- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1051-1052

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maskros ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brukar binnikemasken verka reflektoriskt på
nervsystemet, framkallande utvidgning af pupillerna,
skelande, hjertklappning, tandskärning under sömnen,
konvulsioner, dock ej verklig epilepsi, danssjuka och
någon gång äfven hastiga, partiella förlamningar. Det
enda säkra tecknet på binnikemasken är dock dess
afgång med exkrementen, som ofta sker i kortare
eller längre bitar. Äfven kan den upptäckas genom
mikroskopisk undersökning af exkrementen, hvilka
innehålla massor af de för hvarje art karakteristiska
äggen. – Äfven spolmaskarna, som förekomma oftare hos
barn än hos fullväxta, kunna förefinnas utan några
egentliga yttre symtom, ehuru de oftast framkalla
ett eller annat af ofvannämnda tecken, stundom äfven
klåda i näsan och blåa ringar kring ögonen. Någon
gång tillstöta svårare komplikationer genom maskens
vandringar och inkilningar, t. ex. i gallgången, i
lefvern, i luftrören o. d. – De minsta trådmaskarna,
änger eller oxyuris, vandra ned i ändtarmen och ut
genom sfinktern och förorsaka då en olidlig klåda
i stolgången. De kunna äfven krypa in i genitalia
samt der förorsaka retning och flytning. I allmänhet
har man förr haft benägenhet att skylla alla möjliga
krämpor, i synnerhet hos barn, på mask, i synnerhet
i fråga om epilepsien, för hvilken sjukdom man i otid
användt maskkurer. De sjukdomsfenomen, som framkallas
af trikiner och öfriga inelfsmaskar, beskrifvas under
de särskilda maskarnas namn.

Behandlingen af masksjukdomar bör i första rummet
gå ut på att förekomma invandringen i kroppen af
deras ägg och frön. Binnikemaskarna utveckla sig ur
de blåsmaskar (dynt, echinococcus), som finnas i
fläsk, kött och fisk. Man måste derför våra ytterst
försigtig med förtärandet af dessa födoämnen i rått
tillstånd. Af dynt i fläsk födes Taenia solium;
från det råa oxköttet kommer Taenia mediocanellata,
från graflax och grafsik Bothriocephalus latus (se
vidare Binnikemask). Man borde derför aldrig äta dessa
födoämnen annat än väl kokta eller stekta. Otaliga
äro de medel och kurer, som blifvit använda till
fördrifvande af mask. Tron att fördrifningen skulle
gå lättare i slutet af månaderna eller vid månskiftena
har intet säkert stöd. Mera skäl har Küchenmeisters
råd att hälst försöka om våren, emedan hakarna, med
hvilka masken suger sig fast, då bruka falla af. Då de
flesta maskkurer ganska starkt angripa organismen,
böra de undvikas vid hafvandeskap, menstruation och
svaghetstillstånd. Maskfördrifningskuren, som bör
ledas af en läkare, består vanligen i en förberedande
kur under några dagar genom fasta eller förtärande
af för masken obehagliga födoämnen, såsom sill, salt
mat, lök, starka kryddor, kärnfrukter, svart kaffe,
bränvin, med undvikande af mjölk- och mjölrätter
samt öl. Under dessa dagar kunna äfven smärre doser
af maskmedlet intagas, och dagen före maskkuren
bör magen rensas genom ett lindrigt laxativ. Den
egentliga maskkuren består mest af följande medel
(s. k. anthelmintiska medel), enbart eller flere
tillsammans: roten af Potystichum Filix mas,
en ormbunke, som växer öfverallt i våra
skogar, dekokt på granatrot, kusso, kamala (se
artiklarna om dessa medel). Kommer masken fram,
fordras försigtighet, så att den ej afslites;
ty om ej »hufvudet» kommer med, växer snart en ny
mask ut derur. Spolmaskar fördrifvas lättast genom
»maskfrön» (se d. o.) och santonin, anger bäst
med kalla vattenlavemang. Jfr Hydatid-sjukdom.
F. B.

Maskspel. Se Commedia och Mask.

Masku. 1. Härad af Åbo och Björneborgs län, Finland,
omfattar 16 kommuner med en areal af omkr. 2,100
qvkm. och 30,300 innev. (1884). – 2. Domsaga under
Åbo hofrättr delad i 4 tingslag. Areal 1,635 qvkm.,
29,379 innev. (1884). – 3. Socken af nämnda härad;
och domsaga, har en areal af 74 qvkm. och en (finsk)
befolkning på 1,354 pers. (1884). Här ligga det gamla
hornska herresätet Kankas (se d. o.) och slägten
Carpelans fideikommiss Odensaari. M. bildar med
kapellen Rusko (59 qvkm., 620 innev.) och Vahto
(85 qvkm., 717 innev.) ett imperielt pastorat
af 2:dra kl., Åbo ärkestift, Virmo prosteri.
O. I.

Maskulin (Lat. masculinus, af mas, man), som är af
mankön, som tillhör det manliga könet. Om maskulint
genus, maskulinum, se Genus.

Masmästare kallas den arbetare, som förestår skötseln
af en masugn. På metallurgiens nuvarande ståndpunkt
fordras för skötande af denna befattning icke
allenast en långvarig praktisk erfarenhet, utan
äfven en viss teoretisk underbyggnad, hvarför
äfven Jernkontoret, efter Falu bergsskolas
förflyttning till Stockholm, i Falun inrättat
en lägre bergsskola, der undervisning äfven
meddelas åt masmästare, förmän och gruffogdar.
C. A. D.

Masmästeri kallas läran om tackjerns tillverkning i
masugn. Det äldsta svenska arbetet i denna speciella
gren af metallurgien är J. K. Garneys »Handledning
uti svenska masmästeriet» (1791). Se vidare
Jernkontoret. C. A. D.

Masnedö, liten dansk ö, belägen straxt s. om
Själland, nära staden Vordingborg. Der har den
sydsjälländska jernvägen sin ändpunkt, och derifrån
går (sedan 1884) en ångfärja öfver till Orehoved
på Falster. Från M. utgingo Valdemar I:s tåg mot
venderna. E. Ebg.

Masolino da Panicale, italiensk målare under
öfvergången från den gotiska stilen till
ungrenaissancen, erhöll sitt tillnamn efter sin
födelseort, Panicale (nära Perugia), och hette
egentligen Tommaso (Maso; diminut. Masolino). Han var
son till en slätmålare Cristofano di Fino och föddes
1383 l. 1384. År 1423 intogs han i dat medicinska
gillet i Florens och befann sig der ännu 1425, men
straxt efteråt torde han hafva mottagit kallelse till
Ungern, der han befann, sig qvar ännu 1427. Sedan
han vändt tillbaka till Italien, kan man der följa
hans verksamhet till 1435. Hans dödsår är okändt. –
M. har sin betydelse såsom närmaste föregångare till
den naturalistiska stiländring, som inträffade i
Italien med början af 1400-talet och är bunden vid
Masaccios namn, hvilken äfven vanligen nämnes som
M:s lärjunge, ehuru de snarare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:28:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaj/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free