Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnarsson, Jonas Gustaf Oskar - Linné, Karl von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resa till Böhmen och ryska Östersjöprovinserna
1872, Om faunan i lagren med Paradoxides ölandicus,
Jordskalfvet i mellersta Sverige den 2 Febr. 1819, De
undre Paradoxideslagren vid Andrarum, Iakttagelser
öfver de graptolitförande skiffrarna i Skåne och Om
faunan i kalken med Conocoryphe exsulans. A. G. N.
1. Linné, Karl von, professor i medicin och
naturalhistoria vid Upsala universitet, arkiater,
"blomsterkonungen i Norden", föddes d. 18/28 Maj 1707
i Råshults komministersgård, Stenbrohults socken,
Kronobergs län, nära Liatorps jernvägsstation på
Södra stambanan och invid skånska gränsen. Föräldrarna
voro komministern, sedermera kyrkoherden i Stenbrohult
Nikolaus Linnaeus och Kristina Brodersonia. Efter
tvänne års enskild undervisning dels i hemmet,
dels i Vexiö intogs L. i Vexiö skola d. 10 Maj 1716,
uppflyttades på gymnasium d. 11 Juli 1723 och erhöll
derifrån afgångsbetyg d. 6 Maj 1727. Han inskrefs
d. 19 Aug. s. å. som student vid universitetet i
Lund, der han vistades ett år, dock utan att ingå i
någon nationsförening. Den 5 Sept. 1728 ankom L. till
Upsala och inskrefs d. 13 Nov. i Smålands nation. För
prof. Olof Rudbeck d. y. vikarierade han vid de
offentliga föreläsningarna i botaniska trädgården
1730 och 1731 samt var informator i Rudbecks hus
Juni 1730–Dec. 1731. På Vetenskapssocietetens i
Upsala bekostnad reste han Maj–Okt. 1732 i Ume,
Lule och Pite lappmarker, gjorde en utflykt till
norska kusten (Sörfolden och Rörstad) och tog
återvägen hem öfver Luleå, Torneå och Kemi, genom
Österbotten samt öfver Åbo och Åland. I Upsala gaf
L. derefter enskild undervisning i naturalhistoria och
proberkonst och förskaffade sig derigenom sin utkomst
samt medel till en resa till Vestmanlands och södra
Dalarnas bergslag Dec. 1733–Mars 1734. Målet blef
Falun. Juli–Aug. 1734 företog han på inbjudning
af landshöfdingen öfver St. Kopparbergs län
frih. N. Reuterholm en naturhistorisk forskningsresa
genom Öster- och Vester-Dalarna med utsträckning
till Röros i Norge. Han föreläste derefter en
tid proberkonst för grufbetjenterna i Falun och
anträdde derifrån d. 20 Febr. 1735 en utrikes resa,
närmast till Holland för att der blifva promoverad
till medicine doktor. Sjövägen togs från Helsingborg
till Lybeck samt från Hamburg till Amsterdam. Den 23
Juni s. å. erhöll L. med. doktorsdiplom i Harderwijk
och anställdes, på förslag af den verldsberömde
läkaren och naturforskaren H. Boerhaave, d. 24
Sept. såsom prefekt öfver borgmästaren i Amsterdam
G. Cliffords trädgård i Hartekamp, ett landtgods
mellan Haarlem och Leiden. På Cliffords bekostnad
vistades han Juli–Sept. 1736 i England för att från
Chelsea (nära London) och Oxford skaffa växter till
trädgården. Den 3 Okt. 1736 kallades han till ledamot
af kejserl. vetenskapsakademien Naturae curiosorum
under namn af "Dioscorides secundus". L. lemnade
Hartekamp om hösten 1737 och tillbragte vintern hos
prof. Adr. van Royen i Leiden. Efter ett kort besök i
Paris, der han d. 14 Juni 1738 blef korresponderande
ledamot af l’Académie royale des
sciences, anträdde han återvägen från Rouen sjöledes
till Helsingborg, dit han kom d. 28 Juni. Samma år i
Sept. slog han sig ned i Stockholm såsom praktiserande
läkare. Den 4 Okt. blef han ledamot af Vetenskapssocieteten
i Upsala. Han fick d. 14 Maj 1739 uppdrag
att mot 100 dukater årligen hålla offentliga
föreläsningar i botanik på riddarhuset och i
mineralogi i Bergskollegiets proberkammare
öfver dess mineral-kabinett. Den 19 Maj
utnämndes han till amiralitetsmedikus vid
flottans station i Stockholm. L. var en af
Vetenskapsakademiens sex stiftare (d. 2 Juni
1739) och blef genom lottning dess preses för första
trimestern, månaderna Juni–Sept. Han erhöll d.
5 Maj 1741 fullmakt att vara professor i teoretisk
och praktisk medicin i Upsala. Följande år gjorde
han delvis tjenstebyte med prof. N. Rosén och blef
sålunda prof. i medicin och naturalhistoria. På
rikets ständers förordnande och på allmän bekostnad
företog han resor till åtskilliga landsorter i riket:
till Öland och Gotland 1741, till Vestergötland
1746 och till Skåne 1749. Han återupprättade
1742 den förfallna akademiträdgården i Upsala
ur dess lägervall och grundlade 1743 ett "museum
academicum". 1744 utsågs L. efter prof. A. Celsius
till sekreterare i Vetenskapssocieteten och till
inspektor för Smålands nation; den förra
befattningen behöll han i 23 år, den senare till
sin död. 1747 blef han arkiater, 1753 riddare af
nordstjerneorden, "den förste literate i Sverige
och af konungen sjelf dubbad", samt 1762 adlad,
hvarvid han antog namnet von L. (han hette förut
Linnaeus). Han var universitetets rektor vårterminen
1750 samt höstterminerna 1759 och 1772. De flesta
vetenskapliga sällskap i Europa räknade L. som
ledamot. Bland utmärkelser af detta slag skattade
han sjelf högst den att han d. 8 Dec. 1762 valdes
till en af de åtta utländske medlemmarna af l’Académie
royale des sciences i Paris. Han erhöll på begäran
afsked 1763, med sin son till utsedd efterträdare,
uppehöll dock, enligt konungens önskan, tjensten
ända t. o. m. vårterminen 1776, då han nödgades för
sjukdom förnya sin afskedsansökan, men förmåddes
åtminstone till namnet qvarblifva "vid hela
sysslans utöfning". Utom med en emeritilön för sin
återstående lifstid hugnades han äfven med åborätt
för sig, enka och barn på tvänne akademihemman i
närheten af hans egen, 1758 inköpta gård Hammarby
(i Danmarks socken och Vaksala härad af Upsala län).
L. dog i Upsala d. 10 Jan. 1778 och begrofs d. 22 i
samma månad i egen graf i Upsala domkyrka. – Han var
gift (sedan d. 26 Juni 1739) med Sara Lisa Moraea,
äldsta dotter af assessorn och stadsläkaren
i Falun Johan Moraeus, samt hade med henne fem
efterlefvande barn: en son och fyra döttrar.
Mer än ett århundrade har förflutit, sedan L:s
inträffade frånfälle blef af Sveriges då regerande
konung, Gustaf III, inför rikets församlade ständer
såsom en nationalförlust omtalad från tronen i
följande ordalag: "Jag har förlorat en man, som gjort
lika ära åt sitt fosterland såsom värdig medborgare,
som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
