milano, emedan han slagit an på italienarna. Men han
återvände slutligen igen till de nordliga alperna,
hvilka han skildrade väl, om också ej utan ett visst
manér. I sin konstnärliga riktning intager han en
förmedlande ställning mellan de äldre landskapsmålarna
från Rottmanns period och nutidens.
Lange, Kristian Kristof Andreas, norsk riksarkivarie,
föddes i Bärums församling (Akershus amt) d. 13
Aug. 1810, blef student 1827 och teol. kandidat
1833 samt kallades året derpå till lärare vid
sjökadettinstitutet i Frederiksvärn. 1845 blef han
riksarkivarie. L. företog 1843 med offentligt
understöd en resa i Norge för att studera
medeltidsklostrens lokala förhållanden, besökte
1844–45 norra Tysklands bibliotek och arkiv för
att samla material till Norges historia och reste
i samma syfte 1853 till Sverige samt 1857 till
Belgien, Holland och norra Tyskland. 1850–51 ledde
han underhandlingarna med den danska regeringen
angående utlemnande af sådana i de danska arkiven
förekommande arkivalier, som rörde Norge, och afslöt
d. 13 Sept. 1851 en konvention derom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
