Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Margareta af Navarra. Se Margareta, franska
furstinnor, 1 och 3.
Margareta af Parma, ståthållarinna i Nederländerna. Se
Farnese, 4.
Margareta af Valois [valåa’]. Se Margareta, franska
furstinnor, 1 och 3.
Margareta af Österrike, ståthållarinna i Nederländerna
1507–30, föddes d. 10 Jan. 1480 och var dotter till
dåv. ärkehertig (sedermera kejsar) Maximilian och
Maria af Burgund. Efter att hafva varit bestämd
till gemål åt dauphin Karl (konung Karl VIII),
hvilken 1491 emellertid äktade Anna af Bretagne,
gifte hon sig först med den spanske tronföljaren
Johan (d. 1497) och sedermera med hertig Filibert
II af Savojen (d. 1504). 1507 fick hon af Maximilian
uppdraget att vara ståthållarinna i Nederländerna och
uppfostra sin aflidne broders, Filip den skönes,
barn, Karl (sedermera kejsar Karl V) och Maria
(sedermera drottning af Ungern och M:s efterträderska
i ståthållareskapet). Genom omtänksam och kraftig
styrelse fyllde hon med heder sitt regentvärf,
hvilket fortsattes äfven sedan Karl blifvit
myndig (1615). Å andra sidan vann M. äfven genom
mildhet och rättrådighet nederländarnas synnerliga
tillgifvenhet. I den religiösa frågan intog hon
personligen en moderat ståndpunkt, ogillande hvarje
våldsam förföljelse af de nya idéerna och sinnad
att beifra de mest skriande missbruken inom den
katolska kyrkan. Om hennes diplomatiska förmåga
vittna fördelaktigt den år 1508 bildade ligan
i Cambrai och den 1529 dersammastädes ingångna
s. k. fruntimmersfreden. M. afled i Mecheln d. 1
Dec. 1530. Hon var stor konstvän samt utöfvade sjelf
både målarekonst och skaldskap.
Margareta Klausdotter (Nikolausdotter), abbedissa
i Vadstena, uppgifves af nyare författare hafva
varit dotter af Nils (Nikolaus) Stensson, af slägten
Natt och Dag, och Margareta Stensdotter (Bielke),
konung Karl Knutssons halfsyster. Hon var bördig
från Söderköping, vigdes 1440 till nunna, blef 1472
abbedissa samt afled d. 10 Dec. 1486, »medan systrarna
sjöngo vespern». I en på svenska gjord skildring af
Birgitta och hennes slägt, från Birgittas mormoder
till och med hennes barnbarn, visar hon prof på
en god berättareförmåga. Berättelsen är tryckt
af E. Benzelius (1710), J. E. Rietz (1844) och i
»Scriptores rer. suec. medii aevi» (III, 2, 1876).
Margareta Valdemarsdotter, svensk-norsk-dansk
regerande drottning, föddes 1353 (måhända i Mars
månad) på Söborg, i norra Själland, samt var konung
Valdemar Atterdags och drottning Helvigs yngsta
barn. I Jan. 1359 trolofvades hon med den norske
konungen Håkan VI Magnusson, hvilken 1362 tillika blef
konung i Sverige såsom sin faders, Magnus Erikssons,
medregent, och d. 9 April 1363 vigdes de på Köpenhamns
slott. M. stannade dock qvar i Danmark till år 1366,
då hon hemtades till Norge, hvarest hennes uppfostran
leddes af fru Märta Ulfsdotter, den heliga Birgittas
dotter. I början af Dec. 1370 födde M. sitt enda barn,
Olof, hvilken i Maj 1376 valdes till
konung i Danmark efter sin morfader, Valdemar
Atterdag (som dött i Okt. 1375), med förbigående
af hennes äldre systers, Ingeborgs, son, Albrekt
(af Mecklenburg), åt hvilken Valdemar (1371) lofvat
tronföljden. Detta val genomdrefs hufvudsakligen af
M., som förstått att vinna statsmännen och biskoparna
för sin son, hvars förmyndare hon blef. I Maj 1380
dog konung Håkan. Olof ärfde då utan motstånd Norge,
och M., som redan under sin gemåls lefnad utöfvat
stort inflytande, styrde nu ensam, i sonens namn. Hon
gjorde detta med sådan klokhet och kraft, att hon,
sedan Olof dött, d. 3 Aug, 1387, utan hänsyn till
mecklenburgarnas arfsrätt till Danmark (Albrekt
d. y.) och Norge (konung Albrekt), valdes att
vara Danmarks och Norges »fru och husbonde och
fullmäktige förmyndare», tills hon och folken
enades om att välja en konung. Hon hade förstått
att qväsa hansestädernas öfvermod, så att de (1385)
återlemnade de slott i Skåne, som de innehaft sedan
1370, och det hade lyckats henne att (1386) erhålla
trohetsed af den holsteinske grefve Gerhard såsom
hertig af Slesvig, åt hvilkens slägt hertig Albrekt
d. y., hvilken betraktade sig såsom Danmarks konung
(1375), afstått nämnda land. M., hvilken redan 1375
hade antagit titeln drottning af Danmark, såsom
konung Valdemars dotter, samt drottning af Sverige,
såsom Håkans gemål och derigenom folkunga-ättens
arfvinge och hvilken 1385 låtit Olof kalla sig arfvinge
till Sverige, knöt i Mars 1388 förbindelse med de
missnöjde svenske stormännen, hvilka lofvade att taga
henne till Sveriges regentinna, med utvidgad makt
och myndighet, om hon ville befria dem från konung
Albrekts regemente och derigenom rädda riket från den
laglöshet, som länge varit rådande. Sägnen har mycket
att förtälja om huru konung Albrekt sökte att håna M.,
i det han kallade henne »konung byxlös», »munkedejan»,
skickade henne en slipsten till att hvassa sina
nålar på o. s. v., men i sjelfva verket känner man
endast obetydligt om enskildheterna i striden och kan
icke afgöra hvem som var M:s härförare, den tyske
Henrik Parow eller den danske Iver Lykke, eller om
svenskarna eller danskarna utgjorde hufvudmassan af
hennes här. Den 24 Febr. 1389 vann M. en afgörande
seger, i Åsle socken, nära Falköping. Albrekt och
hans son togos till fånga, och det lyckades slutligen
M. genom hansestädernas medling och förlikningen på
Lindholm (1395) att emot Albrekts frigifvande komma
i besittning af Stockholm (1398), hvilket i flere år
hållits besatt af tyska hättebröder, understödda af
de beryktade sjöröfvarena »fetaliebröderna». Redan
förut hade M. fått sin systerdotterson Erik af
Pommern, som hon 1389 hemtat till Danmark, vald till
konung i alla tre rikena (i Norge 1389, i Danmark och
Sverige 1396) samt krönt i Kalmar d. 17 Juni 1397,
hvarefter ett förslag till unionsakt (dateradt d. 20
Juli 1397, M:s namnsdag) uppsattes, hvilket likväl
aldrig vann laga kraft, antagligen genom brist på
tillslutning från de norska ombudens sida (se Kalmar
union). M. fortfor emellertid att styra de tre rikena
till sin död, om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
