- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
5-6

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lobatjevskij, Nikolaj Ivanovitj - Lobau, den största af de öar, som nedanför Wien dela Donau i flere armar - Lobau, Georges Mouton - Lobe, Johann Christian - Lobeck, Christian August - Lobedanz, Edmund Adolf Johannes - Lobeira, Vasco de, portugisisk författare under medeltiden. Se Amadisromaner - Lobelia L., bot., farmak., ett örtslägte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Lobatjevskij [labat-], Nikolaj Ivanovitj,
rysk matematiker, f. i Nisjnij Novgorod 1793,
blef filos. doktor vid universitetet i Kazan 1811,
var 1816–46 professor derstädes i matematik och dog
1856 efter att i flere år hafva varit blind. L. var
ansedd såsom en mycket framstående lärare och utgaf
arbeten inom flere skilda delar af matematiken. Hans
största förtjenst är dock att hafva grundlagt
den s. k. icke-euklideiska geometrien, hvilken
skiljer sig från den vanliga, s. k. euklideiska,
genom att ej taga hänsyn till det elfte axiomet i
Euklides’ »Elementa», eller m. a. o. förkasta hela den
euklideiska parallelteorien. Värdet af L:s arbeten
rörande detta ämne har först i våra dagar blifvit
till fullo uppskattadt, och teorien har blifvit
gjord till föremål för djupgående undersökningar,
bl. a. af Riemann, Beltrami och Helmholz. G. E.

Lobau, den största af de öar, som nedanför Wien dela
Donau i flere armar, har blifvit ryktbart genom den
franska arméns förläggning derstädes efter motgången
vid Aspern (se d. o.).

Lobau (franskt utt. låbå), Georges Mouton, grefve
af L., fransk marskalk, f. 1770 i Pfalzburg i
Lothringen, inträdde 1792 såsom frivillig i franska
armén och uppnådde 1800 öfverstegrad. 1805 blef
han brigadgeneral och adjutant hos Napoleon, efter
Tilsit-freden (1807) generalinspektör för infanteriet
samt divisionsgeneral. Från slutet af 1807 användes
han i Spanien, men återkallades till Tyskland efter
utbrottet af kriget med Österrike 1809. Under de
kritiska dagarna d. 21 och 22 Maj sistn. år, hvilkas
minne är förbundet med namnen Aspern (se d. o.) och
Esslingen, bidrog han väsentligen att rädda den
hufvudsakligen på ön Lobau sammanträngda franska
armén, med anledning hvaraf kejsaren utnämnde honom
till grefve af L. Under 1812 års fälttåg åtföljde
han Napoleon till slutet, stridde 1813 vid Lützen
och Bautzen och råkade vid kapitulationen i Dresden
i österrikisk fångenskap. Återkommen till Frankrike,
blef han under de »hundra dagarna» pär samt deltog
i spetsen för 6:te armékåren i slagen vid Ligny och
Waterloo, der han tillfångatogs af engelsmännen. 1818
återkom han till Frankrike och invaldes 1828 i
deputeradekammaren. Vid Juli-revolutionen (1830)
blef han medlem af den provisoriskt regerande
municipalkommissionen. Den 26 Dec. 1830 fick
han efter Lafayette befälet öfver nationalgardet,
och i spetsen för detta undertryckte han energiskt
oroligheterna åren 1832 och 1834. 1831 erhöll han
marskalkstafven. Död 1838.

Lobe, Johann Christian, tysk musiker, f. i Weimar
1797, uppträdde redan 1811 som flöjtist och hade
anställning i Weimars hofkapell till 1842, då han
erhöll professors titel och öfvertog ledningen af
ett musikinstitut. 1846 flyttade han till Leipzig
såsom privatlärare och teoretiker. Död 1881. L:s
kompositioner (flöjtsaker, pianoqvartetter, symfonier,
uvertyrer, operorna Wittekind, Die flibustier
m. fl.) äro mindre bekanta än hans förtjenstfulla
skrifter: Lehrbuch der musikalischen komposition
(1850–67), Katechismus der musik (1851, 21:sta
uppl. 1881; »Musikens katekes», 1877),
Musikalische briefe eines wohlbekannten (1852),
Vereinfachte harmonielehre (1861), Katechismus der
kompositionslehre
(1872), Konsonanzen und dissonanzen
(1869) m. fl. L. var 1846–48 redaktör för »Allgemeine
musikalische zeitung». A. L.

Lobeck, Christian August, tysk filolog, f. 1781 i
Naumburg, studerade i Jena och Leipzig samt blef
1810 professor vid universitetet i Wittenberg
och 1814 vid universitetet i Königsberg, der han
dog 1860. L. utöfvade en betydande verksamhet
både som undervisare och som författare. Bland
hans arbeten, hvilka till större delen åsyfta
en djupare vetenskaplig insigt i det grekiska
språkets lagar, må nämnas en utförlig och
värdefull bearbetning af Sofokles’ »Ajas» (1810;
3:dje uppl. 1866), Paralipomena grammaticae
graecae
(1837) och Pathologiae linguae graecae
elementa,
(1853–62). Äfven åt det forngrekiska
religionsväsendet egnade L. djupgående forskningar,
hvilka han framlagt i sin Aglaophamus (1829).
A. M. A.

Lobedanz, Edmund Adolf Johannes, tysk-dansk
skriftställare och öfversättare, f. i Slesvig 1820,
bosatte sig 1847 i Köpenhamn. Död (genom sjelfmord)
1882. L. öfversatte till tyskan dramer af Kalidasa,
Sofokles, Euripides och Shakspeare samt delar af
Tegnérs och Björnsons skrifter (»Tegnérs ausgewählte
werke», 1862; »Björnsons ausgewählte werke»,
5 bd, 1867–68) m. m. Sjelf skref han några dramer,
diktsamlingar (1847 och 1849), noveller på tyska och
danska samt romanerna Narren des glücks (1856), Ein
neuer glaube
(1859), Die bauernfreunde (1874) m. fl.

Lobeira [-be’jra], Vasco de, portugisisk författare
under medeltiden. Se Amadisromaner.

Lobelia L., bot., farmak., ett örtslägte, som
gifvit typen till en egen familj, Lobeliaceae Juss.,
igenkänd derigenom att blomfodrets pip är fastvuxen
vid fruktämnet, att blomkronan är oregelbunden och att
de fem ståndarna hafva förenade knappar. Pistillens
märke är tvåflikigt och hårbräddadt. Frukten er
en tvårummig kapsel, som öppnar sig i spetsen med
2 valvler. Slägtet Lobelia har blomkronan försedd
med lång pip och tvåläppigt bräm. Den öfre läppen är
delad i 2 smala och den nedre i 3 bredare flikar. Till
Sverige hör den i grundt vatten, hälst på sandbotten,
växande L. Dortmanna L., en glatt ört, med en under
vattnet nedsänkt rosett af smala, köttiga, jämnbreda,
inuti tvåpipiga blad vid toppen af en liten rotstock,
som uppsänder en bladlös stängel, hvilken ofvan
vattnet uppbär i spetsen en gles klase af blåhvita
blommor. Denna art har, liksom sina samarter,
hvilka finnas i synnerhet i Amerika, en skarp,
brännande smak. Hos flere arter stegras skärpan
i så hög grad, att de blifva farliga giftväxter,
såsom L. syphilitica L. och L. inflata L., båda
inhemska i Nord-Amerika. Den sistnämnda gifver den i
medicinen använda Herba Lobeliae, som äfven i Sverige
är officinel, och som innehåller en mycket giftig
alkaloid, lobelin, en oljelik, gulaktig vätska, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaj/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free