Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år 1865) och de fast boende under tiden till
betydlig del rekryterats ur desses led, så måste
de äfven hafva ökats der. I Sverige skiljer icke
statistiken mellan båda slagen. Men det är inom
sjelfva lappmarkerna notoriskt, att äfven de svenske
nomadernas antal vuxit; och renantalet, ehuru mycket
vexlande till följd af yttre naturförhållanden,
har ock tilltagit, så att då man år 1848 beräknade
renarna i rundt tal till 87,000 i Norrbottens läns
nordligaste socknar, uppskattades de år 1870 i
samma trakter till 120,000. Det bevekliga talet
om den "utdöende lappska folkstammen" samt dess
förtryckande och undanträngande genom jordbrukare
är sålunda uppenbarligen oberättigadt och en
sensationsdikt. En öfvergång af talrika familjer af
denna stam till boskapsskötsel och åkerbruk eller
storsjöfiske är en sanning; men då detta sker under
tillväxt af individantalet, måste det sanningsenligt
betraktas som ett framskridande i kulturhänseende. De
qvarvarande nomaderna – den enda befolkning, som något
allmänneligt kan lifnära sig uppe på fjällplatån –
hafva genom större mildhet i lagar och allmänna
tänkesättet äfven all önskvärd säkerhet för den
förbättring i ställning, som under deras förhållanden
och med deras lefnadssätt är möjlig.
Af de svenske lapparna (6,404 år 1880) lefva 3,899
i Norrbottens län, 1,547 i Vesterbottens och 844 i
Jämtlands (700 i Jämtland, 144 i Herjedalen). Såsom
en egendomlighet må anföras, att en lapp från
Herjedalen enl. K. M:ts tillstånd af d. 19 Aug. 1881
tillsvidare, mot en årlig afgäld af 50 kr., med
sina renar uppehåller sig å till kronopark afsatt
mark i Särna socken af Kopparbergs län. Ren-antalet
upp-gafs, snarare för lågt än för högt, 1882 till
255,885 individer (194,150 i Norrbottens län, 29,360
i Vesterbottens och 32,375 i Jämtlands). – Af Norges
(15,718 år 1875) lappar vistas den allra största
delen inom Tromsö stift, nämligen 1,948 i Nordlands
amt, 6,500 i Tromsö amt och 7,008 i Finmarken. I
Trondhjems stift bor ett fåtal (242 år 1875). – De
finske lapparnas antal uppskattades 1880 till 961,
de ryske till omkr. 2,000. Det har anmärkts, att de
af lapparna bebodda områdena äro tätast befolkade
i Norge, dernäst i Sverige, och minst i Finland och
Ryssland, i det att på 1 qv.-mil bo i norska Finmarken
26, i svenska Lappland 13, i finska 4–5 och i ryska
3–4 lappar.
De vigtigaste skrifterna i den väldiga literaturen
om lapparna och deras land äro följande, uppräknade
efter författarenamnens bokstafsordning: J. A. Friis:
"Ethnografisk kart över Finmarken i 10 blad" (1862),
"Russisch Lapland" (i Petermanns "Mittheilungen",
1870), "En sommer i Finmarken" etc. (1871;
öfvers. till svenska 1872) samt "Lappisk mythologi,
eventyr og folkesagn" (s. å.). P. Högström:
"Beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande
Lappmarker" etc. (1746). P. Laestadius: "Journal för
tjenstgöring såsom missionaire i Lappmarken" (2 dlr
1831 och 1833). K. Leem: "Beskrivelse over Finmarkens
Lapper" etc., med ett bihang af E. J. Jessen–S:
"Afhandling om de norske finners og lappers
hedenske religion" (1767). C. von Linné:
"Lachesis lapponica, or a tour in Lapland"
(utg. af J. E. Smith, London 1811). L...r
(Joh. And. Linder): "Om svenska Lappmarken och
dess innevånare" (i Läsning för folket, årgg.
XV–XVIII och XX). Fr. Rode: "Optegnelser fra Finmarken,
samlede i aarene 1826–34" (1842). Joh. Scheffer:
"Lapponia" m. m. (Frankfurt 1673; grundad på
handskrifter af Graan, Rehn och Tornaeus, nu i
Kongl. biblioteket i Stockholm). N. V. Stockfleth,
"Dagbog over mine missionsreiser i Finmarken"
(1860). Vidare må nämnas bl. a. "Norsk-lappisk
ordbog" (1852), Joh. Tornaeus: "Beskrifning öfver
Torneå och Kemi Lappmarker" (förf. 1672, tr. 1772)
och J. Vahl: "Lapperne og den lapske mission"
(1866). – Dessa med flere andra skrifter i ämnet
äro förtecknade och tillgodogjorda af G. von Düben
i hans verk "Om Lappland och lapparne" (1873).
G. v. D.
Med anledning af jordbrukets utbredning upp emot
norden och in på trakter, som i äldre tider stodo
nomaderna till fri disposition, hafva tvister mellan
lapparna och de bofaste nybyggarna icke uteblifvit. I
Sverige särskildt har den frågan icke varit främmande
för lagstiftningen å hvilka orter det må vara lapparna
tillåtet att vistas med sina renar. Emedan det
icke längre är möjligt att hänvisa nomaden och
den jordbrukande befolkningen till bestämdt skilda
områden, hafva förhållandena gestaltat sig så, att
lapparna fått sig uteslutande vissa trakter anvisade,
å hvilka de kunna finna alla vilkor för sin närings
bedrifvande under den tid, då marken bär och odlaren
således behöfver skydd mot renarna, men från hvilka de
under den del af året, då marken ej afkastar något,
ega rätt att med sina hjordar, för deras underhåll,
draga in i jämväl odlade nejder. Lapparna i Norr-
och Vesterbottens län ega, enligt k. stadgan af d. 30
Maj 1873 om afvittring i nämnda läns lappmarker, att
såväl sommar som vinter för bete åt sina renar använda
all skogsmark inom de för odling otjenliga delar af
lappmarkerna, d. v. s. belägna ofvan den s. k. kultur-
l. odlingsgränsen, inom hvilken några nybyggen deremot
icke vidare få anläggas. Vidare ega lapparna att
i nedom kulturgränsen belägna delar af lappmarkerna
under hvarje årstid använda vissa till deras särskilda
bruk af staten upplåtna områden, s. k. renbetesland,
lappskatteland och skattefjäll, samt derjämte statens
skogar. Å andra marker är det lapparna förbjudet
att vistas under sommaren; om vintern deremot ega
de rättighet att flytta så, som de af ålder gjort,
och dervid anlita äfven enskildes egor, ja häfden
tillåter dem t. o. m. att utsträcka sina vandringar
ned inom det norrländska kustlandet. Lapparna inom
Jämtlands län äro under sommaren (Maj–September)
bundna vid vissa skattefjäll, men om vintern synas de,
liksom anförvandterna i de bägge ofvannämnda länen,
enligt gammalt bruk böra ega rätt till flyttningar. –
Med afseende på den enskilde lappens befogenhet inom
de trakter, som upplåtits till renbete, hafva med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
