Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifräddningsbåt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvkm. med 892,373 innev. (1881). L. bildar en. smal
kuststräcka (Riviera di Levante och R. di Ponente),
bevattnad af flere på Apenninerna upprinnande smärre
vattendrag. På grund af landets bergiga beskaffenhet
idkas föga åkerbruk och boskapsskötsel; deremot
är landet rikt på vin och sydfrukter, hvilka bilda
en vigtig exportartikel. Den jämförelsevis lifliga
industrien lemnar siden- och bomullstyg, maskiner,
papper, guld- och silfverarbeten m. m. Vid kusten
drifves ett betydande skeppsbyggeri. Handel, fiske
och sjöfart äro de vigtigaste näringsgrenarna,
och innevånarna anses vara de dugligaste sjömännen
uti Italien.
Ligurmus. Se Grönfinkslägtet.
Liguriska alperna. Se Alperna, sp. 535.
Liguriska apenninerna. Se Apenninerna.
Liguriska hafvet. Se Ligurien.
Liguriska republiken. Se Genua, sp. 1048.
Ligustrum, liguster, bot., ett buskslägte, hörande
till nat. fam. Oleaceae Lindl., kl. Diandria
L. Blomfodret är kort, skålformigt, med antydning till
4 tänder. Kronan är trattlik, fyrdelad, med 2 ståndare
och 1 pistill, frukten ett (vanligen) tvårummigt
bär. L. vulgare L., den vanliga, i våra trädgårdar
ofta till häckar planterade ligustern, är en mindre
hög buske med motsatta, enkla, glänsande blad och
hvita blommor i täta spiror i grenarnas toppar. Den
förekommer vild å öar vid bohuslänska kusten
samt är på några ställen inuti landet förvildad.
O. T. S.
Li-Hung-Tsjang, kinesisk krigare och statsman,
f. 1823, dref 1853, i spetsen för en ringa
krigsstyrka, tai-ping-rebellerna tillbaka från
prov. Ngan-hoei (nedre Jang-tse-kiang) samt vardt
1861 provinsialdomare i prov. Tsje-kiang och senare
guvernör öfver prov. Kiang-su, hvilken han eröfrade
från de upproriske. 1864 blef han generalguvernör
öfver de båda provinserna Kiang, 1870 öfver
prov. Pe-tsji-li. Han är tillika superintendent öfver
handeln i Tien-tsin, Tsji-fu och Nju-tsjuang. 1883
fick han öfverbefälet öfver trupperna i de till
Tong-king gränsande provinserna och ledde till en del
de underhandlingar, som föregingo sammanstötningen
med fransmännen i Tong-king.
Liimfjorden. Se Limfjorden.
Lijsta. Se Lista.
Lik. 1. Boktryckaret. Se Korrektur. – 2. Sjöv.,
benämning på de mer eller mindre smäckra
(smala) trossar, hvilka fastsys längs ett segels
ytterkanter för att gifva detsamma tillräcklig
hållfasthet. "Liken" hafva olika namn alltefter de
olika ställen, på hvilka de äro anbragta. Sålunda
kallas å ett råsegel (fyrkantigt segel) det lik,
som sitter i undre delen, undre liket, det i
öfre delen öfre liket eller råliket, då det litsas
till rålejdaren, och hvartdera liken på sidorna
stående liket. Å ett trekantigt segel kallas
liken främre, aktre och undre liket o. s. v. Att
fastsy liken kallas likning eller att lika;
nålen, som användes dertill, kallas liknål.
L. H.
Likare. Se Etalon och Justera.
Likbent kallas en triangel, i hvilken tvänne sidor
äro lika stora. Dessa två sidor kallas
företrädesvis triangelns sidor, under det åter
den tredje sidan vanligen kallas bas. En likbent
triangel kan sönderdelas i två kongruenta rätvinkliga
trianglar. G. E.
Likbesigtning, liköppning (obduktion), en vetenskaplig
undersökning af ett liks yttre och inre delar
vare sig i vetenskapligt intresse, för att studera
sjukliga förändringar och uppdaga dödsorsaken, eller
i statsrättsligt intresse (medikolegal obduktion),
för att afgöra rättsliga frågor, t. ex. rörande likets
identitet, befintligheten af yttre eller inre skador
eller förgiftningar m. m. För det senare slaget af
liköppningar gäller ännu Sundhetskollegiets af K. M:t
d. 18 Nov. 1818 fastställda stadga; men en ny sådan
är f. n. (1885) under utarbetning. Rättsmedicinsk
besigtning eller liköppning å menniskolik
får förrättas endast af legitimerad läkare. I
besigtningsprotokollet upptages först species facti,
eller de yttre omständigheter rörande liket, såväl
före som efter döden, hvilka kunna vara af vigt för
den rättsmedicinska frågans bedömande, sedermera
yttre besigtning, upptagande alla egendomligheter
å likets yttre delar, vidare inre besigtning, eller
beskrifning af det, som påträffats vid öppnandet af
de särskilda kaviteterna eller undersökningen af
likets inre delar, och slutligen på grund af allt,
som dittills blifvit funnet (visum repertum), en
attest på aflagd ämbetsed, upptagande slutsatserna
rörande skador, dödsorsak m. fl. frågor, som äro
hufvudföremål för den rättsliga undersökningen. I
fall af förgiftning skrifves attesten först efter
på apotek eller af rättskemisten verkställd kemisk
undersökning. F. B.
Likblånader, likfläckar (Lat. livores mortis), kallas
de blåröda fläckar, som visa sig å döda kroppar och
utgöra ett bland de säkraste dödstecknen. De uppträda
vanligen 8–12 timmar efter döden, stundom förr,
och bero derpå att blodet, följande tyngdlagarna,
sänker sig i de lägst belägna kroppsdelarna,
upplöses samt färgar hud och andra väfnader
med sitt färgämne. Sålunda visa de sig först på
ryggen, om liket legat på rygg, men på bröst och
buk samt i ansigtet, om liket legat framstupa. Vid
fortskridande förruttnelse sprida de sig öfver hela
kroppen och erhålla öfver buken vanligen en grönaktig
färg genom inverkan af tarmgaser. För öfrigt vexlar
deras färg efter blodets beskaffenhet. De äro bleka
vid bleksot, ljusröda vid koloxidförgiftning,
mörkt blåröda vid cyanos och qväfning o. s. v.
F. B.
Likbränning har till ändamål att hastigt sönderdela
den döda menniskokroppen i enkla, oskadliga
beståndsdelar. Detta sker genom att liket utsättes
för så hög värmegrad under samtidigt tillförande af
luftens syre, att alla de organiska beståndsdelarna
förflygtigas i form af vattengas, kolsyra och qväfve
samt de oorganiska qvarstanna såsom benjord, bestående
af kolsyrad och basisk fosforsyrad kalk jämte
ringa mängder af andra mineralsalter. Det kemiska
förloppet vid likbränning är således i hufvudsak
detsamma som vid likens långsamma sönderdelning
under atmosferiliernas inverkan, när denna någon gång
försiggår under särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
