Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Manuale ... - Manx, den keltiska munart, som talas på ön Man. Se Gaeliska språket och literaturen - Manytj är icke, såsom det stundom antages, en biflod till Don i Syd-Ryssland, utan en dal och flodbädd - Manzanares, flod i spanska prov. Madrid - Manzanares, stad i spanska prov. Ciudad Real (Mancha) - Manzanilla-trädet. Se Hippomane - Manzanillo l. Manzanilla, hamnstad i Colima, i mejikanska staten Colima - Manzoni, Alessandro Francesco Tomaso Antonio - Manö l. Mandö, liten dansk ö i Nordsjön - Manöver, krigsv., i allmänhet hvarje rörelse af en trupp på slagfältet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utefter ryggen sträcker sig en man, som kan resas
upp och når en längd af 13 cm. Färgen är rödbrun,
i ryggens midt något mörkare, undertill gulaktig. I
nacken finnes en stor, svartbrun fläck, som
sträcker sig nedåt ryggen. Fötterna äro framtill
svarta, baktill bruna och benen på insidan nästan
hvita. Kroppens längd stiger till 1,3 m., svansens
till 40 cm. och skulderhöjden till 70 cm. eller
mera. Om denna djurarts lefnadsförhållanden känner
man endast obetydligt. Han är hemma i Syd-Amerika
och undviker omsorgsfullt menniskan. Han lefver
af mindre däggdjur och allahanda slags frukter
samt angriper mera sällan boskapen. Hans långa
ben lända honom till synnerligt gagn vid bytets
fångande, ty han kan taga väldiga hopp. Sitt byte
uppsöker han under dygnets mörkare delar, och under
dagen håller han sig väl dold i busksnår m. m.
C. R. S.
Manx, den keltiska munart, som talas på ön Man. Se
Gaeliska språket och literaturen.
Manytj är icke, såsom det stundom antages, en biflod
till Don i Syd-Ryssland, utan en dal och flodbädd,
hvilken under största delen af året delvis ligger
torr, delvis består af en lång rad saltsjöar (limaner)
och sträcker sig från Don omkr. 500 km. i sydöstlig
riktning till steppsjön Keke-usun (84 km. från
Kaspiska hafvet). Högsta punkten är den vid högvatten
52 km. långa, 2–3 km. breda sjön Kara-Kul-usun
l. Sary Kamych, hvars vatten om vårarna flyter både
mot v. till Azovska sjön och mot ö. till ofvannämnda
Keke-usun, der det försvinner i steppen. Enligt nyare
undersökningar lära från denna sjö ej mindre än tre
vattendrag vissa tider föra vatten ända till Kaspiska
hafvet. Jfr Kaspiska hafvet.
Manzanares. 1. Flod i spanska prov. Madrid, upprinner
på södra sidan af Sierra de Guadarrama, flyter förbi
Madrid och mynnar ut i Tajos biflod Jarama. Längd
85 km. Den är mycket fattig på vatten. – 2. Stad i
spanska prov. Ciudad Real (Mancha), vid Guadianas
biflod Azuel och jernvägen Madrid–Cadiz. 8,857
innev. (1877). Vinodling (Valdepeñas-vin).
Manzanilla-trädet. Se Hippomane.
Manzanillo [-i’ljo] l. Manzanilla [-i’lja], hamnstad
till Colima, i mejikanska staten Colima, har en
god ankargrund och är skyddad, men läget är högst
osundt. Staden har en fåtalig befolkning.
Manzoni, Alessandro Francesco Tommaso Antonio,
italiensk skald, född d. 7 Mars 1785 i Milano af en
förnäm familj. Hans moder var dotter af den store
rättsläraren Beccaria. M. kallas den italienska
nyromantikens fader, ehuru visserligen ordet
nyromantik då måste tagas i en väsentligt annan
betydelse än det har i Tyskland och hos oss. Han
tillbragte sina studieår i Milano, Pavia och
Paris. Hans första poetiska försök, Versi sciolti
(1806) och Urania (1807), voro i det föregående
århundradets manér och väckte föga uppmärksamhet. Men
M., som varit en ifrig voltairian, bytte snart
fullkomligt åsigter och blef varmt hängifven katolicismen, ehuru ingalunda
i dess krassaste form. Ett alster af hans förändrade
sinne var Inni sacri (1810; »Heliga hymner», 1855),
som andas en sann och lyftad stämning samt väckte
mycken beundran liksom mycket klander. Men formens
skönhet kan dock ingen förneka. Detsamma gäller
om hans båda nationella, från den franska skolans
band frigjorda sorgspel Il conte di Carmagnola
(1819), med sköna korpartier, t. ex. andra aktens
»Hör till höger en klang af trumpeter!» o. s. v.,
samt Adelchi (1822). I hela Europa väcktes genklang
af hans ode öfver Napoleons död, Il cinque maggio
(1823; öfvers. på svenska 1877), i hvars sista strof
skaldens fromt religiösa stämning får ett klart
uttryck. – Ryktbarast af M:s alla verk är emellertid
romanen I promessi sposi, storia milanese del secolo
XVII (1825–26; »De trolofvade», 1832). Ehuru den är
de flesta af sina förebilder, Walter Scotts historiska
romaner, långt underlägsen, har den dock många enstaka
skönheter och skildrar på ett särdeles utmärkt sätt
det italienska folklifvet under 1600-talet. Sedan
år 1837 lefde M. i tillbakadragenhet i skötet af sin
familj (han var två gånger gift). 1860 kallades han
dock till senator. Han var en varm vän af Italiens
enhet i såväl politiskt som språkligt hänseende
och var högt vördad af alla partier. Han afled i
Brusuglio, nära Milano, d. 23 Maj 1873. En samling
af M:s Opere utkom (i 5 band) i Florens 1828–29. J. C.
Manö l. Mandö, liten dansk ö i Nordsjön, 5,6
km. från kusten, midt emellan Fanö och Romö,
13,2 km. v. om Ribe. 254 innev. (1880). Männen
sysselsätta sig med sjöfart och fiske; qvinnorna
sköta jorden. Ön är jämn och låg samt mycket
utsatt för öfversvämningar. Under ebbtiden kan man
gå och köra till fastlandet. – Sagan låter Tyra
Danebod under resa till England stranda på M., och
kämpavisan låter drottning Dagmar landstiga der.
E. Ebg.
Manöver (Fr. manoeuvre, af Med. Lat. manu-opera, af
Lat. manus, hand, och opera, arbete). 1. Krigsv., i
allmänhet hvarje rörelse af en trupp på slagfältet,
vanligen dock med undantag af de rörelser,
som endast afse att låta truppen öfvergå från en
formering till en annan (evolutioner). Sedan truppen
uppmarscherat ur marschkolonn, skall han »manövrera»
så, att han på fördelaktigaste sätt kan sättas
in i striden. För detta ändamål måste han använda
fördelaktiga och smidiga manöverformeringar eller
manöverkolonner. Truppens förmåga att röra sig ledigt
och hastigt, eller dess »manöverförmåga», blir på
grund häraf en i icke ringa mån bidragande orsak till
framgången. – Manöverkrig kallar man ofta det slags
krigföring, som med synnerlig förkärlek användes under
18:de årh. och bestod deri att man genom företag
mot fiendens flanker eller mot hans förbindelser
sökte »manövrera honom ur» hans ställning. Numera
förstår man dermed vanligen det rörliga kriget i
motsats till positionskriget, som föres kring befästa
ställningar. – Om s. k. fältmanöver se d. o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
