Print (PDF) - On this page / på denna sida - Laplace, Pierre Simon de - Laplaces hypotes - La Plata - La Plata-staterna - Lapo di Ciuccio - Lappa - Lappajärvi. 1. Sjö - Lappajärvi. 2. Socken - Lappar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
761
Laplaces hypotes-Lappar.
likhetskalkylen och dennas tillämpning på en mängd
vetenskapliga, sociala och praktiska frågor. Der
träffar man äfven den första framställningen af
den för observationers bearbetande så vigtiga
"minsta qvadratmetoden" (se d. o.). - L:s Oeuvres
complétes utgåfvos 1843 -48 i 7 band (ny uppl. 1878
o. f.). K. B. G. E.
Laplaces hypotes. Se Kant-Laplaces hypotes och
Kosmologi.
La Platå (Rio de la Platå) är den vanliga benämningen
på det näst största flodsystemet i Syd-Amerika;
men namnet tillkommer egentligen endast det stora
sestuariet, genom hvilket den med Paraguay förenade
Paranå samt Uruguay falla ut i Atlantiska hafvet. Det
är den bredaste flodmynning på jorden. Omedelbart
efter Paranås och Uruguays förening ända till Buenos
Aires är den 40 kin. bred och vidgar sig i östlig
riktning alltmer samt når mellan Montevideo och Punta
de las Piedras 110 och vid yttersta öppningen, mellan
Maldonado och Punta Norte 230 km. bredd. Längden
utgör omkr. 300 km. Den till staten Uruguay hörande
norra kusten är hög och brant. Södra kusten,
som tillhör Argentina, är flack, och mynningen på
denna sida uppfylld med farliga sandbankar, som äro
hinderliga i synnerhet för fartyg, som anlöpa Buenos
Aires, och hvilka derjämte äro utsatta för häftiga
sydveststormar, s. k. pamperos. Af de små öarna äro
Lobos vid nordkusten och Martin Garcia vid Paranås
mynning de vigtigaste. Efter denna flodmynning
plägar förbundsstaten Argentina äfven kallas La
Platå-staterna.
La Platå-staterna. Se Argentina.
Lapo di Ciuccio [tjuttjå], italiensk bildhuggare
&åa Florens under senare hälften af 1200-talet,
var lärjunge till Niccolu Pisano, förrenais-sancens
berömde målsman, och var jämte Ar-nolfo di Cambio,
Florentin-domens grundläggare, och Mccolös egen son
Giovanni mästaren behjelplig med utförandet af den
berömda predikstolen i Pisa, som begyntes 1266 och
fullbordades 1268. - Arnolfo di Cambio har förut
falskt blifvit kallad Arnolfo di Lapo. c. B. N.
Lappa, bot. Se Arctium.
La’ppajä’rvi. 1. Sjö inom Vasa län, Fin-iand. Areal
151 qvkm. - 2. Socken kring nämnda sjö, af Kuortane
härad och Alavo domsaga. Areal 556 qvkm. Befolkningen
finsk, 4,34Q pers. (1883). Imperielt pastorat af 2:dra
kl., Åbo ärkestift, Lappo prosteri. o. i.
Lappar, en folkras, som bebor Sveriges, Norges,
Finlands och europeiska Rysslands nordligaste delar,
mer eller mindre blandad med landens namngifvande
befolkning. De tillhöra således tre riken, men i det
följande skola hufvudsakligen de svenska skildras.
Lapparna äro småväxta, af vid pass l .s-l,o
m. medelhöjd, och synas ännu mindre till följd af
drägtens beskaffenhet och emedan de icke bruka
klackar på skodonen. De gå ofta lutade och äro
kutryggiga. Kroppen är proportioner-lig, nedre
lemmarna dock ofta korta. Hjulbent-het är ganska
vanlig. Hudfärgen är i ungdomen ljus, med klar hy
och liflig rodnad, men mörknar snart. Hyn är dock
icke blond, utan
i flertalet fall brunett. Äfven hufvudhårets och
iris’ färg vexlar, dock är den mörka, intill svart,
den vanligaste. Håret är derjämte oftast rakt och
stripigt samt gröfre och tätare hos männen än hos
q vinnorna; det blifver icke ens hos de senare
särdeles långt. Det grånar sällan och då senare än
hos svensken; skallighet är sällsynt. På kroppen i
öfrigt är hårväxten klen. I ansigtet är den starkast
på öfverläppen, dernäst på hakan, svagast på kinden;
hos gamla qyinnor är anlag till mustascher icke
ovanligt. Kroppsutvecklingen är i allmänhet fin och
späd, och lapparna äro för det mesta magra, troligen
en följd af den öfvervägande köttdieten. Muskulaturen
är dock väl utvecklad, synnerligen å nedre lemmarna;
vådorna äro särdeles kraftiga, förnämligast till
följd af det flitiga gåendet, men ock deraf att
lapparna icke bruka klackar. Gången är lätt, ined
korta, hastiga steg, och vaggande. Med vandringar och
med öfriga arbeten kunna lapparna härda ut länge,
men äro icke mäktiga af större krafttag och bära
blott i yttersta nödfall större börda än 15-17 kg.,
äfven om det gäller korta sträckor. Ögonen ligga
vanligen djupt och synas små, emedan lapparna vänja
sig att hopsluta ögonspringan samt rynka och neddraga
ögonbrynen till följd deraf att deras hufvudbonader
sakna ljusskydd. Denna vana gifver ansigtet ett
drag af sorgsenhet, men eljest är dess uttryck godt
och vänligt. Synen är skarp, då ögonen äro friska;
men lapparna äro ofta surögda till följd af röken
i tälten, solreflexen från snön och ovädren i det
fria året om. Kindknotorna stå starkt fram, och
ansigtet blir derigenom bredt, kantigt. Munnen är
bred, läpparna något tjocka. Tänderna äro ganska
goda, men nötas med åren allmänt af den hårda födan
(torrt kött). Öronen äro små, men ofta utstående; de
prydas ej sällan af hängen. Rösten är för det mesta
egendomligt pipande eller gnällande, tonen tunn och
klanglös. Men lapparna äro det oaktadt högljudda
i sina samtal och hafva en af omständigheterna
och vanan uppöfvad stor förmåga att kunna genom
rop göra sig hörda på stora af-stånd. Händer och
fötter äro små, fastän de senare, klädda i de med
hö stoppade skorna, synas vidunderligt stora. - Med
afseende på formen af hufvudskålen (se d. o.) höra
lapparna till ortognata brakycefaler, ehuru icke
sällan med antydning till prognatism. Index är hög:
83,5. Hufvudet är ofta snedt, en följd af det sätt,
hvarpå lapparna lindats och förts som barn. Hela
hufvudet, i synnerhet underkäken, antyder i många
fall något spädt, outveckladt. Vid detaljjämförelser
företer det dock omiss-känliga karakterer af en
väl utpräglad ras. - Lapparnas helsa är god bland
fjällen: de lida sällan af akuta sjukdomar, hvilket
torde bero på den rena luften och vattnet samt på den
sannolika frånvaron af mikrober eller omöjligheten
för sådana att utvecklas i det kalla klimatet och
bland den glesa befolkningen. Nere i skogsbygden
träffas lapparna någon gång af der gängse epidemier,
och barnmorskor hafva äfven då och då bland dem infört
puerperal-febrar. Kroniska sjukdomar förekomma deremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
