Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd / 747-748 (1885) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lansett ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lansett (Fr. lancette, af Lat. lancea, spjut, lans),
ett bland de allra äldsta kirurgiska instrument,
bestående af en mycket tunn klinga, knappt 1 cm. bred,
och behållande denna bredd intill 1 à 1/2 cm. från
spetsen, der båda kanterna sammanlöpa i en skarpslipad
udd. Vanligen kan klingan inskjutas emellan 2 skälmar,
som bilda skaftet. Instrumentet har under årtusenden
begagnats vid åderlåtning, en operation, som förr var
mycket vanlig. Denna har under de senare årtiondena
kommit alltmera ur modet, likaså lansettens bruk för
detta ändamål I stället begagnas lansetten nu för ett
annat och bättre, nämligen vaccinering. De lansetter,
som brukas härtill, äro ofta försedda med en liten
ränna i spetsen. Rsr.

Lansettbåge. Se Båge, sp. 1424.

Lansettfisken, Branchiostoma (Amphioxus) lanceolatum
Pall., zool., en högst märkvärdig fisk, som "bildar
sista länken i ryggradsdjurens kedja" och äfven af
Hackel blifvit uppställd såsom typ för en särskild,
med ryggradsdjuren jämnställd hufvudafdelning af
djurriket. Allmännast räknas den dock till fiskarna
och hänföres bland dessa till en särskild underklass,

Lansettfisken. a munöppningen, b svaljgälhålan, c anus, d lefvern, e abdominal-poren.

Leptocardii, och ordningen Cirrostomi. Lansettfisken
afviker från alla öfriga ryggradsdjur derigenom
att den saknar hjerna och hufvudskål och att af
skelettet endast finnas antydningar uti några halft
broskartade små kroppar, som äro belägna ofvanför
ryggmärgsröret och anses motsvara ryggkotutskott
eller fenstrålar. Ryggmärgen omklädes blott af en
membran, likaså ryggsträngen, hvilken sträcker
sig framåt mot kroppens främre ände. Egentligt
hjerta saknas, men motsvaras af en lång, rörformig,
pulserande utvidgning af vena cardinalis, hvarförutom
vid förgreningen af blodkärlen till gälarna flere
kontraktila ansvällningar förekomma. Blodkropparna
äro ofärgade och sakna kärna. Af sinnesorganen
saknas alla antydningar till hörselorgan. Ögonen
äro små, mörka pigmentfläckar. Munöppningen är oval,
sitter ej på tvären, utan i kroppens längdriktning
samt omgifres af en broskartad ring med cilierade
tentakler. Äfven svalget och tarmkanalen äro försedda
med cilier. Lansettfisken afviker sålunda i många
fall från ryggradsdjuren och står äfven i afseende
på sin utveckling i flere afseenden nära de lägre
djuren. Kroppen är masklik, afsmalnande åt båda ändar,
och till färgen ljust rödaktig, halft genomskinlig,
med perlemorglans. Längden är högst 7–8 cm. – Då
denna märkvärdiga djurart i slutet af 1700-talet
först upptäcktes, ansågs den för en mask, tills dess
anatomiska byggnad blef närmare känd. Lansettfisken
lefver på sandbotten och kryper, om den oroas, ned i
sanden, hvarför den lätt undgår uppmärksamheten. I
Sverige finnes den i Bohus län och är äfven tagen
längre söderut i Kattegatt
och i Sundet. Den är icke så sällsynt och har en
vidsträckt utbredning. Så har man utom i Europa
funnit den äfven i Nord- och Syd-Amerika, Australien,
Ostindien m. fl. st. R. L.

Lansing [lä’nnsing], hufvudstad i nord-amerikanska
staten Michigan, vid Grand river och flere
jernvägslinier. 8,317 innev. (1880). Praktfullt
kapitolium och stort landtbruksinstitut jämte andra af
staten underhållna läroanstalter. Staden anlades 1847.

Lansja (Sp. lancha), sjöv., benämning på större
arbets- eller transportbåtar, som nyttjas vid flottans
varf. L. H.

Lanskoj, Sergij Stepanovitj, grefve, rysk statsman,
född d. 23 Dec. (g. st.) 1787, d. 1862, var
1817–24 direktör i kommissionen för statsskuldens
amortering, blef 1834 medlem af kejserliga senaten
och 1850 af riksrådet samt utnämndes 1855 till
inrikesminister. Från denna post, på hvilken
han väsentligt befordrade den svåra frågan om
lifegenskapens upphäfvande i Ryssland, afträdde han
1861 samt erhöll då greflig värdighet.

Lans-ormen, zool. Se Bothrops.

Lansråttan, Loncheres cristata, zool., hör till
familjen Spalacopodidae inom gnagarnas ordning
och däggdjurens klass samt är hemma i Guyana
och norra Brasilien. Hon har kroppen beklädd med
platta, på längden fårade, smalspetsade taggar,
klufven öfverläpp, korta och tjocka öron, korta
och starka ben med 5 tår (framfötternas tumme
är dock rudimentär), svans af kroppens längd och
stora kindtänder, af hvilka de öfre hafva två djupa
tvärveck och de undre ett inre och tre yttre ingående
veck. Färgen är brun, på kroppens sidor ljusare,
undertill gulaktig. Hufvudet är svartbrunt, med ett
hvitt streck öfver pannan bakåt. Kroppen och svansen
hålla hvardera 30 cm. i längd. C. R. S.

Lantan (af Grek. lanthanein, vara fördold), kem.,
ett till jordmetallerna hörande, af Mosander 1839
upptäckt grundämne, som förekommer, i sällskap med
cerium, didym och öfriga jordmetaller, i en stor
mängd mer eller mindre sällsynta mineral. Sjelfva
metallen är hvit och kan hamras till blad, men ej
dragas till tråd. Dess egentliga vigt är 6,16. Den
smälter vid ljus rödglödgning. I luften syrsättes den
hastigt och brinner med stor liflighet. Af utspädda
syror löses den lätt. Lantan, hvars atomvigt är 138
och tecknas La, hör till de treatomiga grundämnena och
ger med syre en oxid, La₂ O₃, ett hvitt lätt pulver,
som är en mycket starkt basisk oxid. Lantan-salter äro
färglösa, kristallisera ofta mycket väl och utmärkas
af en sammandragande, kärf smak. P. T. C.

Lanterna (Lat. lanterna l. laterna), lykta. – Sjöv. De
lanternor, som om bord begagnas under mörker, för
angifvande af fartygets läge, kallas sido- eller
bog- samt topplanternor. På örlogsfartyg tillkomma
dessutom signallanternor. Hvarje fartyg är skyldigt
att under mörker eller tjocka föra tända lanternor
enligt följande bestämmelser. Ångfartyg under gång
skall om styrbord föra en lanterna med grönt sken
och om babord en med rödt sken samt på toppen en med
hvitt sken. Om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>