Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lotos- ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt allmogen i kusttrakterna allt intill 1827 hade
till åliggande att bekosta farledernas utprickning i
stället för väghållning (i k. br. af d. 12 Jan. 1757
förklarades, att kronan aldrig varit och dädanefter
aldrig kunde blifva belastad med kostnaderna för
prickar), hvarförutom de få fyrarna i forna tider
bekostades af enskilda personer, som derför uppburo
afgift af passerande fartyg. I och med lotsväsendets
utveckling och då det befanns nödvändigt, att kronan
underhöll fyrar och vigtigare sjömärken, tillkom
fyr- och båkafgiften, hvilken, såsom en beskattning,
ålagd en viss näring till dess egen nytta, alltid
varit ställd till K. M:ts fria disposition, dock
endast för lotsverkets ändamål, samt på senare tid
uppgått till 1,200,000–1,500,000 kr. årligen. A. G.
Lotsverkets enskilda pensionskassa. För en
pensionsinrättning med detta namn är af K. M:t
faststäldt reglemente d. 13 Febr. 1885. Kassan, som
har sitt säte i Stockholm, har till ändamål att ur
en fond, bildad genom årsafgifter af delegarna och
genom tillfälliga inkomster, såsom böter, ådömda
enligt gällande lotsförfattningar, försäljning
af tomfat från fyrarna m. m., lemna dels årliga
pensioner att utgå antingen till delegaren sjelf
eller hans hustru eller döttrar vid uppnådd 50
eller 55 års ålder eller till efterlefvande enka
och minderåriga barn, efter delegares död, dels ock
tillfälliga understöd. Rätt till inträde i kassan
har, efter bepröfvande af kassans styrelse, hvarje
vid Lotsstyrelsen eller lotsverket å ordinarie
eller extra ordinarie stat anställd person intill 55
års ålder. A. G.
Lott, Franz Karl, österrikisk filosof, f. i Wien 1807,
var 1849–72 professor vid Wiens universitet. Död
1874. Hängifven lärjunge af Herbart, sökte L. att åt
dennes system gifva en afgjordt teistisk vändning,
i det att han yrkade, att såväl samtliga »realias»
enhet som ock det teleologiska momentet måste hafva
sin grund i en sjelfmedveten högsta personlighet. L:s
skarpsinniga arbete Zur logik (1845) är delvis riktadt
mot Trendelenburg. Efter L:s död utgafs hans Kritik
der herbartischen ethik (1874).
Lotteri (Fr. loterie, Ital. lotto) är
ett särskildt slags spel och föres såsom
sådant i de juridiska rättssystemen till de
s. k. äfventyrsaftalen. Vinster, en eller flere,
ställas af lotteriets anordnare i utsigt för dem,
som vilja deltaga i spelet, och dessa bereda sig
genom inköp af lotter, lydande å vissa nummer,
rätt till ett dylikt deltagande. Öfver spelets
utgång afgör slumpen allena, och afgörandet sker
vanligen genom s. k. dragning, hvarmed förstås,
att ur en samling af nummer, motsvarande lotternas,
ett uttagande på måfå eger rum. Lotteriaftalet
kommer i hvarje särskildt fall till stånd genom
lottköpet. Underlätelse att tillbakaskicka lotter,
som blifvit någon tillsända af lotteriets anordnare
(direktion) eller dennes såsom ombud verksamma
försäljare (kollektörer), medför således hvarken
förpligtelse till lotternas betalande eller rätt till
på dem utfallande vinster. Rättsförhållandet emellan
lotteriets anordnare och
spelarna beror närmast på de vilkor, under hvilka den
förre inbjudit till lotters tagande. Vid yrkesmässigt
utöfvande af lotterirörelse tillkännagifvas
dessa vilkor genom kungjorda lotteriplaner eller
lotteriprospekt. Lotterivinsterna kunna bestå
af hvilka värdeföremål som hälst. Så bortlottas
konstföremål och industrialster af konstvärde,
hvilka befaras eljest icke skola kunna afsättas
(»varulotteri», »konst- och industrilotteri»,
»konstflitslotteri» etc.), äfvensom fast egendom,
hvilken, då egaren på grund af ekonomiskt obestånd
måste afhända sig densamma, antages vid en vanlig
försäljning icke kunna betinga sitt verkliga värde. –
Vigtigast äro dock de lotterier, vid hvilka vinsterna
utgöras af penningebelopp. Dessa lotterier förekomma
under två särskilda hufvudformer: klasslotteriet
och nummerlotteriet. Vid klasslotteriet – äfven
kalladt det holländska, på grund deraf att det
hufvudsakligen fått sin utbildning i Holland, hvarest
det med synnerlig ifver bedrifvits – äro insatser
och vinster till såväl antal som storlek på förhand
bestämda. Dock säljas icke allenast hela, utan äfven
halfva, fjerdedels och åttondedels lotter. Dragningen
försiggår dessutom icke på en gång, utan i flere
terminer (»klasser»), och spelaren eger dervid att
i vissa stadgade andelar inbetala sin insats eller
ock att, med afbrytande häraf, afstå från spelets
fortsättande. Derigenom att den eller de största
vinsterna sparas till den sista dragningen, eggas
dock spelarna att hålla ut till slutet. Sammanräknade
uppgå vinsterna till samma belopp, som de salubjudna
lotternas försäljningssumma, och såsom spelande
för osålda lotter ingår lotteriets anordnare. Genom
afdrag af vissa procent, stundom ända till 20, på
de utfallande vinsterna, icke allenast betäcker den
senare sina förvaltningskostnader vid lotterirörelsen,
utan bereder sig derjämte en ansenlig vinst. –
Nummerlotteriet, tidigast förekommande i Genua,
hvarför det äfven plägar kallas det genuesiska, är
till sin uppkomst och utbildning att leda tillbaka
till de regler, hvilka fordom iakttogos vid förnyelse
af stadens råd. Dervid ingingo nämligen fem nya
ledamöter. Och då dessa i sista hand utsagos på
det sätt att ur 90 namn 5 utlottades, gaf detta
anledningen till vadslagning. I öfverensstämmelse med
detta lotteris historiska traditioner har spelaren
här endast att välja mellan numren 1 till och med 90,
och vid dragningen blifva 5 nummer uttagna. Men inom
vissa stadgade maximi- och minimigränser eger spelaren
att på de af honom tagna numren våga hvilken insats
han vill. Huruvida dragningen skall lemna honom vinst
eller »nit», beror på om bland de dragna numren det
eller de af honom valda återfinnas. Detta är det
enklaste spelsättet (»enkelt utdrag»). Men äfven
andra gifvas. Spelaren kan nämligen icke blott hålla
på ett visst nummer, utan jämväl på dess utkommande
i en viss ordning, således som det första, det andra
etc. (»bestämdt utdrag»). Och ytterligare kan han icke
allenast spela på flere särskilda nummer hvar för sig,
utan äfven våga sin insats på att vid dragningen två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
