Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lobatjevskij, Nikolaj Ivanovitj - Lobau, den största af de öar, som nedanför Wien dela Donau i flere armar - Lobau, Georges Mouton - Lobe, Johann Christian - Lobeck, Christian August - Lobedanz, Edmund Adolf Johannes - Lobeira, Vasco de, portugisisk författare under medeltiden. Se Amadisromaner - Lobelia L., bot., farmak., ett örtslägte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lobatjevskij-Lobelia.
6
Lobatje’V8kij [labat-], Nikolaj Ivanoyitj,
rysk matematiker, f. i Nisjnij Novgorod 1793,
blef filos, doktor vid universitetet i Kazan 1811,
var 1816-46 professor derstädes i matematik och dog
1856 efter att i flere år hafva varit blind. L. var
ansedd såsom en mycket framstående lärare och utgaf
arbeten inom flere skilda delar af matematiken. Hans
största förtjenst är dock att hafva grundlagt
den s. k. icke-eukli-deiska geometrien, hvilken
skiljer sig från den vanliga, s. k. cuklideiska,
genom att ej taga hänsyn till det elfte axiomet i
Éuklides’ »Elementa», eller m. a. o. förkasta hela den
euklideiska parallel-teorien. Yärdet af L:s arbeten
rörande detta ämne har först i våra dagar blifvit
till fullo uppskattadt, och teorien har blifvit
gjord till föremål för djupgående undersökningar,
bl. a. af Eiemann, Beltrami och Helinholz. G. E.
Lobail, den största af de öar, som nedanför Wien dela
Donau i flere armar, har blifvit ryktbart genom den
franska arméns förläggning derstädes efter motgången
vid Aspern (se d. o.).
Lobau (franskt utt. låba), GeorgesMouton, grefve
af L., fransk marskalk, f. 1770 i Pfalzburg i
Lothringen, inträdde 1792 såsom frivillig i franska
armén och uppnådde 1800 of ver stegrad. 1805 blef
han brigadgeneral och adjutant hos Napoleon, efter
Tilsit-freden (1807) generalinspektör för infanteriet
samt divisionsgeneral. Från slutet af 1807 användes
han i Spanien, men återkallades till Tyskl&id efter
utbrottet af kriget med Österrike 1809. Under de
kritiska dagarna d. 21 och 22 Maj sistn. år, hvilkas
minne är förbundet med namnen Aspern (se d. o.) och
Esslingen, bidrog han väsentligen att rädda den
hufvudsakligen på ön Lobau sammanträngda franska
armén, med anledning hvaraf kejsaren utnämnde honom
till grefve af L. Under 1812 års fälttåg åtföljde
han Napoleon till slutet, stridde 1813 vid Ltitzen
och Baut-zen och råkade vid kapitulationen i Dresden
i österrikisk fångenskap. Återkommen till Frankrike,
blef han under de »hundra dagarna» pär samt deltog
i spetsen för 6:te armékåren i slagen vid Ligny och
Waterloo, der han tillfångatogs af engelsmännen. 1818
återkom han till Frankrike och invaldes 1828 i
deputeradekammaren. Yid Juli-revolutionen (1830)
blef han medlem af den provisoriskt regerande
mu-nicipalkommissionen. Den 26 Dec. 1830 fick
han efter Lafayette befälet öfver nationalgardet,
och i spetsen för detta undertryckte han energiskt
oroligheterna åren 1832 och 1834. 1831 erhöll han
marskalkstafven. Död 1838.
