Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ling, Per Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i första hand på rätt valda och rätt följda
föreskrifter angående ställningen. I sina
generaliserande klassifikationer af rörelsernas olika
verkan på skiljaktiga organ eller "organgrupper"
sätter han dock främst inflytelsen på nerv- och
blodsystemet, såsom det allmännaste gemensamma målet i
de mest olikartade fall och äfven såsom bestämmande
gränserna för gymnastikens hela omfattning. Detta
allmänna mål och denna hänsyn till "nerv och
kärl" synas praktiskt tillämpade i den af honom
grundlagda metoden och uttalas i uppställningen af
hans efterlemnade, af honom ej fullbordade skrift,
Gymnastikens allmänna grunder (1834, tr. 1840; ny
uppl. 1866). Två reglementen, i "liniegymnastik och
bajonettfäktning", hvilka afse att för soldaters
öfningar skaffa en nödfallsutväg under de mest
otjenliga förhållanden ute på fritt fält utan allt
slags redskap, utkommo 1836. Man har deraf dragit den
slutsatsen, att han förkastade redskapens bruk. Detta
är oriktigt, men han förordade enkelhet.
Hela den lingska gymnastikens tekniska omfång är
så vidlyftigt, att oaktadt mycken flit af hans
in- och utländska efterföljare den beskrifvande
delen ännu endast styckvis blifvit framställd. Om
sjukgymnastiken hafva tre handböcker utgifvits af
läkare, engelsmannen Roth, tysken Neumann och svensken
T. J. Hartelius. En hel, planmässig framställning
i bilder och beskrifningar kunde trots förnyade
påminnelser ej åstadkommas under det första och
mest maktpåliggande utvecklingsarbetet, hvilket just
till följd af bristande åskådlighetsmedel fördröjdes
ända till 1834, då L:s kraft var alldeles uttömd. I
allmänhet föredrog han den praktiska undersökningen
af sitt ämne framför den teoretiska framställningen
deraf i skrift. Ända till 1870 fanns ingen svensk
handbok i sjukgymnastik. Äfven efter L:s död hafva
det allmänna erkännandet af hans erfarenhetslära
och de derpå grundade slutsatserna varit utsatta för
motstånd och äfven mött lifliga ogillanden jämväl af
högt ansedda utländska vetenskapsmän. Ingen svensk
mans intellektuella verk har utomlands framkallat en
sådan storm af förbittring som den, hvilken uppkom
synnerligen i Tyskland vid striden emellan de der
inhemska systemen och det svenska. Hela landets
press inrycktes deri, 1861–62, liksom regeringarna
och de vetenskapliga akademiernas förnämsta målsmän,
mot det främmande "intrånget". Bland anmärkningar,
som riktats mot L:s gymnastiska metod, må följande
nämnas. Några fysiologer påstå, att den vänder sig
endast till de yttre rörelseredskapen. Den begagnar
dock flere till bålens olika delar och till inre organ
riktade rörelser än någon annan. Man har ogillat dess
indelning i ofvannämnda fyra grenar och synnerligen
den estetiska grenens skiljande från den i vida större
utsträckning tillgängliga pedagogiska. Likaledes
har starkt ogillande uttalats öfver dess målsmäns
uppgifter angående möjligheten af s. k. "specifika"
verkningar af vissa rörelser. Nästan lika stort
klander väckte namnet och bruket af passiva rörelser
i den medicinska gymnastiken. Sedermera har likväl
användningen af passiva rörelser vunnit ett ökadt
förtroende äfven under ett i vissa afseenden mycket
mindre lämpligt namn, nämligen massage. Den utländska
literaturen har velat påbörda den af L. grundlagda
metoden att vilja gälla såsom "universelt" medel
mot allt kroppsligt ondt. Denna anklagelse berodde
mest derpå att metoden ansågs kunna lindra smärtor
i svåra hjertlidanden, något som numera har vunnit
daglig bekräftelse äfven i land, der tviflet räckt
längst. Flere granskare, äfven under senare tiden,
hafva trott sig finna i metoden en tadelvärd
"mysticism", mest på grund af den i början för
alla obegripliga terminologien, som jämväl ansågs
vittna om en pedantisk anda. Dess uppkomst tillhör
dock egentligen L:s närmaste efterträdare. Dess
hufvudsakliga betecknande karakter, den s. k. binära
grundplanen, är nu antagen i läroböcker och af läkare,
som egna sig åt sjukgymnastik. I samband dermed kan
anmärkas metodens allmänna förtjenst att hafva från de
med animal magnetism närbeslägtade formerna utgallrat
de enklaste, ofarliga, mest praktiska och för de
flesta menniskors anlag brukbara förfaringssätten,
afklädda all mystik. Den föredrager i dessa fall
synnerligen en form af lätt berörande strykningar,
hvilka icke fortsättas till sömn. Besynnerligt
nog har den samtida och äfven den på senare tiden
rådande kritikens starkaste ogillande träffat den
svenska gymnastikens sträfvan efter urval af former,
grundadt på verkningar i stället för att af begär
efter fullständighet göra "allt som är möjligt"
för menniskans många leder. Man har såsom pedanteri
betecknat såväl denna eklekticism som den dermed
förenade sträfvan efter enkelhet och en noga bestämd
form, dess deraf beroende fordran på sträng korrektion
i många vigtiga fall, dess noggranna anmärkningar mot
fel i det tekniska utförandet o. s. v. Samma motstånd
träffade i början yrkandet på individualisering,
hvilken helt enkelt förklarades för absolut omöjlig
i friskgymnastik. I utlandet har man dessutom länge
förebrått den svenska gymnastiken dess utpräglade
militära karakter, begagnad i pedagogiskt ändamål,
medan patrioter och vänner af nationalförsvaret i
hemlandet ansågo den vara för litet militärisk – äfven
för folkskolans behof. Emellertid har den militära
formen, förut afskydd i Tysklands turnväsende,
numera antagits i alla lands skolgymnastik, äfven
der afvikelser i andra afseenden ännu råda.
L. vidrörde den estetiska gymnastiken blott
fragmentariskt, om det tages hänsyn till densamma
som en sjelfständig gren, men han är lagstiftare i
estetiken, antingen den tillämpas inom gymnastiken,
orchestiken eller inom den teatraliska konsten. Han
ställer vid dess tillämpning en oafvislig fordran på
enkelhet, renhet och relativ skönhet – en fordran att
aldrig utan tydliga skäl afvika från det enklaste
medlet. Denna estetiska lag har från gymnastiken
bortrensat en massa af smaklösa, onödiga rörelser
och står i stark motsägelse till den åsigten att man
skall utföra allt, som är möjligt. Den utdömer all
akrobatism och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
