Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifräddningsbåt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvandlas i en solid klump, som småningom
absorberas. Denna operation kan understundom
vara en bland de svåraste inom hela kirurgiens
område. Äfven andra tumörer har man försökt att
bringa till förödelse genom att på detta sätt
beröfva dem näringen. Om ligatur såsom afknytning
se d. o. – 2. Musikt. a) I nyare musik den genom
en båge betecknade förbindelsen mellan två noter
på samma rum, hvilken antyder, att båda tonerna
skola uthållas såsom en enda. – b) I mensuralmusik
en sammanhängande notgrupp, hvari noternas tidsvärde
berodde icke egentligen på deras gestalt utan på deras
ställning. Då mensuralmusiken i 12:te årh. utvecklade
sig ur den tidigare koralnotationen, upptog den äfven
de mera komplicerade former af "neumer" (se d. o.),
hvilka sedan under namn af ligatur bildade ett af de
svåraste kapitlen i mensuralteorien. – 3. Boktr., en
boktryckstyp med sammangjutna skriftecken, t. ex. i
antiqva: ff, fl, (ffl), och i fraktur: [ck], [ch], [ß], [tz].
1. Rsr. 2. A. L.
Ligga an, sjöv. (om fartyg), hålla kurs, ånga
eller segla längs ett visst kompasstreck. För
att kontrollera rorgängaren (den, som styr)
ropar då och då vakthafvande officeren eller
styrmannen till honom: "Hvad ligga vi an?" Denne
uppgifver då det kompasstreck fartyget "stäfvar"
(ligger an). – Uttrycket begagnas äfven för
att beteckna, att ett föremål ligger tätt intill
(vidrör) ett annat: t. ex. seglet ligger an masten.
L. H.
Ligga bi, sjöv. Se Bi 2.
Liggande, bergsv. Se Hängande.
Ligga uppbrassad, sjöv. Se Dreja bi.
Liggedagar. Se Liggetid.
Liggetid, den tid en skeppare är skyldig att för
lastning eller lossning blifva liggande med fartyget å
lastnings- eller lossningsorten. Liggetiden indelas
i liggedagar och öfverliggedagar. För hvarje
dag af de senare skall till skepparen betalas
ersättning, hvilken deremot ej utgår under de
förra. Liggetidens längd, liksom ersättning för
ofverliggedagar, bestämmes genom fraktaftalet
("certepartiet"). Innehåller detta icke någon
bestämmelse härom, beräknas liggetiden enligt en med
hänsyn till fartygets storlek bestämd skala (78 §
Sjölagen), och ersättningen för öfverliggedagarna
utgår med 40 öre om dagen för hvarje ton af fartygets
drägtighet. I. Afz.
Liggmila. Se Kolning.
Liggsår (Lat. decubitus), sår, som uppkomma
hos personer, hvilka till följd af någon sjukdom
måste under längre tid iakttaga stillaliggande,
i synnerhet om de alltid eller företrädesvis måste
intaga ett och samma läge. Liggsåren visa sig på
de ställen, der en framspringande benkant ligger
tätt under huden, såsom å korsbenet, sittknölarna,
höftbenskanterna, hälarna, skulderbladen, nacken
o. s. v. Först visar sig rodnad i huden, vanligen
följer derefter afnötning af öfverhuden och sist
brandig sönderfallning af sjelfva huden. Branden
kan gå ännu djupare, in i bindväfven, ja till benen,
och en gång börjad, fortskrider den lätt, om orsakerna
ej kunna aflägsnas. De brandiga
ställena äro merendels svarta. För att liggsår skola
uppkomma, fordras dock vanligen antingen otillräcklig
uppmärksamhet, för att icke säga vanvård, eller ock
att den sjukdom, som nödgar till stillaliggande,
är en sådan, som medför blodförskämning och en
betydlig nedsättning af kroppens vitalitet eller
motståndskraft. Förbättras det allmänna tillståndet,
så kan det brandiga afstötas, såren rena sig och till
sist helna. I motsatt fall påskyndas deraf den dödliga
utgången. – Den bästa behandlingen af liggsår är att
förhindra deras uppkomst. För det ändamålet är det i
första rummet nödvändigt att ej tillåta tryckpunkterna
att ständigt vara desamma. Man måste allt emellanåt
förändra patientens läge och, om detta ej är möjligt,
skydda de ömtåliga punkterna medelst urhålkade kuddar,
luft- eller vattenkuddar, kransar o. s. v. Derjämte
böra dessa ställen flitigt aftvättas med spirituösa
ämnen, med eller utan blylösningar. Hafva sår
och brand redan inställt sig, påläggas milda,
antiseptiska salvor af borsyra, ättiksyrad lerjord
o. d. Grötar kunna göra nytta för att påskynda det
brandigas afstötande, men knappt förr, än branden
begränsat sig. En allmänt stärkande behandling är,
då den låter använda sig, ett utmärkt hjelpmedel.
En annan form af decubitus kan uppkomma genom
illa anlagda förband, vid benbrott och vid
andra tillfällen. Äfven utan att patienten lider
af feber, kan en spjela, som blifvit för hårdt
pressad mot ett parti, der en benkant ligger nära,
orsaka tryckbrand. Ett gipsförband åstadkommer
detsamma, om det är för trångt anlagdt och ej blifvit
vederbörligen undervadderadt. Ja ett vanligt förband
med linnebindor kan under missgynsamma förhållanden,
yttre och inre, åstadkomma brandfläckar i huden.
Rsr.
Ligne [linj], gammal belgisk slägt, innehar
sedan 1601 furstlig värdighet och residerar på
slottet Beloeil invid Mons. – 1. Karl Joseph,
furste af L., österrikisk militär, f. 1735,
tillhörde från 1752 österrikiska armén samt
blef 1771 fältmarskalk-löjtnant. På sina resor
i Europa knöt han förbindelser med tidens mest
framstående personligheter och gjorde sig känd såsom
en mycket spirituel sällskapsman. Under bajerska
tronföljdskriget (1778) förde han en kår i Mähren och
Böhmen, och 1784, under oenigheten mellan Josef II och
Holland angående skeppsfarten på Schelde, vidtog han
i sitt hemland raska militära anordningar, hvilket
medförde hans utnämning till feldzeugmeister. Vid
slutet af 1786 kallades L. till Wien, hvarifrån
han sändes att underrätta Katarina II om kejsar
Josefs beslut att resa till Krim. Han kom vid detta
tillfälle i stor gunst hos den ryska kejsarinnan,
likasom han senare, såsom sändebud vid ryska arméns
högqvarter (1787–89), vann stort inflytande hos
Potemkin. Under österrikarnas fälttåg mot Turkiet 1789
var han lyckligt verksam vid Belgrads belägring. Då
fransmännen 1794 ockuperade Belgien, miste L. sina
besittningar derstädes, och när dessas seqvestration
senare upphäfdes (1803), afstod han sina anspråk åt
sonen Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
