Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maskregn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligt väckt iakttagarnas förundran, då det
strider emot vanlig erfarenhet, att dylika små kräk,
som under vintern efter regeln ligga i dvala, dolda
under stenar, bark, mossa eller annat skydd, plötsligt
visa sig i massor å snön. Då detta ofta nog iakttagits
under eller straxt efter tö- eller regnväder, har
det legat så mycket närmare till hands att antaga,
att dessa maskar »regnat ned». Den äldsta antecknade
tilldragelsen af detta slag inträffade i Ungern
d. 20 Nov. 1672. Den berömde svenske entomologen
De Geer omtalar i sina »memoarer till insekternas
historia», att under vintern 1749 »snömaskar»
iakttagits på flere ställen i Sverige, och dervid
framhålles särskildt, att man träffat sådana maskar
äfven på isen och snön å en sjö, i hvilket fall,
såvida iakttagelsen är riktig, de naturligtvis icke
der kunde hafva krupit omedelbart upp ur marken,
utan måste antagas hafva med en vindstöt eller kanske
tillfälligt vattenflöde förts ut på sjöns istäcke. Den
11 Februari 1799 ådrog sig ett maskregn, som då
inträffade i Rheingau och der varseblefs på många
ställen, så stor uppmärksamhet, att vittnesberättelser
om detsamma togos in i kantonrättens protokoll i
Stromberg, och flere personer påstodo sig hafva
sett huru maskarna regnade ned. Denna underliga
naturtilldragelse gaf vidskepelsen anledning till de
ängsligaste spådomar om stundande pest, hungersnöd
och krig med alla dess fasor. »Maskregn» visade sig i
Febr. 1811 i Sachsen och d. 30 Jan. 1856 i Schweiz,
i synnerhet vid byn Mollis (kant. Glarus), hvarest
»maskregnet» iakttogs på en yta af 25- till 30-tusen
qvadratfamnar, och der man fann 5 till 15 maskar
på hvarje qvadratfamn samt äfven på husens tak i
byn. För något år sedan berättades från Södermanland
(trakten af Nyköping), att der hade regnat maskar;
men inga personer namngåfvos, af hvilka man kunnat
erhålla närmare upplysningar om förhållandet med
detta maskregn, hvilket inföll under sommaren och ej
under vintern, som är de flesta maskregnens tid. Af
denna anledning kan man befara, att berättelsen om
sistnämnda maskregn icke är tillförlitlig. Närmare
granskning af omständigheterna vid dessa maskregn
gifva dock en ganska enkel förklaring på denna
skenbarligen så underbara tilldragelse, åtminstone
i de flesta fall. Insektlarver, synnerligast af
de allmänna arterna af skalbaggslägtet Telephorus
(Cantharis), ligga, ofta i oerhördt stort antal, under
vintern i dvala i mossa, under stenar o. s. v. Om
töväder inträffar och derigenom vatten kommer att
nedtränga till de domnade larverna, qvickna de till
och begifva sig massvis upp till ytan af marken,
som ock, såsom det i flere fall bevisligen egt rum,
kan tillfälligtvis vara bearbetad af timmer- eller
vedhuggare o. s. v., hvarigenom larverna äfven blifvit
störda i sin vintersömn. Samtidigt med dessa orsaker
till larvernas uppkrypande har vanligen inträffat
hård blåst (t. ex. »föhnvind» i Schweiz), och genom
denna kunna larverna lätt hafva blifvit förflyttade
till närbelägna snöfält, der de icke kunnat undgå att
varseblifvas. Säkerligen har förflyttning af larver
med vindens tillhjelp ofta
nog skett, men fenomenet har icke blifvit iakttaget,
emedan förflyttningen icke skett till någon snöyta,
utan till barmark, der larverna snart åter kunnat
gömma sig. »Snömaskar» har förf. till denna artikel
sjelf haft tillfälle att iakttaga. De hafva alltid
träffats å snön nära gärdesgårdar eller stenar
o. d. Genom värmestrålning från sådana föremål smälter
snön i granskapet bort, så att marken närmast intill
dem blir bar. Under inverkan af töväder eller ock
solvärme hafva då larverna väckts till lif och krupit
från de bara fläckarna upp på snön. Dessa »snömaskar»
hafva varit svartbruna eller nästan svarta, glänsande,
med tydligt hufvud och 3 par ben nära kroppens
framände, samt utgjort larver till den under sommaren
allmänna mjuk vingade skalbaggen Telephorus fusca,
som har jämnbred kroppsform, svartbrunt hufvud, gulröd
framsköld och svartbruna täckvingar. Såsom »snömaskar»
förekomma äfven andra slag af insektlarver. Somliga
sakna ben, hafva otydligt hufvud och se, för den
icke sakkunnige, alldeles ut som gråa maskar med
något genomskinlig hud. Dessa äro larver till
den s. k. harkranken (se d. o.). Andra erinra,
hvad kroppsform och benparens antal beträffar, om
de bekanta kålmaskarna, men hafva icke så brokig
färgteckning som dessa. De hafva 3 benpar vid den
långsträckta jämntjocka kroppens främre ände och 5
vid dess bakre. Dessa äro larver af nattfjärilar,
hvilka öfvervintra och på våren eller under sommaren
förpuppas och sedermera utkläckas såsom fjärilar. –
Ännu märkvärdigare slag af »snömaskar», hvilka äfven
gifvit upphof till föreställningen om »maskregn»,
äro de s. k. »snölopporna», Podura nivalis L., jämte
ett par närstående arter. De hafva en vanlig loppas
storlek ungefär och höra till »hoppstjertarnas»
grupp (se Borstsvansar). Man har med förvåning sett
dessa små djur lifligt göra sina hopp å snö och is
under en lufttemperatur af - 8° till - 10° C. – Ett
så kalladt maskregn omtalades för ett par år sedan
från Norrland. Det uppgafs, att »svarta maskar och
flugor» regnat ned. Dessa svarta maskar och flugor
befunnos vara individer af flugslägtet Bibio marci och
en annan art, hvilka vid nämnda tillfälle uppträdde i
oerhörda svärmar i vissa delar af nordliga Sverige. –
I »The natural history of Selborne» af Gilbert White
förekommer en säkerligen tillförlitlig berättelse om
daggmaskar på nyfallen snö. Under natten till d. 3
Febr. 1836 inträffade i östra England ett slarkt
snöfall. Följande morgon tycktes vid första påseendet
den rena snön vara öfversållad med en mängd små bitar
af qvistar och strån, men vid närmare efterseende
befanns det vara daggmaskar, som vredo sig på snöns
yta, och de angrepos ifrigt af foglar, som gjorde
sig en god frukost. Tilldragelsen iakttogs af flere,
men någon antaglig förklaring till densamma har
icke kunnat uppgifvas. Natten, då snön föll, var
mild och luften fuktig, sålunda lämpligt väder för
daggmaskar att krypa upp ur jorden; men hvarför
de i massa skulle begifva sig upp på snöytan, der
de gingo en säker död till mötes, är oförklarligt.
O. T. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
