Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni / 31-32 (1886) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loft ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hafva vanligen logaritmerna beräknade med 4, 5,
6 eller 7 decimaler och angifna för alla hela tal
till högst 101,000 och i allmänhet för högst hvar
10:de sekund af qvadranten. Bland de mest använda må
nämnas Vegas (1797; 66:te uppl. 1882) och Schröns
(1860; 8:de uppl. 1868, försedd med inledning på
svenska) tabeller. – I Sverige utgåfvos de första
logaritmtabellerna af P. Elvius (Tabula compendiosa
logarithmorum sinuum ad quadrantis gradus eorumque
partes decimas, nec non numerorum absolutorum ab
unitate ad 1000; 1698). Under 1800-talet har en
mängd tabeller utgifvits, bl. a. af Klint (1842; 4:de
uppl. 1876), Wackerbarth (1867; 4:de uppl. 1883),
Bergstrand (1872, 1875), Ekholm m. fl. (1885)
samt Lindman (s. å.). Tabeller, som uträknats
medelst räknemaskin, hafva utgifvits af M. Wiberg
(1875). G. E.

Logau, Friedrich von, friherre, tysk
epigramdiktare, född i Schlesien 1605, blef 1648
medlem af »Fruchtbringende gesellschaft». Han
dog 1655. L. författade omkr. 3,600 epigram
och tänkespråk, af hvilka många äro i sin art
ypperliga, vittnande om ett flärdfritt och
upphöjdt sinnelag, djup fosterlandskärlek samt
ovilja mot den rådande skenheligheten, oredligheten
och hämningen af det utländska. Stilen är kraftig,
ofta äfven behagfull. L. utgaf, under psevdonymen
Salomon von Golaw, Erstes und zweytes hundert
teutscher reimen-sprüche Salomons v. Golaw (1638)
och Salomons v. Golaw deutscher sinn-getichte drey
tausend (1654). Lessing och Ramler utgafvo 1759
»Logaus sinngedichte» (godtyckligt öfverarbetade,
i urval). Senast (1874) har Simrock föranstaltat en
edition af dem.

Loge [låge], Nord. mytol., omtalas såsom den af jätten
Fornjots söner, hvilken herskade öfver elden. En annan
personifikation af elsdlågan möter oss i myten om
Åsa-Lokes besök hos Utgårda-Loke, der en man vid namn
Loge öfvervann Åsa-Loke i en glupskhetstäflan. Denna
täfling tillgick så, att Loke satte sig vid den ena
och Loge vid den andra änden af ett stort tråg,
fyldt med kött, hvarefter de åto det fortaste de
kunde och möttes midt i tråget. Åsa-Loke hade då
ätit allt köttet af benen, men Loge hade förtärt
både köttet, benen och sjelfva tråget. Utgårda-Loke
förklarade sedan för sin gäst, att hans medtäflare
i sjelfva verket varit den allt förtärande elden.
Th. W.

Loge [låsj], Fr. (af Ital. loggia, se d. o.),
afskildt rum, cell; afdelning af
frimurareorden (eller annat ordenssällskap); en sådan
afdelnings samlingsplats; sammankomst inom
en sådan afdelning. Loger i en teater äro dels
utefter salongens väggar i en eller flere våningar
anbragta, afskilda rum, hvart och ett för ett större
eller mindre antal åskådare, dels klädrum för de
uppträdande. – Logera [-sjera], inhysa, herbergera;
inhysa sig, bo (i synnerhet tillfälligtvis bo). –
Logis [låsji], Fr., bostad (särsk. tillfällig sådan).

Logeion (egentl. »talplats», af Grek. logos, ord,
tal) kallades på den fomgrekiska teatern den plats, på
hvilken skådespelarna uppträdde, således motsvarande
den moderna teaterns scen.
En annan benämning på logeion var proskenion
(Lat. proscenium), d. v. s. den framför fondväggen
(skene) belägna platsen. A. M. A.

Logement [låsjement]. 1. Kasernrum för en
mindre truppstyrka, vanligen ett korpralskap (se
Kasern). – 2. En i fästningskriget förekommande
löpgraf, hvarifrån mingallerier framskjutas mot
fästningen, kallas minlogement (se Minkrig).
O. A. B.

Logg (Eng. log, egentl. träklubb), sjöv., ett
instrument, hvarmed man mäter ett fartygs fart
genom vattnet. En logg-apparat kan vara inrättad
på flere olika sätt. Den enklaste och den, som
hittills varit mest begagnad, består af 3 delar,
näml. loggspånen l. skäddan, logglinan, med sin
rulle, och logg-glaset. Skäddan utgöres af en
trekantig träbricka, hvars ena sida är afrundad
och försedd med ett blyband, på det att skäddan
må ställa sig lodrätt i vattnet. Skäddan är vidare
försedd med 3 hål, af hvilka det öfversta tjenar till
fäste för logglinan och de nedersta, vid ändarna af
den afrundade basen, till fäste för en hanfot, som
medelst en träsprint instickes i en vid logglinan fäst
hylsa af trä (se fig. 1). Linans första (yttersta)
del kallas

Fig. 1.

Fig. 2.

förlöpare och bör hafva minst fartygets längd. Vid
förlöparens slut fastsättes ett märke af flaggduk, och
från detta märke uppmätes (uppstickes) linan i vissa
längder, kallade knop (Holl. knoop, T. knoten, egentl.
knutar). Vid hvarje sådan längd fastsättes en liten
merlingsända, försedd med så många knutar (deraf de
uppmätta längdernas namn), som motsvaras af längderna
från flaggduksmärket. Mellan de hela afstånden
fästas merlingsändar utan knutar, hvilka sålunda
angifva halfva knop. Linan upprullas på en lätt och
lättlöpande rulle (se fig. 2) af trä. Logg-glaset
utgöres af ett vanligt s. k. timglas, som rinner en
half eller en qvarts minut. Halfminutsglaset begagnas,
då farten är ringa, qvartminutsglaset, då farten är
stor. I senare fallet får man fördubbla antalet knop,
som på linan erhålles. – Principen, hvarpå loggen
och dess användande grundar sig, är den att ett i
vattnet upprättstående plan ej utan betydlig kraft
kan hastigt framföras genom vattnet. Skäddan, som,
då dess sprint är fäst vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>