Lobe, Johan n Christian, tysk musiker, f. i Weimar
1797, uppträdde redan 1811 som flöjtist och hade
anställning i Weimars hof-kapell till 1842, då han
erhöll professors titel och öfvertog ledningen af
ett musikinstitut. 1846 flyttade han till Leipzig
såsom privatlärare och teoretiker. Död 1881. L:s
kompositioner (flöjtsaker, pianoqvartetter, symfonier,
uvertyrer, operorna Witlekind, Die flibustier
m. fl.) äro mindre bekanta än hans förtjenstfulla
skrifter: Lehrbuch der musikalischen komposition
(1850 -67), Katechismus der musik (1851, 21:sta
uppl. 1881; »Musikens katekes», 1877),
Mmi-kalische briefe eines wohlbekannten (1852),
Ver-einfachte harmonielehre (1861), Katechismus der
kompositionslehre (1872), Konsonanzen und dis-sonanzen
(1869) m. fl. L. var 1846-48 redaktör för »Allgemeine
musikalische zeitung». A. L.
Lobeck, Christian August, tysk filolog, f. 1781 i
Naumburg, studerade i Jena och Leipzig samt blef
1810 professor vid universitetet i Wittenberg
och 1814 vid universitetet i Königsberg, der han
dog 1860. L. ut-öfvade en betydande verksamhet
både som undervisare och som författare. Bland
hans arbeten, hvilka till större delen åsyfta
en djupare vetenskaplig insigt i det grekiska
språkets lagar, må nämnas en utförlig och
värdefull bearbetning af Sofokles’ »Ajas» (1810;
3:dje uppl. 1866), Paralipomena grammaticce
grcecce (1837) och Pathologice linguce grcecce
elementet, (1853 -62). Äfven åt det forngrekiska
religions-väsendet egnade L. djupgående forskningar,
hvilka han framlagt i sin Aglaophamus (1829).
A. M. A.
Lobedanz, Edmund Adolf Johannes, tysk-dansk
skriftställare och öfversättare, f. i Slesvig 1820,
bosatte sig 1847 i Köpenhamn. Död (genom sjelfmord)
1882. L. öfversatte till tyskan dramer af Kälidäsa,
Sofokles, Euripides och Shakspeare samt delar af
Tegnérs och Björnsons skrifter (»Tegnérs ausgewählte
\ver-ke», 1862; »Björnsons ausgewählte werke»,
5 bd, 1867-68) m. m. Sjelf skref han några dramer,
diktsamlingar (1847 och 1849), noveller på tyska och
danska samt romanerna Narren des glucks (1856), Em
neuer glaube (1859), Die bauernfreunde (1874) m. fl.
Lobeira [-bejra], Yasco de, portugisisk författare
under medeltiden. Se Amadisroma-ner.
Lobélia L., bot., farmak., ett örtslägte, som
gifvit typen till en egen familj, Lobeliacece Juss.,
igenkänd derigenom att blomfodrets pip är fastvuxen
vid fruktämnet, att blomkronan är oregelbunden och att
de fem ståndarna hafva förenade knappar. Pistillens
märke är tvåflikigt och hårbräddadt. Frukten er
en tvårummig kapsel, som öppnar sig i spetsen med
2 valvler. Slägtet Lobélia har blomkronan försedd
med lång pip och tvåläppigt bräm. Den öfre läppen är
delad i 2 smala och den nedre i 3 bredare flikar. Till
Sverige hör den i grundt vatten, hälst på sandbotten,
växande L. Dort-manna L., en glatt ört, med en under
vattnet nedsänkt rosett af smala, köttiga, jämnbreda,
inuti tvåpipiga blad vid toppen af en liten rotstock,
som uppsänder en bladlös stängel, hvilken ofvan
vattnet uppbär i spetsen en gles klase af blåhvita
blommor. Denna art har, liksom sina samarter,
hvilka finnas i synnerhet i Amerika, en skarp,
brännande smak. Hos flere arter stegras skärpan
i så hög grad, att de blifva farliga giftväxter,
såsom L. syphilitica L. och L. infläta L., båda
inhemska i Nord-Amerika. Den sistnämnda gifver den i
medicinen använda Herba Lobelice, som äfven i Sverige
är offici-nel, och som innehåller en mycket giftig
alka-loid, lobelin, en oljelik, gulaktig vätska, som
l*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
