Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kartago med underrättelsen om segern vid Cannae. Han
stridde derefter många år i Hispanien samt slutligen,
205–203, i norra Italien och Ligurien. Efter att
i början derstädes hafva vunnit framgång blef han
till sist slagen och tvungen att inskeppa sig till
Afrika. Under öfverfarten dog han till följd af ett
sår. R. Tdh.
Magog. Se Gog.
Magoten. Se Inuus ecaudatus.
Magpump, en sug- och tryckpump, afsedd att (i
st. f. med kräkmedel) uttömma magsäckens innehåll
eller i densamma inspruta flytande födoämnen
eller medikament. I förra fallet verkar magpumpen
hastigare, säkrare och mindre oangenämt än kräkmedlet,
hälst då magsäcken genom utvidgning och förslappning
(gastrektasi) icke sjelf förmår fullständigt tömma
sitt innehåll. Magpumpen är äfven af ovärderlig nytta,
då det gäller att ur magsäcken hastigt bortskaffa
ett nyss intaget giftigt ämne. Till pumpen hör en
lång elastisk kautsjuksond, som införes genom munnen
eller näsan ända ned i magsäcken. Denna sond kan äfven
begagnas utan pump, i det man låter den verka som
häfvert vid uttömning af magsäcken och för införande
af vätska förenar den med ett högre stäldt kärl eller
fyller den genom en tratt. F. B.
Magra, socken i Elfsborgs län, Bjerke och Kullings
härad. Areal 4,480 har. 1,156 innev. (1884). Till
Bjerke härad höra 4,215 har, 1,116 innev., till
Kullings härad 265 har, 40 innev. Annex till Stora
Mellby, Skara stift, Väne kontrakt.
Magsaft bildas af magsäckens (ventrikelns)
inre hinna (slemhinnan) och tjenar att smälta
födoämnena. Hos menniskoventrikelns slemhinna finnas
tvänne slags körtlar, nämligen magsafts- l. pepsin-
l. fundus-körtlar samt slemkörtlar l. pyloruskörtlar
(se Mage). De förra afsöndra magsaft, de senare
magslem. Magslemmet, som reagerar neutralt eller
alkaliskt, träffas företrädesvis i en fastande, tom
mage. Magsaften deremot, som är sur, framkallas genom
allahanda kemiska, termiska eller mekaniska retmedel,
i synnerhet genom den retning, som åstadkommes
af födoämnena. Denna för matsmältningen så vigtiga
sekretion inträder vanligen först 15–30 minuter efter
födans införande, eller först sedan resorption
af flytande föda börjat, hvarför bruket att börja
måltiden med soppa är fullt rationelt. Magsaften, som
man lyckats studera genom magfistlar på menniskor
och djur, är hos menniskan en klar eller föga
grumlig, färglös vätska af en fadd, syrlig smak och
starkt sur reaktion, innehållande lemningar af de
körtelceller, som bildat den. Den sura reaktionen
beror hufvudsakligen på närvaro af fri saltsyra
(klorvätesyra), som bildas ur klorider vid körtlarnas
mynningar. Mängden af fri saltsyra varierar emellan
0,05 och 0,3 proc. samt utgör enligt Richet i medeltal
0,17 proc. De vigtigaste beståndsdelarna i magsaften
äro för öfrigt de två organiska ämnena pepsin och löpe
(se dessa ord). – Konstgjord magsaft, pepsinlösning,
hvilken med fördel kan användas i magsjukdomar med
störd digestion, bereder man genom att på ett svalt
ställe i ett dygn digerera slemhinnan af kalf-, svin-, fogel- eller
fiskmagar med en mycket utspädd saltsyrelösning.
F. B.
Magsjukdomar i egentlig mening äro icke alla
sjukdomar, som tillhöra bukkavitetens alla
organ, utan endast de, som beröra magsäcken,
eller ventrikeln. De flesta hafva sitt säte i
eller inverka mer eller mindre förstörande på
den matsmältningsapparat, som finnes i magsäckens
s. k. slemhinna, hvilken är försedd med körtlar, som
afsöndra magsaft (se d. o.) och slem. Den hyperemi,
eller blodtillströmning, till denna hinna, som
normalt eger rum vid hvarje matsmältningsprocess,
kan blifva abnormt stegrad för kortare eller längre
tid, och dervid uppstå den akuta och den kroniska
magkatarren. Den akuta magkatarren (gastritis), som
anatomiskt utmärker sig genom rodnad, ansvällning och
uppluckring af slemhinnan, orsakas än af förkylning,
än af för stor mängd födoämnen, än af otjenliga,
retande, skarpa födoämnen, skarpa kryddor, alkohol,
för kallt vatten, is eller frätande ämnen, såsom
alkalier, syror och hvarjehanda gifter. En särskild
form, gastritis glandularis, angriper mera uteslutande
pepsinkörtlarna, hvilkas celler blifva grumliga,
svällda och fettvandlade, samt förekommer i synnerhet
vid fosforförgiftning samt i koppor, tyfus och
puerperalfebrar. De vanligaste symtomen af akut
magkatarr äro tryck och fullhet i maggropen, äckel
och kräkningar, bristande matlust, hufvudvärk, belagd
tunga, plågor efter maten, elak smak, gasformiga eller
sura uppstötningar, störd sömn, nedsatta krafter,
olust och hypokondrisk sinnesstämning, mörk, sparsam,
med urinsyrade salter mättad urin samt antingen trög
öppning eller diarré. Lindrigare former förlöpa på
några dagar utan feber (gastricismus). Svårare fall
åtföljas af feber (febris gastrica, gastrisk feber),
räcka en eller ett par veckor och kunna då få likhet
med en tyfoidfeber, eller nervfeber, som dock har
sina särskilda karakteristiska symtom. Den akuta
magkatarren kan, om den ej i tid blir föremål för
tjenlig behandling, öfvergå till kronisk magkatarr,
hvilken också kan uppstå direkt från nästan alla
de orsaker, som framkalla den akuta, i synnerhet
om dessa i lindrigare grad, men under längre tid
få inverka. Så förekommer den kroniska magkatarren
hos alla gamla supare, särdeles bränvinssupare, hos
fattiga, som ständigt nyttja retande, otjenlig föda
(salt sill o. d.), hos omåttliga kaffedrickare,
hos dem, som ofta utsätta sig för förkylning,
vidare sekundärt till följd af andra sjukdomar, som
hindra blodets afflöde från magsäck och närliggande
underlifsorgan, såsom vid kroniska hjert-, lung- och
lefverlidanden. Äfven magsår och magkräfta medföra
kronisk magkatarr. Symtomen äro ungefår desamma
som i den akuta magkatarren, utom att feber här
saknas. Hos drinkare förekomma ofta morgonkräkningar
på fastande mage (vomitus matutinus) af vattenaktigt
slem. I den kroniska magkatarren uppkräkes stundom
en svamp, sarcina ventriculi. Ofta utvecklar sig en
förtjockning i slem- och muskelhinnan i ventrikelns
pylorusdel, med förträngning vid pylorus och
utvidgning af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
