- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
1453-1454

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meteorograf, en apparat, som samtidigt registrerar flere meteorologiska instrument - Meteorolit. Se Meteorsten - Meteorolog, en person, som egnar sig åt eller sysselsätter sig med meteorologi (se d. o.) - Meteorologi eller atmosferologi, vetenskapen om luftkretsen och dess företeelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Meteorograf (af meteor, se d. o., och Grek. grafein,
skrifva), en apparat, som samtidigt registrerar
flere meteorologiska instrument. – Secchi i Rom var
den förste, som (1862) i en enda universalapparat
förenade flere sjelfregistrerande meteorologiska
instrument, såsom barografen, termografen, eller den
sjelfregistrerande termometern, m. fl. Efter denna tid
hafva flere till konstruktion helt olika meteorografer
blifvit utförda, bland hvilka A. G. Theorells
intager ett framstående rum och i afseende på
noggranhet icke öfverträffas af någon annan. I
Theorells äldre meteorografer angåfvos barometerns
samt den torra och våta termometerns stånd genom små
hål, som på ett omkring en mässingscylinder lindadt
pappersblad inhöggos af knifvar, hvilkas rörelser
reglerades af elektromagneter. Theorells nyare
apparater äro tryckmeteorografer och registrera icke
blott barometern och tvänne termometrar, utan äfven
vindfana och anemometer, hvilkas talvärden, jämte
observationstiden, af apparaten direkte inskrifvas på
en emellan valsar löpande pappersremsa. Resultatet af
hvarje observation upptager en enda rad på remsan,
och tryckningen deraf sker på en gång för alla
instrumenten, sedan en serie af vertikala hjul,
på kanten försedda med siffertal, successivt efter
hvarandra intagit sina rätta lägen. I denna nyare
konstruktion har för första gången försök gjorts
att skilja tryckmekanismen från de särskilda
meteorologiska instrumenten, hvilken delning af
apparaten medför den fördelen, att hvarje särskildt
instrument kan placeras på den för detsamma mest
lämpliga platsen, t. ex. termometern i det fria,
barometern i ett rum, vindfanan och anemometern
på ett torn o. s. v., medan den egentliga motorn
och tryckapparaten erhåller sin plats i en för dess
skötsel mest ändamålsenlig kammare. Den erforderliga
förbindelsen emellan dessa skilda delar förmedlas
genom elektriska strömmar, hvilka ock åstadkomma alla
rörelser i apparaten under de få minuter densamma är i
gång för hvarje observation. Theorells meteorograf
af äldre konstruktion begagnas ännu vid Upsala
meteorologiska observatorium, der den oafbrutet
varit i verksamhet sedan Augusti 1868. Äfven hans
tryckmeteorograf användes i Upsala, sedan 1874,
och i Wien likaledes sedan s. å., hvarjämte fyra
exemplar af detta dyrbara instrument, förfärdigade
efter uppfinnarens frånfälle af instrumentmakaren
P. M. Sörensen i Stockholm, från hvilkens verkstad
alla de theorellska meteorograferna utgått, 1885
afsändes till Brasilien för att på dess regerings
bekostnad uppsättas på olika ställen i detta land. –
Bland öfriga meteorografer torde den rysselbergheska
förtjena särskildt omnämnande. Densamma lemnar
observationsresultaten, icke såsom den theorellska
i form af siffervärden, utan såsom kurvor på
en metallcylinder, hvilka utan några vidlyftiga
processer kunna i tryck mångfaldigas. – En annan
metod för sjelfregistrering, hvilken äfven lämpar
sig för återgifvande på ett och samma blad af
flere instruments samtidiga stånd, är den i Kew
och på flere andra stationer i England samt äfven
annanstädes, förnämligast på
stationer utom Europa, använda fotografiska metoden,
enligt hvilken ett starkt ljus kastas på
qvicksilfverkolonnens öfre yta i barometern och
termometern, och en fotografisk bild framkallas
af dessa på ett för ljuset känsligt pappersblad.
R. R.

Meteorolit. Se Meteorsten.

Meteorolog, en person, som egnar sig åt eller
sysselsätter sig med meteorologi (se d. o.).

Meteorologi (af meteor, se d. o., och Grek. logos,
lära) eller atmosferologi, vetenskapen om luftkretsen
och dess företeelser. Till denna hänföras af
åtskilliga, företrädesvis äldre författare
äfven vissa närliggande vetenskapsgrenar, såsom
delar af den fysikaliska geografien samt läran om
jordmagnetismen. Tillsammans med meteorologien bilda
dessa vetenskapsgrenar en alla jordens fysikaliska
förhållanden omfattande vetenskap, som fått namn
af geofysik eller terrestrisk (tellurisk) fysik
(Fr. physique du globe). – Redan de gamle grekerna
ansågo företeelserna inom luftkretsen såsom värdiga
föremål för spekulationen, hvilket bland annat bevisas
af Aristoteles’ utförliga »Meteorologia» i 4 böcker,
hvilket arbete ända till medeltidens slut utgjorde
den förnämsta och nära nog enda källan, hvarur de
lärde hemtade sina kunskaper i meteorologien. Af
andra författare i ämnet från forntiden kunna såsom
mera framstående nämnas grekerna Hippokrates och
Aristoteles’ lärjunge Theofrastes samt romarna Plinius
d. ä. och Seneca. (Jfr J. L. Ideler: »Meteorologia
veterum graecorum et romanorum», 1832.) – Under
medeltiden drabbades det ringa meteorologiska vetande,
som Grekland och Rom tillegnat sig, af samma öde som
öfriga empiriska vetenskaper, nämligen att fördunklas
af astrologiska fantasterier. Och liksom den enskilda
menniskans och staternas öden ansågos styras af
stjernornas ställningar, så trodde man ock väderlekens
förändringar bero uteslutande på planeternas ställning
till hvarandra samt förnämligast af månens olika faser
och ställningar. Från denna föreställning härstammade
den »hundraåriga väderlekstabellen», som herskade
med nästan oinskränkt makt långt in på 1700-talet,
och hvaraf spåren ännu i dag kunna förmärkas,
ehuru visserligen icke inom den vetenskapliga
verlden. Först genom uppfinningen af barometern (1643)
och termometerns förseende med temperaturskala
(i midten af 1600-talet) blef det möjligt att
noggrant bestämma lufttrycket och lufttemperaturen
samt deras variationer, och derigenom möjliggjordes
insamlandet af ett dugligt material för vetenskapliga
undersökningar. I större skala började ett sådant
insamlande vid midten af 1700-talet, då många fysici,
astronomer och andra intresserade personer företogo
sig att i sin hemort anteckna de meteorologiska
instrumentens stånd och öfriga väderleksfaktorer flere
gånger i dygnet samt flere vetenskapsmän från resor i
bergstrakter eller till aflägsna land och från längre
sjofärd er hemförde rika skördar af meteorologiska
och jordmagnetiska observationer. Mot slutet af
1700-talet företog Saussure sina resor i Alperna,
hvarvid han grundligt studerade de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:20 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaj/0733.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free