- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
1103-1104

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopardi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Europa, tillkännagaf L. offentligen, att han vore
beredd att afsäga sig kronan, om belgiska folket
i honom såge ett hinder för sin välfärd. Men
folket hyste ingen sådan önskan, ty genom sin
frisinthet och humanitet hade L., fastän utländing
och protestant, förstått att göra sig oumbärlig
för belgierna, så katoliker de än äro. På samma
gång åtnjöt han den högsta aktning hos främmande
regeringar och nationer. L. afled på slottet Lacken
d. 10 Dec. 1865. I sitt senare äktenskap hade han
tre barn, som öfverlefde honom: sönerna Leopold,
hvilken blef hans efterträdare på Belgiens tron, och
Filip, grefve af Flandern, född 1837, samt dottern
Charlotta (se Charlotta, kejsarinna af Mejico).
E. W.

2. L. II Ludvig Filip Maria Viktor, den föregåendes
son, föddes i Bruxelles d. 9 April 1835. Före sin
tronbestigning bar han titeln "hertig af Brabant"
och var från 1853 medlem af belgiska senaten,
der han vid flere tillfällen yttrade sig med stor
sakkännedom och vältalighet, i synnerhet rörande
frågor, som angingo Belgiens industri, handel och
kommunikationsväsende. Som tronföljare företog han
äfven vidsträckta resor i flere af Europas land samt
i Egypten och Mindre Asien. Efter sin faders död,
d. 10 Dec. 1865, blef han konung och har såsom sådan
städse regerat Belgien i sant konstitutionel och
strängt parlamentarisk anda. Genom fasthet och klokhet
lyckades det honom att häfda sitt lands neutralitet
under fransk-tyska kriget 1870–71. Med opartiskhet
och rättvisa har han förstått att hålla jämnvigten
mellan de två stora partier, det liberala och det
katolsk-klerikala, som söndra det belgiska folket i
två fientliga läger. Belgiens industri, handel och
nationalrikedom hafva gjort stora framsteg under
hans regering. Så har t. ex. Antwerpens sjöfart
öfverflyglat nästan hvarje annan stads på den
europeiska kontinenten. Vetenskap och konst hafva i
L. funnit en upplyst gynnare. I synnerhet har han med
lifligt intresse och storartad frikostighet understödt
geografiska upptäcktsresor. Under hans beskydd
bildades, vid en internationel konferens i Bruxelles
1876, "Internationella afrikanska associationen",
i ändamål att utforska Afrika, att öppna denna
försummade verldsdel för handel och civilisation
och att undertrycka slafhandeln. Vid den väldiga
Kongo-flodens fruktbara stränder har denna association
grundlagt en stor stat, hvars gränser blifvit
bestämda på en internationel konferens i Berlin
(Nov. 1884–Jan. 1885). Konferensen har äfven bestämt,
att Kongo-staten skall åtnjuta neutralitet samt
att frihandel och fullständig religionsfrihet skola
råda der. Nästan alla makter hafva redan erkänt den
nya statens flagga. Konung L., hvars förtjenster om
"Internationella afrikanska associationen" högtidligen
erkändes af konferensen, är äfven bestämd att blifva
Kongo-statens förste suverän. Den 21 April 1885
framlade belgiska regeringen för representantkammaren
följande förslag, som äfven vunnit representationens
bifall och samtycke: "Konungen bemyndigas att vara
öfverhufvud för den i Afrika af den
internationella Kongo-associationen grundlagda
staten. Unionen mellan Belgien och den nya Kongostaten
skall vara uteslutande en personalunion." Liksom
sin fader åtnjuter äfven konung L. den största
popularitet bland alla samhällsklasser och partier
inom sitt rike. I sitt äktenskap med ärkehertiginnan
Maria Henrietta af Österrike (född d. 23 Aug. 1836,
förmäld d. 22 Aug. 1853), en dotter af ärkehertig
Josef, har L. haft 1 son, Leopold (f. 1859, d. 1869),
samt 3 döttrar, Louise (f. 1858, förmäld 1875 med
Filip af Sachsen-Koburg och Gotha), Stephanie
(f. 1864, förmäld 1881 med kronprins Rudolf
af Österrike) och Clementine (L 1872).
E. W.

Leopold (Ital. Leopoldo), storhertigar af Toscana:

1. L. I, storhertig 1765–91, se Leopold,
romersk-tyska kejsare, 2. – 2. L. II Johan Josef
Frans Ferdinand Karl,
den föregåendes sonson, född i
Florens d. 3 Okt, 1797, efterträdde 1824 sin fader,
Ferdinand III, i regeringen samt styrde sitt land
med mildhet och frisinthet, tills det 1848 indrogs i
den allmänna nationella frihetsrörelsen. L. lät sig
till en början föras med af denna, utfärdade d. 15
Febr. en konstitutionel författning, bortlade sin
titel af österrikisk ärkehertig och lät 5,000 man
toskanska trupper deltaga i kriget mot Österrike. Men
den växande folkyran föranledde honom att i Febr. 1849
fly till Gaëta; och då han några månader senare,
men först efter österrikiska ockupationstruppers
inmarsch, efterkom en kallelse att återvända, vidtog,
under de främmande bajonetternas skydd, ett afgjordt
reaktionärt styrelsesätt. Efter den italienska
enhetsrörelsens utbrott 1859 öfvergaf L. sitt land
(d. 27 Apr.) och tog sin tillflykt till Österrike. Han
afsade sig d. 21 Juli s. å. tronen till förmån för
sin son, Ferdinand IV, men de toskanska myndigheterna
svarade med en förklaring att det österrikiska huset
upphört att regera i Toscana. L. dog d. 29 Jan. 1870
på slottet Brandeis i Böhmen.

Leopold, tyska furstar:

1. Om de tyske konungarna och romerske
kejsarna med namnet Leopold se Leopold,
romersk-tyska kejsare.

2. L., furstar och hertigar af Anhalt:

a) L., furste af Anhalt-Dessau, preussisk
fältmarskalk, vanligen känd under namnet Der
alte Dessauer
("gamle dessauern"), föddes d. 3 Juli
1676 såsom äldste son till furst Johan Georg II
af Dessau. Tidigt vaknade hos honom böjelsen för
krigareyrket, och redan vid tolf års ålder var han
öfverste i österrikiska armén. Vid faderns död,
1693, öfvertog han styrelsen af furstendömet,
till en början under sin moders, Henriette af
Oranien, förmynderskap, och ingick på samma gång i
brandenburgsk tjenst. Sina första krigsbragder utförde
han åren 1695–97 i Nederländerna och befordrades
1696 till generalmajor. Furstendömets förvaltning
hindrade honom icke att med utmärkelse deltaga i
spanska tronföljdskriget (1701–13) under prins Ludvigs
af Baden och Eugens af Savojen befäl. Han avancerade
under detta krig till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 18:57:54 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free