Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lovén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lovisa af Savojen (Fr. Louise de Savoie), regentinna
af Frankrike, f. 1476, var dotter af hertig Filip af
Savojen och förmäldes 1490 med franske konungen
Ludvig XII:s kusin Karl af Orléans, grefve af
Angoulême, och hade med honom två barn: Frans,
sedermera konung under namnet Frans I, och Margareta
af Valois. Det inflytande hon vann öfver sin son
under hans barndom blef sedermera högst skadligt
för Frankrike. Hatfull, hämdgirig samt lysten efter
penningar, makt och hyllning, uppoffrade hon alltid
statens intressen för tillfredsställandet af sina
dåliga lidelser. Hon aflägsnade från sin sons sida
hans bäste tjenare för att sjelf beherska honom
dess bättre. Hon undansnillade 1521 från marskalk
Lautrec 300,000 dukater, som han begärt för truppernas
aflöning, och dref genom sina intriger konnetabeln
Karl af Bourbon, som afslagit anbudet af hennes
hand, till att lemna Frans I:s tjenst och öfvergå på
kejsarens sida (se Bourbon, sp. 994). Under Frans I:s
fångenskap efter slaget vid Pavia (1525) förde hon
emellertid styrelsen med skicklighet och klokhet och
ledde på franska sidan 1529 fredsunderhandlingarna
i Cambrai. Död 1531. A. B. B.
Lovisa Augusta, hertiginna af Augustenborg, född d. 7
Juli 1771, var en frukt af danska drottningen Karolina
Matildas (se denna) förbindelse med Struensee,
men erkändes såsom konung Kristian VII:s dotter och
förmäldes d. 27 Maj 1786 med hertig Fredrik Kristian
af Augustenborg (se Augustenborg). Hon blef
moder till de båda landsförrädarna hertig Kristian
och prins Fredrik af Augustenborg. Hennes dotter,
Karolina Amalia, var förmäld med konung Kristian
VIII. L. A. blef enka d. 14 Juni 1814. Död d. 13
Jan. 1843. I sedligt hänseende bråddes hon på sin
moder. E. Ebg.
Lovisa Dorotea Sofia, dotter af konung Fredrik I i
Preussen och Elisabet Henrietta af Hessen-Kassel,
förmäldes 1700 med sin kusin, dåv. arfprinsen af
Hessen-Kassel, Fredrik, sedermera konung Fredrik
I af Sverige. Hon afled, barnlös, d. 23 Dec. 1705,
vid 25 års ålder.
Lovisa Ulrika, svensk drottning. Se Lovisa, svenska
furstinnor, 1.
Lovisin, Erik, friherre, ämbetsman, föddes i
Södertelge (födelseåret numera okändt) och var son
af borgmästaren derstädes, sedermera assessoren i
Svea hofrätt och häradshöfdingen öfver Frösåkers
härad Olof Eriksson Lovisinius. Äfven L. gick
den juridiska ämbetsmannabanan. Han blef 1674
advokatfiskal i Svea hofrätt och adlades 1675 med
bibehållande af sitt namn, L. (han tog dock aldrig
såsom adelsman introduktion å riddarhuset). 1676
utnämndes han till revisionssekreterare och 1687 till
landshöfding i Östergötlands län samt blef sistn. år
friherre. Död 1693. – L. var en duglig ämbetsman
samt en af de driftigaste verktygen för Karl XI:s
planer. Han var sekreterare i Stora kommissionen
öfver förmyndarestyrelsen och ledamot af dennas
fortsättning, Kammarkommissionen, samt tillhörde
1684–85 års kyrko-ordningskommission och den 1686
tillsatta lagkommissionen. Efter hand förvärfvade
han en ganska ansenlig förmögenhet; dock hade
han redan under danska kriget varit i tillfälle att på
egen bekostnad utrusta åtskilliga ryttare och dragoner
samt att gifva kronan förskott af reda medel. 1693
bildade han ett slägtfideikonimiss af sin egendom
Brandalsund, i Ytter-Jerna socken af Öknebo härad,
Stockholms län.
Lowth [låth], Robert, engelsk filolog,
f. 1710, d. 1787 såsom biskop i London, utgaf 1753
skriften De sacra poësi hebraeorum (flere uppl.),
hvilken väckte stort uppseende både i England och
på kontinenten genom den nya inblick den gaf i den
gammaltestamentliga poesiens väsende. Bland L:s öfriga
arbeten märkes en smakfull öfversättning af Esaias
(1778; 13:de uppl. 1842).
Loxa. Se Loja.
Loxia. Se Korsnäbbslägtet.
Loxodromisk linie l. loxodrom (af Grek., loxos,
skef, böjd åt sidan, och dromos, lopp), matem.,
kallas en kroklinie, som på en sfer eller sferoid
drages så, att den skär alla genom polerna gående
cirklar (meridiancirklar) under konstant vinkel. Den
har utseendet af en spiral, som under ett oändligt
antal vindningar närmar sig polerna utan att
någonsin uppnå dem. Den loxodromiska linien har många
intressanta matematiska egenskaper. Den undersöktes
redan af portugisen Nunez (1567), men först efter
differentialkalkylens upptäckt underkastades den en
utförligare behandling, särskildt af Jacques Bernoulli
och Maclaurin. – Inom navigationen spelar loxodromen
en vigtig rol. Om nämligen ett skepp ständigt rör
sig i samma väderstreck, utgöres dess väg af en sådan
linie; och medelst s. k. loxodromiska tabeller kan man
för hvarje tidpunkt bestämma skeppets longitud, om man
känner den tillryggalägga vägen och riktningen. Å
kartor, projicierade efter Mercators system,
representeras alla loxodromiska linier af räta linier.
G. E.
Loyal [låaja’l]. Se Lojal.
Loyalty-öarna [lå’jölti-], ögrupp i Stilla hafvet,
110 km. ö. om Nya Kaledonien, består af 3 större
och flere mindre öar, alla korallöar, som uppstått
jämförelsevis sent och ingenstädes äro högre an 75
m. De största öarna äro Uea l. Halgan, 292 qvkm.,
Lifu l. Chabrol, 1,668 qvkm., och Mare l. Nengoné, 768
qvkm. Klippgrunden är betäckt med ett tunt jordlager,
som medgifver odling af jams, taro, bananer samt något
bomull. Infödingarna, omkr. 13,000, äro melanesier,
närmast beslägtade med nykaledonierna, hvilka
de likna i vildhet och stridslust. De voro förr
kannibaler, men hafva omvändts till kristendomen
af engelska och katolska missionärer. Den franska
regeringen betraktar öarna såsom hörande till Nya
Kaledonien samt tillsatte 1864 en kommendant öfver
ögruppen.
Loyola [låjala], Ignatius, eller, såsom han egentligen
hette, don Iñigo Lopez de Recalde, jesuit-ordens
stiftare, föddes 1491 på slottet Loyola i spanska
prov. Guipuzcoa, blef vid 14 års ålder page hos
Ferdinand den katolske och framstod senare såsom en
ridderlig och lefnadslustig officer i den kungliga
spanska hären. Men år 1521 inträdde en plötslig
förändring i hans lif. Vid Pampelonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
