Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loft ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
linan, står upprätt i vattnet, utgör sålunda en
någorlunda fast punkt att mäta ifrån. Knopen motsvarar
en engelsk sjömil (1 minut). Om linan vore uppstucken
i längder om en engelsk sjömil och glaset runne en
timmes tid, skulle loggningen direkt utvisa huru
många engelska sjömil fartyget tillryggalagt på
en timme. Men då detta sätt att logga skulle dels
taga för lång tid, dels fordra för lång lina, har man
i stället uppstuckit linan i längder om 47 fot och
låter glaset rinna 30 sekunder. Antalet längder på
linan, som utlupit under den tid glaset runnit,
utvisar nu samma förhållande, eller huru många
minuter fartyget med samma fart löper på en timme,
d. v. s. »huru många knop fartyget gör.» Riktigheten
af detta förhållande synes af följande analogi:
30 sekunder (= 1/120 timme): 1 timme = 1/120
eng. sjömil: 1 eng. sjömil.
En eng. sjömil, eller en minut, är i medeltal =
6,237,8 sv. fot, således 1/120 min. = 51,9775
sv. fot. Men genom erfarenhetsrön har man funnit,
att skäddan till följd af linans tyngd och vattnets
rörlighet drages med ungefär 5 fot för hvarje knop,
som utlöper, och man har derför minskat längden
till 47 fot. – Loggningen tillgår på följande
sätt. Sedan sprinten i skäddan blifvit instucken
i sin hylsa, ställer sig en man akterut i lä
med loggrullen upplyftad öfver hufvudet, så att
den fritt kan löpa kring. Den, som verkställer
loggningen, uppkransar några bukter af linan i
handen och utkastar dem akterut jämte skäddan. En
tredje man håller loggglaset med afvigvänd hand
och omvänder det vid kommando-ordet »turn» (vänd!),
just då förlöparemärket passerar relingen. I samma
ögonblick glaset utrunnit ropar den, som håller
det, »stopp», hvarvid den, som loggar, stoppar
linan genom att göra ett häftigt ryck på densamma
för öfver. Dervid lösryckes skäddans sprint,
och skäddan lägger sig flat på vattenytan. Sedan
knop-antalet observerats, inhalas linan utan
synnerlig svårighet. – Det finnes äfven andra
logginrättningar, der tidmätning med sandglas är
obehöflig. Loggen utgöres då vanligen af en cylinder,
försedd med propellervingar, hvilken släpar efter
fartyget. Antalet slag eller kringvridningar,
som apparaten gör, öfverföres medelst en visare på
taflor, så konstruerade, att de angifva det antal
knop, jämte underafdelningar deraf, som motsvarar
kringvridningarna under en viss tid. På dessa
principer hafva många olika slags distansmätare
och äfven fartmätare konstruerats. Farten får dock
icke vara alltför ringa, om dessa apparater skola
kunna med fördel användas. Fartmätare, som vanligen
äro fästa vid sjelfva fartyget, äro grundade på
vattnets tryck vid fartygets framfart och kunna
direkt afläsas när som hälst, men angifva icke annat
än farten i afläsningsögonblicket. Distansmätaren
åter angifver resultatet af farten under en längre
tid. Båda slagen hafva sitt stora värde, och många
nya inventioner finnas af loggapparater, som dock
i det hela äro grundade på samma principer. Bland
konstruktörer af sådana kunna nämnas Klintin, Hult,
Pettersen, Lindholm, Arwidsson, Kamsten,
Clark-Russel, Reynold, Walker, Massey och Garland. De
tre senares distansmätare äro så inrättade, att
afläsningen kan ske ombord, utan att loggen, som
släpar efter fartyget, behöfver inhalas. Hults
nyligen patenterade logg är så konstruerad, att
den kan afläsas hvarhälst man i fartyget vill
placera visareapparater. Man har äfven uppfunnit
s. k. elektriska loggar, och bland dem, som fäst
sitt namn vid dylika apparater, må nämnas Froude,
Fleeviai och Jäderin. Se vidare Patentlogg.
L. H.
Loggbok (skeppsjournal), sjöv., en dagbok, hvari
enl. lag allt, som händer fartyget under dess resa,
skall noggrant upptecknas. Den föres i regeln
af styrmannen, under uppsigt af befälhafvaren,
och innehåller under skilda rubriker anteckningar
om väder och vind, kurser och tillryggalägga
afstånd, geografisk längd och bredd, vattenståndet i
pumparna, skador, som träffat fartyget eller lasten,
beslut, som fattats af befälet i samråd, tiden
när lots kommit ombord eller åter lemnat fartyget,
förändringar inom besättningen samt om bord begångna
förseelser och derför ådömda straff. Såsom ett
vigtigt dokument har loggboken en viss beviskraft sig
tillerkänd. På örlogsfartyg underskrifves loggboken
för hvarje vakt af vakthafvande officeren. Numera
finnas tryckta formulär, och på k. flottans fartyg
föras tvänne journaler: en däcksloggbok och en
skeppsloggbok. L. H.
Loggert (Holl. logger, Eng. och T. lugger),
skeppsb., ett mindre, tremastadt fartyg med ett,
snedt råsegel på hvarje mast samt en klyfvare på
bogsprötet. Loggerten omtalas först under Napoleons
krig med England. Den användes då företrädesvis som
kapare- eller piratfartyg och var bevärad med lätta
kanoner, som sköto genom portar å brädgången. Dessa loggertar
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
