Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lazzaroner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudriktning mot ö. n. ö. en trång, dyster dal bland
kalkalperna. Vid Reute vidgar sig dalen, hvarefter
L. genombryter Algau-alperna och bildar ofvanför
Füssen ett vackert vattenfall. Nedanför Füssen
inträder L. på slättlandet, och inkommen på tyskt
område flyter strömmen i nordlig riktning, bildande
gräns mellan Schwaben och det egentliga Bajern, samt
utmynnar på 405 m. höjd i Donau vid Lechsend. Längd
285 km. Dess flodområde är endast 6,600 qvkm.,
emedan tillflödena, med undantag af Wertach, äro
obetydliga. – Vid den lilla staden Rain, nära L:s
förening med Donau, öfvergick Gustaf II Adolf floden
d. 5 April 1632 och slog på samma gång de kejserlige
under Tilly, hvilken skulle hindra öfvergången. Tilly
blef svårt sårad under striden och afträdde från
krigsskådeplatsen. Bekant i krigshistorien är äfven
Lechfeld, en slätt mellan L. och dess venstra
biflod Wertach. Der vann konung Otto I d. 10 Aug. 955
en seger öfver ungrarna.
Lechaion, en af det forna Korints hamnstäder. Se
Korint.
Leche, Johan, naturforskare, född d. 22 Sept. 1704
på Barkåkra prestgård i Skåne, blef student i Lund,
der han, uppmuntrad af arkiatern Kilian Stobaeus,
gjorde raska framsteg i naturvetenskapliga studier,
erhöll 1735 tillsynen öfver byggandet af anatomiska
teatern, blef s. å. anatomie prosektor och docent
i medicinska fakulteten samt erhöll uppsigten
öfver den rika samling, som Stobaeus skänkt åt
akademien. 1740 utnämndes han till provinsialläkare
i Skaraborgs län och blef s. å. med. doktor. Under
en längre tids vistelse i Stockholm 1744 blef
han bekant med Linné, med hvilken han sedermera
stod i nära förbindelse, antog 1745 Ostindiska
kompaniets anbud att blifva dess läkare i Göteborg,
blef s. å. ledamot af Vetenskapsakademien samt
utnämndes 1748 till med. professor i Åbo. I
denna ställning var han mångsidigt verksam,
gjorde meteorologiska observationer, ordnade
Kalmska och Spöringska mineraliesamlingarna,
uppbyggde och fullbordade en anatomisal och ett
dermed förenadt kemiskt laboratorium, bidrog till
inrättandet af ett lasarett i Åbo (1759) samt
var den förste, som verkade för koppympningens
införande i Finland. Utom en ganska värderik,
på sjelfständiga forskningar stödd afhandling,
Dissertatio sistens primitias Florae Scaniae, skref
han uppsatser af naturvetenskapligt och ekonomiskt
innehåll, hvilka till större delen äro införda i
Vet. akad:s handl. Yigtigast voro hans meteorologiska
observationer, som oförtrutet fullföljdes fr. o. m. år
1744. Till Linnés flora och fauna suecica meddelade
han värderika bidrag. Död d. 17 Juni 1764.
M. G. S.
Lechevalier [lösjövalje], Jean Baptiste, fransk
fornforskare, f. 1752, följde 1784 såsom sekreterare
franska sändebudet grefve de Choiseul-Gouffier
(se d. o.) till Konstantinopel och deltog i hans
arkeologiska undersökningar på Troja-slätten,
reste 1790–95 i norra Europa och antogs 1806 till
förste konservator vid S:te Geneviève-biblioteket i
Paris. Död 1836. Med
sitt arbete Voyage de la Troade (1794; 3:dje
uppl. 1802, i 3 bd jämte atlas) trodde sig L. kunna
uppvisa icke blott skådeplatserna för "Iliadens"
tilldragelser, utan äfven alla orter, som äro
omnämnda i "Odyssén". Han råkade dock härvid ut
för samma svårigheter som i en senare tid doktor
Schliemann. L. skref dessutom Voyage de la Propontide
et du Pont-Euxin (2 bd, 1801) m. m.
Lechfeld [-felt]. Se Lech.
Lecitin (af Grek. lekithos, ägg-gula), kem., ett
i ägg-gula, fiskrom, hjernan och nervsubstansen,
gallan, blodet, i alla i utveckling stadda celler i
menniskoorganismen, men äfven i växtriket, i jäst,
bönor m. m. förekommande ämne, som synes vara af
särskild betydelse för alla celler, hvilka äro
stadda i utveckling eller kunna utvecklas. Lecitin
är en vaxartad, mycket hygroskopisk kropp, som
sväller i vatten och lätt löses i alkohol, eter,
kloroform och oljor. Om det kokas med baryt-lösning,
sönderdelas det, under upptagande af vatten, i
feta syror eller oljsyra, glycerinfosforsyra och
kolin. Till följd häraf låter lecitin uppfatta sig
såsom ett slags salt af kolin med glycerinfosforsyrans
eterarter af nämnda syror. Alltefter de sistnämndas
art uppstår stearinsyre- och oljsyrelecitin, hvadan
således lecitin egentligen betecknar ej ett enda ämne,
utan en grupp af närbeslägtade ämnen. Sammansättningen
kan uttryckas med formeln:
| C3 H5{ | (OA)2 PO4 H . C2 H4 N(CH3)3 OH, |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
