Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lunde, Peter Frederik - Lundell, Johan August - Lundeqvist, Nils Vilhelm - Lunderberg, Karl - Lundgren, Karl Gustaf - Lundgren, Ludvig Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Lundell Lundgren.
26O
spelade ingen framstående rol der. 1852 blef han
delegare i en stenkols- och tegelaifär på Bornholm,
men förlorade sin förmögenhet på densamma och trädde
sedermera i skuggan. Först 1872 gjorde L. sig på
nytt bemärkt, genom ett halft socialistiskt förslag
till arbetar e -frågans lösning och särskildt till
ett lifränte-system för arbetare, samt stiftade en
»almindc-lig dansk velfärdsforening», in en vann
endast ringa inflytande på arbetarna. E-
Ebg-
Lundell, Johan August, fonctiker, språkforskare,
född d. 25 Juli 1851 i Hårstorp. Klackeberga
socken af Kalmar län, in skref s 1871 såsom
student vid Upsala universitet och blef 1876 filos,
kandidat. L. var 1880-85 e. o. biblioteksamanuens vid
samma universitet och utnämndes 1882 till docent i
fonetik derstädes. Sedan 1884 års riksdag beviljat,
å extra stat. ett årligt anslag af 2,500 kr. till
upprätthållande af undervisning i slaviska språk vid
Upsala universitet, förordnades L. s. å. att 3 timmar
i veckan offentligen föreläsa i detta ämne. Han
har med Sundevalls »Phonetiska bokstäf-ver» till
utgångspunkt uppgjort det s. k. lands-målsalfabetet
(se d. o.), soin från kompetent håll blifvit kalladt
ett af de mest storartade försök till fonetisk skrift,
som någonsin blifvit gjorda, och hvilket tillvunnit
sig allmän uppmärksamhet bland de europeiska
vetenskapsmännen. L. är hufvudutgifvare af den sedan
1878 existerande och af honom in. fl. grundlagda
tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen ock svenskt folklif». Han har företagit
flere vetenskapliga resor, bl. a. för slaviska
språkstudier, till Eyssland och Österrike. Af lians
vetenskapliga skrifter förtjena särskildt att såsom
vigtiga framhållas de i nämnda tidskrift publicerade
afhandlingar!)a Det svenska landsmålsalfabetet (1879),
Öfversikt af de senaste årtiondenas värksamhetför
kännedom om folkmål ock folklif i Sverige ock
andra länder (1880), Om de svenska folkmålens f
rändskaper .ock etnologiska betydelse (s. a.) och
Om dialektstudier (1881; öfversatt till franska:
»Sur Fétude des patois»; Leipz. 1884), vidare Norskt
språk (i »Nord. tidskrift», 1882) samt ett under
utgifning varande större verk, behandlande det
ryska uttalet. Hösten 1885 höll L. i Upsala och
Stockholm föreläsningar i rättstafningsfragan (Om
rättstafningsfrågan, 1886) och gaf dermed ett nytt
uppslag åt rcforinsträiVandena på detta område.
Lundeqvist, N i l s V i l h e l m, författare,
född i Södermanland d. 17 Jan. 1804, blef filos,
magister i Upsala 1827. Han tjcnstgjorde sedermera
några år vid ämbetsverk i Stockholm och utnämndes till
v. häradshöfding, men egnade sig hufvudsakligen åt
författar eskap, till en början på det skönliterära
området, och utgaf romanen Familjen TZhrenflykt
(1828). berättelsen Agda (1830; 2:dra uppl. 1832), som
gaf uppslaget till (i. H. Mellins historiska noveller,
m. in. Snart lemnade han alldeles ämbetsmannabanan och
bosatte sig som bokhandlare och förläggare i Upsala,
der han grundade den ännu befintliga »Lundeqvistska
bokhandeln». Hans författareverksamhet fick nu en
annan rikt.nina*. i det han
nämligen arbetade för den ekonomiska litera-turen. Af
hans skrifter på detta område förtjena nämnas
Bondepraktika för åker, äng och ladugård (1839;
2:dra uppl. 1840) samt Handbok i svenska landtbruket
(1840; 5:tc uppL 1862), ett särdeles förtjenstfullt
arbete, prisbe-lönt af Landtbruksakademien och först
i senare tid undanträngdt af Arrhenius’ verk. För
öfrigt författade han en Brefställare och utgaf
åtskilliga upplagor af en Juridisk handlok (1832;
17:de uppl. 1885), som än i dag bär lians namn, ehuru
ursprungligen författad af P. Götrek, saint upplagor
af »Sveriges rikes lag» (1837; 16:de uppl. 1884)
m. "m. Under senare åren af sitt lif, sedan han i
andra händer öfverlemriat sin bokhandel och sålt
sina förlag, egnade han sig åt landtbruk och gjorde
i synnerhet försök med uppdragandet af sällsynta
utländska trädslag. Han afled på sin egendom Slätte
i Vestergötland d. 4 Apr. 1863. - L:s hustru, Sofia
Henrika L. .född Holland er (f. 1815), har gjort sig
känd såsom skaldinna genom dikten Gustaf Vasa (1841),
prisbelönt af Svenska akademien 1840, samt åtskilliga
andra smärre stycken. -m.
Lunderberg, Karl. sigillgravör, född 1722, var
konduktör vid Fortifikationen, men blef mest
bekant såsom den der utförde en mängd italiska
väl arbetade sigill. I egenskap af sigillgravör
blef han äfven kallad till ledamot af Målare- och
bildhuggare-akademien. L. graverade jämväl ett par
smärre medaljer. Han afled i Stockholm 1777. -
L. var sannolikt fader till medalj gravören
Karl Lorens L., som föddes-1749 i Stockholm
och der var verksam ända in, på 1810-talet.
-m.
Lundgren, K a r l G u s t af, kopparstickare, född i
Kuopio, Lanland, 1779, blef elev vid konstakademien
i Stockholm, men utbildade sig sjelf i gra vör kon
s ten. Detta visar sig ock i hans flesta arbeten,
som lida af brist på skola samt, fastän fint
utförda, äro torra och sakna karakter. Såsom de
bästa bland dem må nämnas porträtten af Aron Weslén,
J. E. Noreen och Karl XIV Johan. Han lemnade dessutom
en del bokillustrationer, mest för N. M. Lindhs-i
Örebro räkning, såsom for »Buftbns Naturalhistoria»,
»Minerva» (3 del. 1811-15) m. H. L. vände sig sedan
till kartgravyr och textning, för hvilka hans anlag
bättre passade. Han utförde bl. a. af denna art
en stor karta öfver Skandinavien. L. lefde ännu
1854. -m".
1. Lundgren, Ludvig Persson, medaljör, föddes
på Ljungby vid Kristianstad d. ?> Mars 1789,
studerade till en början läkarevetenskapen,
men måste till följd af bristande tillgångar
egna sig åt informatorskallet. Hans fallenhet
för målning och skicklighet i fäktkonst gjorde^
att Ling rådde honom att fara till Stockholm.,
der lian till en början biträdde vid dennes
taktskola, samtidigt med att han öfvade sig i öl j
e- och miniatyrmålning. Han var sedermera-någon tid
fäktinästarc vid Karlberg. Bekantskapen med gravören
Joh. Salmson öfvertygade honom, att han lättare skulle
vinna sin utkomst på dennes bana. L. blef sålunda elev
af Salin-sons fader, hofgravören S. Salmson, och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
