Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fångne broder i Madrid och bidrog att åvägabringa den
fred, som der afslöts mellan Frans och Karl V. 1527
ingick M. nytt äktenskap, med Navarras konung, Henrik
II d’Albret. Deras lilla hof i Nérac och Pau blef
snart en samlingspunkt för Frankrikes vittra män, och
protestantismens förkämpar hade der en tid bortåt ett
af sina kraftigaste stöd. Sjelf öfvergick M. snarare
till en viss mystisk pietism än till protestantiskt
dogmatiska tänkesätt, och mot slutet af sitt lif
hyllade hon – måhända mest af politiska skäl –
åter öppet den katolska läran. Hon dog på slottet
Odes i Bigorre d. 21 Dec. 1549 och efterlemnade
(i sitt senare gifte) dottern Johanna d’Albret,
konung Henrik IV:s af Frankrike moder. M. öfvade
författareskap både på vers och prosa. Hennes
novellsamling Heptaméron, i anda och yttre anordning
en efterhärmning af Boccaccios »Decameron» (tr. i
bearbetadt skick 1558 med titeln Histoire des amans
fortunez, efter originalmanuskriptet 1853 af Leroux
de Lincy), återspeglar den grofkorniga lättfärdighet,
som på hennes tid hörde till goda tonen vid hofven,
men är tillika på grund af sin behagliga stil ett af
den franska prosans beståndande minnesmärken. Endast
medelmåttig är deremot en samling af henne författade,
till stor del religiösa poem. Fr. Génin har utgifvit
Lettres de Marguerite d’Angoulême (1841) och Nouvelles
lettres de la reine de Navarre au roi François I
(1842). – 2. M., den föregåendes brorsdotter,
dotter af Frans I i hans första äktenskap (med
Ludvig XII:s dotter Claude), f. 1523, d. 1574,
förmäld 1559 med hertig Emanuel Filibert af Savojen,
är märklig såsom den, hvilken skall hafva gifvit
första impulsen till den literära verksamhet, som
vid hennes broders, Henrik II:s, hof utöfvades af
den under namnet »Plejaden» kända diktareskolan (se
Franska literaturen, sp. 255). – 3. M., drottning af
Navarra, äfven kallad M. af Frankrike och, likasom
M. 1, M. af Valois, den föregåendes brorsdotter,
Henrik II:s och Katarinas af Medici yngsta dotter,
föddes d. 14 Maj 1553 i S:t Germain en Laye och
blef efter sin uppväxt en lysande stjerna vid det
kungliga hofvet, der hon vanligen benämndes med
smeknamnet Margot. Den 18 Aug. 1572 förmäldes hon
med hugenotternas hufvudman, konung Henrik (IV)
af Navarra. Bröllopet skulle vara ett insegel på
försoningen emellan katoliker och protestanter,
men efterföljdes i stället af den fasansfulla
Bartolomeinatten (se d. o.). Då Henrik år 1576 åter
slöt sig till hugenotterna, qvarhölls M. till en
början i Paris på sin broder Henrik III:s befallning;
men 1578, då de båda Henrikarna åter närmade sig
hvarandra, infann hon sig hos sin gemål i Pau,
som hon 1782 dock åter lemnade. För sitt tygellösa
lefnadssätt förvisad från franska hofvet till Navarra,
förklarade hon under religionens täckmantel ej långt
derefter formligen krig mot sin kätterske gemål,
men fördes till slottet Usson i Auvergne, der hon
tillbragte 18 år under utsväfningar. 1599 upplöste
påfven Klemens VIII hennes (barnlösa) äktenskap med
Henrik. 1605 tilläts M. flytta till Paris, der hon
tillbragte sitt återstående lif under
utöfvande af välgörenhet samt under intimt umgänge med
skriftställare och lärde. Hon dog d. 25 Mars 1615
och var den sista ättlingen af huset Valois. Hennes
intressanta och lätt skrifna Mémoires utkommo 1648.
Margareta (Margherita), drottning af Italien,
född d. 20 Nov. 1851, är dotter af prins Ferdinand
af Savojen (f. 1822, d. 1855; hertig af Genua) och
Elisabet af Sachsen (f. 1830; omgift 1856 med markis
de Rapallo) samt förmäldes d. 22 April 1868 med
sin kusin, Umberto, hvilken sedan 1878 är Italiens
konung. Hon har med honom en son, Viktor Emanuel
(f. 1869).
Margareta af Angoulême [anggouläm]. Se Margareta,
franska furstinnor, 1.
Margareta af Anjou [angsjou], drottning af England,
född i Pont à Mousson, i Lothringen, d. 24 Mars
1429, var dotter till René af Anjou och Isabella
af Lothringen samt tillhörde således en sidogren af
franska konungahuset Valois. 1445 förmäldes hon med
den slösinte Henrik VI af England. Vacker, själsstark
och förslagen, började hon genast utöfva ett starkt
inflytande på sin omgifning och ingripa i politiken. I
förening med hertigen af Suffolk störtade hon 1447
konungens farbroder hertigen af Gloucester från
makten, men engelsmännens hat mot Frankrike och
grämelse öfver sina fortgående förluster i detta
land gjorde snart M:s ställning mycket betänklig
och vållade 1450 Suffolks undergång. En ännu större
fara för M. låg i den kungliga slägtgrenen Yorks
ganska välgrundade anspråk på tronen, och dessa
ledde 1455 till utbrottet af de s. k. krigen mellan
Röda och Hvita rosen (se England, sp. 548). Efter
det lancasterska husets (Röda rosens) nederlag vid
Northampton (1460) flydde M. med sin son Edvard till
Skotland, triumferade s. å. åter vid Wakeneld och
vann i Febr. 1461 genom segern vid S:t Albans sin
fångne gemåls befrielse. Men kort derefter utropade
det yorkska partiet Edvard IV till konung, och efter
ett fullständigt nederlag vid Towton sökte M. åter
en tillflykt i Skotland. Derifrån begaf hon sig till
Ludvig XI i Frankrike och fick af honom 2,000 soldater
mot löfte att återlemna det i Englands våld befintliga
Calais, men en från Skotland företagen ny invasion
i England af M:s trupper medförde endast ett nytt
nederlag, vid Hexham 1463, och hennes gemåls förnyade
fångenskap. M. stannade derefter flere år i Nancy
hos sin fader. I Warwicks och hertigens af Clarence
uppresning mot Edvard IV, genom hvilken. Henrik VI
1470 för en kort tid åter kom på tronen, hade hon
till en början ingen del. Först d. 14 April 1471 –
samma dag, som Edvard IV genom segern vid Barnet
återeröfrade kronan – landsteg hon med en fransk
truppstyrka i grefskapet Dorset, åtföljd af sin
då 18-årige son. Men i drabbningen vid Tewkesbury
(d. 4 Maj) blefvo båda fångna, och prinsen nedhöggs,
hvarefter M. insattes i Tower, der hennes gemål redan
satt, och der han några veckor senare slutade sina
dagar. 1475 utlöstes M. af Ludvig XI genom fördraget
i Pecquigny och återvände till Frankrike. Hon dog i
Dampierre, nära Saumur, d. 25 Aug. 1482.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
