- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
825-826

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larvätare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Öfverstyrelsen öfver lasaretten, som först utöfvades af
en öfverdirektion, sedan af två serafimerriddare,
uppdrogs 1787 åt Serafimerordensgillet, men
öfverflyttades 1859 delvis och 1864 helt och hållet på
dåv. Sundhetskollegium, nuv. Medicinalstyrelsen. Denna
styrelse tillsätter läkare och utöfvar genom
inspektioner högsta tillsynen öfver lasaretten. Den
närmaste förvaltningen af dem är anförtrodd åt
en särskild direktion (se Lasarettsdirektion)
för hvarje lasarett. Läkarevården bestrides af
lasarettsläkaren, som utnämnes af Medicinalstyrelsen
på direktionens förslag. Han får ej innehafva
annan tjenst utan Medicinalstyrelsens särskilda
tillstånd. Intet län saknar nu lasarett, de flesta
ega flere sådana. Antalet egentliga lasarett och
kurhus i riket utgjorde vid 1881 års utgång 69,
antalet öfriga sjukhus utgjorde vid samma tid
44. Dessa 113 sjukhus egde tillsammans 6,221
sjukplatser. Under årtiondet 1871–80 utgjorde
totalkostnaden för den egentliga sjukvården
årligen nära 1 mill. kr. och för hvarje vårdad
sjuk per dag 1 kr. 31,3 öre. Rörande lasarettens
ändamålsenligaste konstruktion och särskildt de
svenska lasarettens organisation se O. F. Hallin:
"Berättelse till Kongl. Medicinalstyrelsen
angående inspektioner verkställda under åren
1878–1881 å rikets länslasarett och kurhus" (1882).
F. B.

Lasarettsdirektion, den styrelse, som i första
hand utöfvar tillsyn öfver och förvaltning af
rikets lasarett och kurhus enligt k. instr. d. 21
Okt. 1864. Enligt förändring i denna instruktions
2:dra § af d. 23 Maj 1879 skall denna direktion
bestå af landshöfdingen, som är ständig ordförande,
och 6 ledamöter jämte provinsialläkare, om han
är närboende. Ledamöterna väljas för 3 år af
landstinget. Direktionen, som sammanträder en gång i
månaden eller oftare, utser inom sig en verkställande
ledamot, som mellan sammanträdena närmare
öfvervakar lasarettets angelägenheter. Föredragande
i direktionen är lasarettsläkaren, som deltager i
hennes öfverläggningar, men ej i hennes beslut. F. B.

Lasarettsfeber. Se Tyfus och Tyfoidfeber.

Lasaulx [-så], Johann Claudius von, tysk arkitekt,
f. 1781 i Koblenz, d. 1848, vände sig under en tid,
då man ännu missförstod, att ej säga föraktade,
den äldre medeltidskonsten, till den romanska
stilen, som i hemorten företrädesvis fäst hans
uppmärksamhet. I denna stil dels restaurerade han
äldre kyrkor, såsom Florinuskyrkan i Koblenz,
dels byggde han nya, såsom i Güls, Weissenthun,
Kobern m. fl., hvarjämte han äfven vände sin håg
till medeltidens profan-arkitektur, såsom Rheineck
och andra borgar vid Rhen. – L:s son Peter Ernst
von L.,
f. 1805, var professor i klassisk filologi
först i Würzburg, sedan i München, der han dog 1861.

Las Casas, Bartolomé de, "Vestindiens apostel", född’
i Sevilla 1474, medföljde Columbus på hans 3:dje resa
till Nya verlden (1498), återvände till Spanien 1500,
men for 1502 åter ut i följe med den nye guvernören
öfver Haiti, Nicolas de Ovando. 1510 mottog han
presterlig ordination och verkade från 1511
på Cuba. Der erhöll han, liksom öfriga spaniorer,
sin anpart i land och trälar. Dessa utgjordes af
infödingar (indianer) samt saknade både böjelse
och krafter till det hårda arbete, hvarmed de
betungades. L. C. rördes till medlidande med deras
hårda belägenhet. Under ett besök i hemlandet gaf
han uppslag till spanska regeringens beslut att söka
lindra den indianska rasens ställning genom att gifva
formlig tillåtelse för hvarje i de nya besittningarna
bosatt spanior att införa 12 negerslafvar
till tyngre kroppsarbetens förrättande. Dermed
öppnades dörren för det rysliga negerslafveriet
i Amerika. Med större allvar än regeringen sökte
L. C. derefter enskildt leda kolonisationsverket i
human riktning, men drog sig 1521 missmodig tillbaka
till dominikanordens kloster på Haiti samt blef 1522
medlem af denna orden. Han tillbragte några år under
lärda sysselsättningar i klostret, men besökte derefter
såsom missionär Mejico, Nicaragua, Peru m. fl. trakter
af den nyupptäckta verldsdelen. 1539–44 vistades
han i Europa och återvände derifrån till Nya verlden
såsom biskop af Chiapas. Der blef dock spaniorernas
motstånd mot hans filantropiska sträfvanden särdeles
hätskt. Efter några år nedlade L. C. derför sitt
ämbete och hemreste till Europa, men sökte framgent,
med pennan och genom personligt inflytande vid
hofvet, verka för indianernas bästa. L. dog i Madrid
i Juli 1566. En samling af hans arbeten utkom redan
1552. Ryktbar är hans skrift Brevísima relacion de la
destruccion de las Indias
(1542), hvilken öfversattes
på flere språk. Hans Historia general de las Indias
förblef outgifven, men Herrera y Tordesillas har
nyttjat den för sin "Historia general".

Las Cases [kas], Emmanuel Augustin Dieudonné de,
grefve, Napoleon I:s förtrogne, f. 1766, d. 1842, var
emigrant under revolutionen, utgaf 1803–04, under
psevdonymen Lesage, en förtjenstfull Atlas
historique,
blef 1809 kammarherre hos Napoleon och
åtföljde 1815 ex-kejsaren till Sankt Helena, men
aflägsnades derifrån i Nov. 1816 på grund af sina
ofördelaktiga omdömen öfver den ryktbare fångens
behandling. Efter Napoleons död (1821) fick han
tillåtelse att vistas i Frankrike och utgaf der,
efter dagboksanteckningar öfver sina samtal med
Napoleon under vistelsen på Sankt Helena, Mémorial
de S:te-Hélène
(8 bd, 1821–23; "Las Cases’ dagbok
öfver Napoleons enskilda lefnad och samtal med dess
generaler på S:t Helena". D. 1–8. 1823–24). – L:s
äldste son, Emmanuel (f. 1800, d. 1854 såsom senator),
var handsekreterare hos Napoleon I på Sankt Helena
och åtföljde 1840 prinsen af Joinville, då denne
derifrån af hemtade Napoleons stoft.

Lasch, Karl Johann, tysk målare, f. i Leipzig
1822, studerade i Dresden och stod från 1838 under
Bendemanns ledning samt arbetade efter 1844 i München
under inflytande af Schnorr och Kaulbach. 1847
reste han till Italien, lefde sedan en längre tid
som framgångsrik porträttmålare i Moskva och begaf
sig 1857 till Paris, der Couture blef hans förebild,
hvarefter han 1860 slog sig ned i Düsseldorf. Sedan dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:31 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free