- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
689-690

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malajiska arkipelagen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

a.) anser den malajiska rasen vara lika ursprunglig
som den mongoliska och förlägger dess hemort till det
inre af Sumatra. De förnämsta civiliserade folken af
denna ras äro de egentlige malajerna och javanerna
(se Java, Javanska språket och literaturen, Malajer,
Malajiska språket och literaturen
). – Jfr Wallace:
»Malay archipelago» (5:te uppl. 1880); Peschel:
»Völkerkunde» (6:te uppl. 1885); Lesson: »Les
polynesiens» (1882); Bastian: »Indonesien oder die
inseln d. malayischen archipels» (1884); Fornander:
»The polynesian race» (1877–86). H. A.

Malajiska språk l. malajiska språkgrenen, som hör till
den malajisk-polynesiska språkstammen (se d. o.),
delas i två grupper: 1) malajo-javanska, ibland
benämnd malajiska gruppen, som omfattar malajiskan (se
följ. art.), javanskan med kavispråket, maduriska
och balinska på Madura- och Baliöarna; bugi-,
mankassar-, holontalo- och alfurispråken på Celebes,
batta- (batak-) språket på Sumatra och dajakiska på
Borneos södra kust; 2) tagala-gruppen l. tagaliska
språken i vidsträckt bemärkelse, omfattande a)
de egentliga tagala-språken på Filippinerna,
b) språket på marianerna, c) formosanskan och d)
malagassiska språket (se d. o.) på Madagaskar. Den
för alla malajiska språk gemensamma konsonantismen,
hvarigenom de hufvudsakligast skiljas från polynesiska
och melanesiska språk, består af följande ljud:
k, t, p; g, d, b; h, s, w; n(ng) n, m; j,
l
(r). Ljudet s (sj) finnes blott i malagassiskan
och formosanskan, f endast i den förra och i ibanag
(på Filippinerna). Utom Malag., Formos., Alfur. och
Dajak. ega alla malajiska språk en inhemsk skrift,
som är arabisk för malajiskan, men för de öfriga
utgör ombildningar af gamla indiska alfabet från
açoka-inskrifterna (se Indiens språk och literatur,
sp. 565). Dock torde snart nog genom missionärernas
bemödanden dessa inhemska alfabet undanträngas af det
latinska, utom för de egentliga literaturspråken,
malajiskan och javanskan. Karakteristisk för de
malajiska språken är också den rika utbildningen
af infixer, hvilka blott sporadiskt förekomma i
polynesiska och melanesiska språk. För en närmare
inblick i dessa med de europeiska så olikartade språks
natur se följande art. H. A.

Malajiska språket och literaturen. De egentliga
malajernas språk, basa malaju (se Malajer), har sin
förnämsta betydelse för oss dels såsom utgörande
den vigtigaste förmedlaren för handel och sjöfart
öfver hela Indiska arkipelagen, dels såsom (jämte
javanskan) den förnämsta representanten af den stora
malajisk-polynesiska språkstammen. Malajiskan eger
de fem vanliga vokalerna (a, e, i, o, u) och alla
våra konsonantljud, utom f och s (sj), samt dessutom
de palataliserade ljuden c (tj), j (dj) och ñ (nj),
för hvilka, liksom för n (ng), nya bokstäfver tillagts
det af malajerna använda arabiska alfabetet. Accenten
ligger alltid på näst sista stafvelsen. Ordbildningen
med prefix, suffix, infix och reduplikation är rikare
och klarare än i de flesta andra språk, t. ex. bli,
köpa, pem-bli-an, torg, bli-bli-an, varor, tapaj,
knåda, t-in-apaj, bröd o. s. v. Rötterna eller
ordstammarna äro enligt regeln tvåstafviga och kunna
utan skilnad i yttre form stå som nomen, verb eller
partikel. Grammatiskt genus, numerus och kasus
saknas. Hvarje som nomen brukad stam betecknar hela
slaget och motsvarar derför närmast vår obestämda
plural, t. ex. oran, menniskor. Skall enhet eller
flertal särskildt utmärkas, sker det i förra fallet
genom sa, »en», sa-oran, och i senare vanligen genom
reduplikation, t. ex. raja-raja, konungar. Nomin. och
ackus. uttryckas medelst ordets ställning, resp. före
och efter verbet, t. ex. orah makan nasi, menniskor
äta ris. Genitiven betecknas, såsom i semitiska språk,
blott med det styrande ordets ställning framför det
styrda, t. ex. raja negri, landets konung, eller
som i ural-altaiska med vidhängande af suffix för
3:dje pers. vid det styrande ordet, t. ex. anak-na
räja,
son-hans konung (= konungens son). Öfriga
kasus uttryckas med prefix, t. ex. ka-negri, till
landet. Adjektivet, som alltid står efter sitt
hufvudord, är fullkomligt oböjligt. Vid pronomina
framträder en skilnad emellan olika språkarter efter
olika social ställning, men endast der och ej så
strängt genomfördt som i javanskan. Den skilnad man
förr efter Marsden gjorde mellan fyra olika malajiska
språkformer (från bahasa dalam, »hofspråk», till basa
ka cukan,
»vulgärspråk», hvarpå här formerna bahasa,
vulg. basa, »språk» må tjena som exempel, och hvilken
skilnad ofta reduceras till blott »hoog-maleisch»
och »loog-maleisch», är ingen annan än den man i
alla språk finner mellan literaturspråket och de
olika samhällsklassernas dermed mer eller mindre
öfverensstämmande samtalsspråk. Possessiva uttryckas
med suffix, t. ex. kuda-ku, min häst, kuda-kaw, din
häst. Verbet har inga särskilda former för tempora,
modi och personer. De förra uttryckas blott med
tillagda adverb, t. ex. denar, höra, aku denar, jag
hör, aku suda denar, jag hörde, aku man denar, jag
skall höra. Deremot utvecklar verbet en utomordentlig
rikedom på afledda stammar. Passiv, som här användes
mycket oftare än i andra språk, bildas vanligast
med prefixet di, och agenten sättes efter verbet i
genitivställning, t. ex. di-makan roja, konungens
ätna (= af konungen ätes). Pronominala subjekt
uttryckas med de possessiva suffixen, t. ex. ku-makan,
mitt ätna (= af mig ätes), kaw-makan, af dig ätes,
di-makan-ña, af honom ätes. Af öfriga bildningar,
kausativa, transitiva, denominativa, reciproka,
permissiva m. fl., hvilka genom sammansättning af de
särskilda prefigerade, suffigerade eller infigerade
bildningsstafvelserna kunna uppgå till ett oerhördt
antal, må här exempelvis anföras de neutrala, med
infixet -um-, t. ex. g-um-ilan, glittra, af gilan,
glans.

Malajiska literaturen är både till innehåll och
till omfång betydande. De poetiska alstren indelas
af malajerna i flere arter, hvilka kunna hänföras
till två stora klasser: 1) arabiska diktformer,
såsom sjair, episka sånger, madah, lofsånger, rubai,
epigram, gasal,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:33 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaj/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free