Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loyson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lucca, Pauline, österrikisk sångerska, född
i Wien d. 25 Apr. 1841, fick sin utbildning af
Uschmann och Lewy samt gjorde sig först bemärkt som
korist vid hofoperan 1859, hvarefter hon sjöng i
Olmütz och Prag. År 1861 fick hon lifstidsengagement
i Berlin, der Meyerbeer anförtrodde åt henne att
kreera Selika i »Afrikanskan». Ehuru hon snart
blef berlinarnas gunstling, bröt hon likväl 1872
sitt engagement (s. å. upplöste hon äfven sitt
1869 ingångna äktenskap med frih. v. Rhaden) samt
gaf sig ut på konstresor till Ryssland, England,
Frankrike och Amerika, hvarest hon ingick nytt
äktenskap med en v. Wallhofen. På sista tiden har
hon med glänsande framgång sjungit ömsom i Wien
och Berlin. Cherubin, Carmen och Mignon äro hennes
glansroller. A. L.
Luccejus, namn på en fornromersk slägt, bland hvars
medlemmar märkes Lucius L., vän till Cicero och af
denne prisad såsom historieskrifvare.
Lucchesini [luck-], Girolamo, markis, diplomat i
preussisk tjenst, till börden italienare och född i
Lucca 1751, blef bibliotekarie och kammarherre (1780)
hos Fredrik II af Preussen. Under Fredrik Vilhelm
II började hans användning i politiska värf. Efter
att 1787 hafva lyckligt utfört uppdraget att utverka
påfvens stadfästelse af Dalbergs val till koadjutor i
Mainz utsågs han i Sept. 1788 till preussiskt sändebud
i Petersburg, men befalldes att på ditresan stanna
någon tid i Varsjav och visade sig der så lämplig
i befordrandet af Preussens inflytande, att han i
April 1789 ackrediterades vid det polska i stället
för det ryska hofvet. Trots stora svårigheter afslöt
han i Mars 1790 ett förbund emellan Preussen och
Polen. Redan vid denna tid kan han anses hafva
utträngt Herzberg ur konungens förtroende, och
hans deltagande i Reichenbach-kongressen (1790)
samt i fredsförhandlingarna i Sistova (1791)
satte inseglet på hans nya maktställning. Hans
uppgift i Varsjav blef emellertid ganska brydsam,
sedan en omkastning i Preussens politik gjort det
nödvändigt att betaga polackerna hoppet om preussisk
hjelp mot Ryssland. L. hörsammade derför i Aug. 1792
med glädje kallelsen att omedelbart vid konungens
sida leda Preussens diplomatiska förhandlingar
under koalitionskriget mot Frankrike. I Nov. 1793
utnämndes han till sändebud i Wien samt till
»verklig geheime stats- och krigsminister»; men
såsom den der väsentligt påverkade den preussiske
konungens beslut att öfvergifva koalitionen och i
stället energiskt deltaga i styckningen af Polen
blef L. ytterligt misshaglig för det österrikiska
hofvet och måste slutligen, 1797, afträda från
gesantskapet. 1800 sändes han af den nye preussiske
konungen, Fredrik Vilhelm III, att bevaka Preussens
intressen hos franska republiken och verkade under
de följande åren för ett närmande mellan Preussen
och Frankrike. Tidigt varnade han dock för den fara,
som hotade genom Napoleons maktlystnad, och det var
till stor del L:s depescher, som eggade konung Fredrik
Vilhelm att i Aug. 1806 mobilisera sin armé. Napoleon,
hvilken å sin sida från början hyst stort
misstroende till L., tog sig af en uppsnappad
skrifvelse anledning att fordra dennes hemkallande,
hvilket ock skedde (Sept. 1806). Efter preussarnas
nederlag vid Jena och Auerstädt (Okt. s. å.) fick
L. sig anförtrodt att jämte general v. Zastrow
underhandla om fred, men försöket strandade, och ett
vapenstillestånd, som de afslöto i Charlottenburg
(d. 16 Nov.), blef icke ratificeradt af den
preussiske konungen. Då L. derefter infann sig
hos denne i Königsberg, erhöll han antydan om att
konungen icke vidare behöfde hans tjenster. Dermed
var L:s statsmannabana lyktad. Han hemreste till
Italien (Jan. 1807), blef kammarherre hos Napoleons
syster Elise Bacciocchi, först i Lucca, derefter i
Florens, och tillbragte sina sista år under literära
förströelser. L. dog i Florens 1825.
Luce [lys], Auguste Siméon, fransk historiker,
urkundsutgifvare, f. 1833, sedan 1866 tjensteman vid
franska nationalarkivet, har utgifvit den fornfranska
dikten Gaidon (1862; i samlingen »Anciens poètes de
la France»), Chronique inédite des quatre premiers
Valois (s. å.) och Les chroniques de Froissart (7
del., 1866–77). Den märkligaste bland hans egna
skrifter är Histoire de Bertrand du Guesclin et de
son époque (1876; 2:dra uppl. 1883).
Lucena, stad i spanska prov. Cordova, 59
km. s. s. ö. från Cordova, vid ett litet tillflöde
till Jenil. 19,540 innev. (1877). Tillverkning af
lergods och företrädesvis bronslampor. Stadens
omgifningar äro bekanta för sin yppiga växtlighet
och sina utmärkta andalusiska hästar.
Lucera [-tsje-], stad uti italienska
prov. Foggia, 16 km. v. n. v. från Foggia. 14,832
innev. (1881). Biskopssäte. L. är forntidens
Luceria, hvars anläggning en grekisk tradition
tillskrifver Diomedes. Platsen synes dock snarare
vara af oskiskt än dauniskt ursprung. I krigen mot
samniterna opererade romarna derifrån mot samniterna
och gjorde staden sedan till romersk koloni. Kejsar
Fredrik II förde till staden en stor koloni sarasener
från Sicilien, hvilken sedan gick under genom de
rättrogne konungarna Karl I:s och Karl II:s af Anjou
fientligheter. Fredrik II uppförde der ock en borg,
af hvilken ruiner ännu finnas.
Luceres uppgifvas hafva varit en af de tre romerska
stamtribus (ramnes, tities, luceres). Om dess
tillkomst och förhållande till de öfriga är intet
med säkerhet kändt. Se Legion 1. R. Tdh.
Lucern, bot. Se Medicago.
Luchetto da Genova [-kattå da dsänåva]. Se Cambiaso.
Luchon [lysjå’ng]. Se Bagnères.
Luchssafir. Se Cordierit.
Lucia, Santa, britisk ö bland Antillerna i
Vestindien, den största i Windward-gruppen, 614
qvkm., 38,551 innev. (1881), deraf endast omkr. 850
hvita, är bergig (ända till 826 m. hög) och af
vulkanisk beskaffenhet. De vigtigaste produkterna
äro socker, kaffe, kakao och bomull. 1883 uppgick
exportens värde till 3,850,000 kr., importens till
3,440,000 kr. Inkomsterna uppgingo s. å. till 720,000
kr. Administratorn har sitt säte i Castries på vestra
kusten. Ön tillhör England sedan 1804.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
