Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lucia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapliga expeditioner till Marokko och östra Asien,
blef 1870 ledamot af preussiska deputeradekammaren
och riksdagen samt är sedan 1879 preussisk
jordbruksminister.
Lucka. 1. Skeppsb., en i ett fartygs däck befintlig
fyrkantig öppning, hvars ändamål är att medgifva
kommunikation emellan rummen öfver och under det
ifrågavarande däcket; äfven betäckningen öfver en
sådan öppning kallas vanligen lucka. – Med luck-karm
förstås den öfver däcket uppskjutande karm af trä
eller jern, som omgifver lucköppningen, och hvars
ändamål är att förhindra på däcket rinnande vatten att
komma ned igenom lucköppningen. Luck-karmen till en
lastrumslucka är försedd med åtskilliga jernbeslag
dels för att dermed fastlåsa luckbetäckningen,
dels för att »skalka» luckan, hvarmed förstås
att så täta den, att vatten, som sköljer öfver
densamma, ej må kunna tränga sig ned igenom springan
emellan luck-karmen och luckbetäckningen. – Om
en lucköppning endast eller hufvudsakligast är
afsedd för persontrafik, förses den oftast med
en på luck-karmen uppbyggd »kapp» (se d. o.). –
2. Krigsv., det mellanrum, som lemnas emellan
tvänne bredvid hvarandra stående truppafdelningar.
1. J. G. B.
Luckau, stad i preussiska regeringsområdet Frankfurt
(prov. Brandenburg), vid Sprees biflod Berste och
vid jernvägen emellan Berlin och Dresden. 4,684
innev. (1880). L. var d. 4 Juni 1813 skådeplats för
en fäktning, genom hvilken general Bülow med en
del preussiska trupper hindrade den från Bautzen
kommande franska kåren Oudinots försök att tränga
fram till Berlin.
Luckenwalde, stad i preussiska regeringsområdet
Potsdam (prov. Brandenburg), vid jernvägen
Berlin-Halle. 14,706 innev. (1880). L:s många
klädes- och andra yllefabriker äro bland de största
i Preussen. Staden har äfven flere hattfabriker,
bomulls- och linneväfverier, maskinfabriker,
pappersbruk m. m.
Luckner [franskt utt. lyknär], Nikolaus (Nicolas),
grefve, fransk marskalk, f. 1722 i Öfre Pfalz,
erhöll sin uppfostran i jesuitkollegiet i Passau,
trädde först i holländsk, derefter i hannoversk och
preussisk krigstjenst, utmärkte sig i den sistnämnda
såsom husaröfverste i sjuåriga kriget, i synnerhet
vid Rossbach, och trädde 1763 såsom generallöjtnant
i fransk tjenst. År 1778 blef han naturaliserad
i Danmark (han egde ansenliga gods i Holstein) och
upphöjdes 1784 i danskt grefligt stånd, slöt sig 1790
till det revolutionära partiet och befordrades d. 28
Dec. 1791 till marskalk af Frankrike. 1792 erhöll
L. öfverbefälet öfver nordarmén, intog Menin och
Courtray, men förlorade åter dessa städer och måste
dela Rhens försvar med Lafayette, som invecklade
honom i sina kontrarevolutionära planer. I början af
Aug. 1792 blef L. kallad inför nationalförsamlingen
och blottställde der sin medbefälhafvare på det
svåraste. Efter d. 10 Aug. och Lafayettes flykt erhöll
L. med titel af generalissimus uppdrag att i trakten
af Châlons sur Marne bilda en ny reservhär, men lade
så ringa energi i dagen,
att Konventet satte öfverste Laclos vid hans
sida. Sårad deraf, begaf han sig till Paris för att
försvara sig, men blef kastad i fängelse, dömd till
döden och d. 4 Jan. 1794 guillotinerad.
Lucknow [la’knau], engelsk form för Lakhnau (se
d. o.).
Lucon [lyså’ng], stad i franska depart. Vendée,
vid jernvägen emellan Nantes och La Rochelle samt
norra kanten af de på holländskt sätt kanaliserade
Marais (se Vendée), genom en segelbar kanal
förenad med hafvet (Aiguillon-viken). Omkr. 6,500
innev. Biskopssäte.
Lucon l. Luzon, den största ön bland Filippinerna
(se d. o.).
Lucretia [-tsia], dotter af romaren Spurius Lucretius
Tricipitinus och gift med L. Tarquinius från
Collatia, var frejdad för sin ovanliga skönhet och
sitt kyska väsende. Dessa egenskaper upptände hos den
unge Sextus Tarquinius, son till konung Tarquinius
(med tillnamnet Superbus), en häftig lidelse, som
han slutligen i mannens frånvaro med list och våld
tillfredsställde. Lucretia lät derefter hemkalla sin
man och sina närmaste samt dödade sig inför deras
ögon efter att hafva omtalat Sextus’ våldsgerning. Då
utbrast det länge närda missnöjet i öppet uppror,
som hade till följd konung Tarquinius’ afsättning
och konungamaktens afskaffande i Rom (509 f. Kr.).
R. Tdh.
Lucretius [-tsius], Titus L. Carus, romersk filosof
och skald. Hans födelseår uppgifves vanligen till 98,
dödsåret till 55 (eller 51) f. Kr. L. egnade sig åt
filosofiska studier och fann under de oroliga tiderna
tröst i Epikuros’ läror, hvilka han förstod att sätta
i system. Hänförd af en varm och fast öfvertygelse
om sanningen af de åsigter, till hvilka han kommit,
kände han sig kallad att utbreda dem bland sina
landsmän och skingra de gängse föreställningarna om
menniskornas förhållande till gudarna samt dödsfruktan
m. m. Sålunda blef han författare till lärodikten
De rerum natura (Om tingens väsende; 6 böcker),
ställd till skalden Memmius. Den innehåller läran
om verldens uppkomst genom en otalig mängd atomer,
vidare en framställning af själen såsom äfvenledes
materiel och af våra föreställningar och känslor såsom
beroende af sinliga förnimmelser, slutligen förklaring
af meteorologiska och andra företeelser. L:s’ rika
begåfning och hans hänförelse för sin uppgift satte
honom i stånd att gifva en verkligt intresseväckande
framställning af det i sig sjelf något torra och
opoetiska ämnet. Kraftig i sin bevisning, lefvande i
sin öfvertygelse och ofta högstämd i tonen, förstår
han att rycka läsaren med sig. Enstaka skildringar,
såsom af pesten i Athen, äro förträffliga. Sjelf
klagar han öfver språkets armod, hvilket han gör
sig all möda att afhjelpa. Till följd af ämnets
beskaffenhet blir dock uttryckssättet, i trots af det
obestridligen upphöjda i framställningen, ofta hårdt
och i det hela något ojämnt, hvarjämte versen stundom
är knagglig. Åtskilligt, som kan vara att anmärka,
bör dock måhända tillskrifvas den omständigheten att
han ej fick lägga sista handen vid sitt verk. Enligt
en icke fullt bestyrkt uppgift undergick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
