Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mandeville ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mandorla. Se Gloria, 2.
Mandragora (Grek. mandragoras). Se Alrun, bot.
Mandrillen. Se Babianer.
Mandrit, föreståndare för ett kloster. Namnet kommer
deraf att det grekiska ordet mandra, som egentligen
betyder inhägnad, fårstall, äfven blef en benämning
för kloster, emedan munkarna betraktade sig som
Kristi, den store fåraherdens, rätta får. Jfr
Abbot och Arkimandrit.
Mandrokles, forngrekisk arkitekt från Samos,
hvilken åt den persiske konungen Dareios I
konstruerade den skeppsbrygga, på hvilken han
vid fälttåget mot skyterna (513 f. Kr.) förde
sin krigshär öfver den traciska Bosporen.
A. M. A.
Mandsju (mantsju, mandsjuer, mandsjurer), de
ursprunglige innevånarna i Mandsjuriet, tillhöra
den tungusiska grenen af den (ural-)altaiska folk-
och språkstammen. Som sina äldsta förfäder erkänna
de nuvarande man-dsjuerna det tungusiska folk,
som kineserna kalla niu-tsji. Enligt kinesiska
källor bodde dessa i början af 10:de årh. emellan
floderna Amur i n. och Sungari i v. samt voro
då lydpligtiga under kitanerna, hvilka sannolikt
också voro af tungusisk härkomst. År 1114 gjorde
niutsjerna sig sjelfständiga och eröfrade under
sin höfding Aguta och hans dynasti, kin (»guld»),
efter hand hela det stora kitan-riket (hela östra
Central-Asien och en del af norra Kina) samt andra
delar af Kina jämte sjelfva hufvudstaden Jen-king
(nu Pe-king). Men sedan Djingis-kan eröfrat
Kina (1215), vände sig hans efterträdare mot
niutsjerna. Kin-dynastien störtades (1234), och
niutsji-stammarna undanträngdes till Liao-tung, det
nuv. Mandsjuriets sydligaste provins. Egentligen var
det blott en enda, i Sjan-alin’s (»hvita bergets»)
dalar bosatt niutsji-stam, som bar namnet mandsju,
och inom denna uppträdde i början af 17:de årh. en
höfding, Taitsu, mandsjuernas nationalhjelte,
som förenade flere andra beslägtade stammar under
det gemensamma namnet mandsju och gjorde sig (1616)
oberoende af Ming-dynastien i Kina. Hans efterträdare,
Taitsing, intog Pe-king (1644) och gjorde sin
sjuårige son, Sjun-tsji, till kejsare, hvarefter snart
hela det kinesiska riket föll under Mandsju-dynastiens
ok. Denna dynasti är ännu i dag den herskande i
Kina. I fysiskt afseende bära mandsjuerna liksom
alla andra tungusiska folk tydligt den mongoliska
rasens prägel, men ega en större, kraftigare och mer
proportionerlig kroppsbyggnad än de rasförvandte
kineserna. De skildras såsom i hög grad intelligenta,
hvarför de också hastigt tillegnat sig den kinesiska
civilisationen. Till största delen äro de numera ett
bofast, åkerbruks- och handtverksidkande folk och
hafva antagit buddhaismen. Blott några få nordliga
stammar, soloner, daurer o. a., hvilka dock snarare
torde böra anses som egentliga tunguser, hålla
ännu fast vid sin ursprungliga sjamanism och sitt
nomadiska lefnadssätt. I militäriskt hänseende indelas
mandsjuerna i 8 fänikor, hvarför de äfven kallas paki
(»åtta fanor»), men såsom blott väpnade med pil och
båge användas de vapenföre mer som jägare än som
soldater. – Mandsjuerna uti inskränkt mening, d. v.
s. de, som bo inom det kinesiska Mandsjuriet (numera
den del, som ligger s. om Amur), torde inom kort hafva
upphört att existera såsom ett särskildt folk. Af de
12 mill. menniskor, som utgöra Mandsjuriets nuvarande
befolkning, kan knappt mer än 1 mill. ännu anses
vara mandsjuer, och amalgamationen torde snart nog
vara fullständigt genomförd, då största delen af
dessa oftare tala kinesiska än sitt eget modersmål,
trots det att mandsjuspråket är hofvets och den högre
administrationens officiella språk samt såsom sådant
måste läras af alla ämbetsmännen. – Jfr Howorth, »The
origin of the manchus» (»Journ. of the R. Asiatic
society», 1875), Plath, »Die völker der Mandschurei»
(1831). H. A.
Mandsjuriet, mandsjuernas land, ett af kinesiska
rikets biland, omgifves af Kina och Mongoliet i
v. och n. v., ryska Amurlandet (som före 1858 var
en del af M.) och Korea i n. och ö. samt begränsas
af floden Amur i n., dess biflod Ussuri i ö.,
Korea, Gula hafvet och Liao-tung-viken i s. ö. och
s. samt i v. (till större delen) af floden Nonni
och en linie palisader, som sträcker sig från
Kuang-tsjung-tsi till Stora muren. Det beräknas hafva
en areal af 982,500 qvkm. och delas i 3 provinser:
Sjing-kiug l. Sjeng-tsjing (äfven kallad Kuang-tung
l. Liao-tung), Kirin l. Tsji-lin och Ho-lung-tsjiang,
hvarför det kinesiska kollektivnamnet på hela M. är
Tung-san-sjeng (»österns tre provinser»). Den stora
Chingan-kedjan i v., med höjder af anda till 1,800 m.,
och Sjan-alin i ö. i förening med mindre betydande
kedjor, mellan hvilka fruktbara slätter utbreda
sig, bestämma landets karakter. Hufvudfloder äro
Amur samt dess bifloder Sungari och Ussuri, hvilka
upptaga en mängd tillflöden. Till Liao-tung-viken
flyter Liao-ho. Södra delen har ett gynsamt klimat, är
fruktbar och i stor utsträckning odlad samt producerar
spanmål af flere slag, äfvensom indigo, opium,
tobak och bomull. Längre norrut, der klimatet blir
strängare, är jordbruket obetydligt och befolkningen
mycket gles. M. är rikt på mineral: guld, silfver,
jern och ädla stenar samt stenkol, men tillgångarna
hafva ej ännu synnerligen tillvaratagits. M:s
befolkning, förr uppskattad till 3–5 mill., har ökats
genom kinesisk invandring i massa och uppgifves af
nyare resande till omkr. 12 mill., deraf öfver 6
mill. i prov. Sjing-king. Hufvudstad i denna provins
är Mukden (se d. o.). Omkr. 112 km. östligare,
ej långt från gränsen mot Korea, ligger Jenden
l. Hing-king, med de forne mandsjuherskarnas
grafvar, och vid mynningen af Liao-ho den sedan
1858 för utländingar öppna hamnstaden
Nju-tsjuang, med omkr. 60,000 innev. Provinserna
Ho-lung-tsjiang och Kirin, den förra med hufvudstaden
Zizichar (60,000 innev.), den andra med hufvudstaden
Kirin (120,000 innev.), hafva en rent militärisk
förvaltning och stå hvardera under en kommenderande
general, som är underordnad den i Mukden residerande
generalguvernören öfver hela M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
