- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
261-262

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lundgren, Ludvig Persson - Lundgren, Per Henrik - Lundgren, Egron Sellif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppnådde inom några år sådan skicklighet, att han
efter prof. Grandels afskedstagande (1830) utnämndes
till gravör vid k. myntet, hvilken befattning han
innehade till sin död. Bland hans ej synnerligen många
medaljer, som äro något hårdt arbetade, men ej sakna
förtjenst, böra nämnas minnespenningarna öfver Karl
XIV Johans kröning, Karl XIV Johans regeringsjubileum

(af Frimurare-orden och af krigsbefälet), P. van
Suchtelen
(1822) och K. Carlander (1838). L. afled
i Stockholm d. 15 Sept. 1853. Han var fader till
de framstående medaljgravörerna P. H. Lundgren (se
nästa art.) och Lea Ahlborn (se denna). -rn.

2. Lundgren, Per Henrik, medaljör, den föregåendes
son, föddes i Stockholm d. 22 Juli 1824 och blef elev
af sin fader. 1842–44 var han lärjunge af Byström,
som under dessa år var sysselsatt med inredningen af
sin villa (se Byström). L. biträdde dervid Byström vid
modelleringen af den stora fris, som pryder villans
midtsal. Med flit och brinnande lust egnade han sig åt
studiet af skulptur och gravyr samt frambragte inom
kort, under ledning af Qvarnström och efter dennes
kompositioner, flere medaljer, som kunna räknas
bland de mest framstående svenska under 1800-talet,
t. ex. kröningsmedaljen öfver Oskar I och Josefina,
medaljer öfver Berzelius, Jenny Lind, M. Brahe,
Geijer, Jernkontorets hundraårshögtid
(1847),
kronprinsparets förmälning (1850) m. fl. I allt högre
grad framstår konstnären i dem som utmärkt modellör
och tecknare; och att han äfven förmådde sjelfständigt
komponera, visade han med sin modell till medalj
öfver prins Gustaf
(1853), som tillskyndade honom
konstakademiens stora pris och i Juli s. å. skaffade
honom ett treårigt reseunderstöd. Han begaf sig då
till Paris, der han studerade med ifver, men tyvärr
efter ett års förlopp började blifva grubblande,
så att han måste återföras till fäderneslandet. Han
afled å Danviks hospital vid Stockholm d. 12 Juni
1855. -rn.

Lundgren, Egron Sellif, genremålare, akvarellist,
föddes i Stockholm d. 18 Dec. 1815 och erhöll en
vårdad uppfostran, dock afsedd för det praktiska
lifvet. Han började sedan studera vid Teknologiska
institutet för att bereda sig till bergshandteringen
och vistades en kort tid i Eskilstuna samt hos
den skicklige jerngjutaren Mertens vid Finspong,
tills han slutligen af oemotståndlig längtan
återfördes till Stockholm och 1835 fick egna
sig uteslutande åt konsten. Han blef elev vid
konstakademien och qvardröjde till i Juli 1839, då
han begaf sig till Paris. Der studerade han i tre
år, bl. a. i Leon Cogniets atelier, samt utförde
flere taflor i olja, som kommo till hemlandet och
väckte en viss uppmärksamhet. Derjämte kopierade
han i Louvre-galleriet, åhörde föreläsningar och
gjorde studier i den stora kopparstickssamlingen
i k. biblioteket. Oaktadt L. arbetade ifrigt, vann
han dock ingen rätt tillfredsställelse af sin flit,
såsom han sjelf i bref till hemmet antydde. Det
var honom derför en verklig glädje, när han såg sin
längtan efter Italien möjlig att tillfredsställa.
År 1841 begaf han
sig öfver Schweiz, Milano, Genua och Livorno till
Florens, der han med förtjusning »hela dagen,
simmande och dykande som i ett bad af skönhet
och ljus», fick njuta af konstens skapelser, ett
ädelboret menniskoslägte och en härlig natur. I
slutet af Okt. s. å. kom han till Rom. Der träffade
han då en talrik svensk och dansk koloni, hvars
ålderman Thorvaldsen var, och der erfor han i
fullt mått den befriande, upplyftande och renande
känslan af beröringen med antiken och den nya tidens
eviga mästerverk, med ett folk och en omgifning
af urgammal, men oförvissnelig skönhet. Efter en
treårig studietid erhöll L. 1843 en konstakademiens
resepension, som han behöll till 1849, under det han
genomkorsade Italien i alla riktningar, genomgick
konstskatterna i Rom, Florens och Venezia, satte sig
in i Neapels folklif och den storartade, lugna natur,
som utmärker Italien. 1845 företog han äfven en kort
färd genom södra Tyskland. En följd af målningar och
porträtt i olja härstammar från detta vigtiga skede af
L:s konstnärslif. Bland dem må nämnas Neapolitansk
bondfamilj på vandring
(1843), Neapolitanska
fiskare
(s. å., känd genom litografi), porträtt af
J. A. Josephson (1846) och J. M. Stäck (s. å.) samt
Corpus Domini-festen i Rom (1847; nu i Nationalmuseets
galleri). I dem alla märker man ett bemödande att göra
färgen allt djerfvare, luftigare och mer genomskinlig,
en sträfvan efter det sköna i natur och lif, sådana de
omedelbart framträda för det måleriskt anlagda ögat,
hvilka sträfvanden följdriktigt måste leda L. öfver
till aqvarellen. – I Mars 1849 begaf han sig öfver
Marseille till Spanien, der han, efter korta uppehåll
i Valencia, Granada och Alhambra, i Aug. slog ned
sina bopålar i Sevilla. Der utförde han kopior efter
Murillo och Velasquez för England. Det var ock der,
som de snabba och vexlande intryck han erfor behöfde
fästas på papperet i lätta, anspråklösa aqvareller,
för att ej ögonblicksparfymen skulle gå förlorad;
och så tillkommo i rask följd blad, hvilka redan
från början funno vägen till England och der mottogos
med stort bifall. I Sevilla erhöll han 1850 kallelse
att vara ledamot af konstakademien i Stockholm. Det
dröjde emellertid ej länge, innan L., på grund af
smickrande inbjudningar från England, beslöt att
besöka detta land. Han kom till London hösten 1851,
mottogs med välvilja af flere förnäma familjer och
erhöll genom dem snart inflytelserika vänner. Så
skedde, att han äfven blef presenterad för drottning
Viktoria och af henne erhöll i uppdrag att måla scener
ur Shakspeare, sådan han då uppfördes, vidare en
mängd hoffester, kristningar och konfirmationer af
de kungliga barnen, galadagar m. m., hvilket allt
gjorde honom till en i hög grad »fashionable» målare
och till medlem af drottningens intimare hofkrets,
äfven då hon vistades på landet. Alstren af hans
pensel från denna tid hafva naturligtvis, med få
undantag, stannat i England. Blott studier och utkast
finnas i den rika samling af sådana, som L:s broder,
expeditionssekreteraren H. M. Lundgren, förvarar. Det
är således

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaj/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free