Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meteorstensfall - Meteorstoft. Se Kosmisk - Meter. 1. Versmått. Se Metrik - Meter. 2. Längdmått. Se Metersystemet - Meterkilogram, detsamma som kilogram-meter (se d. o.) - Metersystemet kallas det system för mått och vigt, hvilket är grundadt på metern såsom enhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de häftiga detonationer tycktes komma, som hördes
i denna trakt. Meteoritens bana syntes vara från
ö. n. ö. till v. s. v. Banans lutning mot Ställdalens
horisont var ungefär 36°. Meteorens storlek (den
glödande gasmassan inberäknad) uppskattades till 150 à
400 m. i genomskärning. Fallhastigheten var ej större,
än att en sten af 8,500 gr. gjorde blott ett 9 tums
djupt hål i en rågåker. Stenarnas temperatur var
hvarken ovanligt hög eller låg. En omedelbart efter
fallet upptagen sten om 21 gr. kändes ej varm. Från
fallet tillvaratogos 11 stenar, i vigt vexlande
emellan 21 och 12,400 gr. och sammanlagdt vägande
34 kg. Såväl Hessle- som Ställdals-meteorstenarna
innehålla 15 enkla ämnen, eller, utom silikat,
jern, nickel och kobolt samt mangan, krom, fosfor,
svafvel och klor. Hessle-meteoriten innehåller äfven
tenn. Från Finland finnas uppgifna tvänne iakttagna
meteorstensfall och från Norge ett sådant.
Efter A. E. Nordenskiölds »Studier och forskningar»
etc. (1883) anföras här följande uppgifter öfver
de största meteorstenar och meteorjernblock samt de
rikaste meteorstensfall man känner. 1) Meteorstenar:
Knyahinya, i Ungern, d. 9 Juni 1866. En mängd stenar
nedföll, af hvilka de fleste voro mycket små,
men en vägde 294 kg. Denne förvaras på museet i
Wien och är den största meteorsten, hvars fall man
bevittnat. Dhurmsla, i Indien, d. 14 Juli 1860:
flere stenar, af hvilka den störste vägde 145
kg. Somliga af stenarna voro straxt efter fallet
fryskalla. Ensisheim, d. 16 Nov. 1492: en enda sten
af 127 kg. vigt. Juvinas (franska depart. Ardèche),
d. 15 Juni 1821: åtskilliga smärre och en större,
vägande 110 kg. – 2) De jernblock, hvilkas fall
iakttagits, äro: Hraschina, nära Agram, d. 26 Maj
1751: 2 jernblock, det ena vägande 9, det andra
40 kg. Braunau, i Böhmen, d. 14 Juli 1847: 2 heta
jernmassor, af hvilka den ena, vägande 24 kg.,
trängde 3 fot ned i jorden, den andra, vägande
17 kg., slog ned genom taket af ett hus. Victoria
West, södra Afrika, 1862. En holländsk jordbrukare
såg ett stenblock nedfalla. Detta vägde 374 kg.
Det visade stor benägenhet att vittra, om det
utsattes för atmosferiliernas inverkan. Charlotte,
Dickson County. Tennessee, d. 31 Juli 1835. Från en
klar himmel nedföll ett mindre jernblock bredvid en
man, som plöjde en åker. Nidigullam, nära Madras,
d. 23 Jan. 1870. Ett jernblock af omkr. 2 kg. vigt
nedföll ur ett stort och vackert eldklot samt
trängde 22 tum ned i jorden. Jernstycket fördes af
byinnevånarna till ett tempel för att dyrkas. –
3. Såsom exempel på väl iakttagna meteorstensfall,
vid hvilka en stor mängd stenar nedfallit
(»stenregn»), må nämnas: l’Aigle, i Frankrike,
d. 26 April 1803, kl. 1 e. m. 2 till 3 tusen stenar
nedföllo, af hvilka den störste vägde 8 kg.; de
fleste voro mycket små. Pultusk, i Polen, d. 30
Jan. 1868. Öfver tusen stenar nedföllo, af hvilka
den störste vägde 6 kg., de fleste endast några
gr. Slutligen det ofvan omtalade fallet vid Hessle.
Hj. Sj.
Meteorstoft. Se Kosmisk.
Meter (Fr. mètre, af Lat. metrum, af Grek. metron,
mått). 1. Versmått. Se Metrik.
– 2. Längdmått. Se Metersystemet.
Meterkilogram, detsamma som kilogram-meter
(se d. o.).
Metersystemet kallas det system för mått och
vigt, hvilket är grundadt på metern (Fr. metre,
af Grek. metron, mått) såsom enhet. Enligt den
ursprungliga bestämmelsen skulle metern utgöra en
tiomilliondel af en meridianqvadrant, och längden
fastställdes under antagande att jordens afplattning
sattes = 1/334. Emellertid hafva senare undersökningar
visat, att detta värde på afplattningen är för
litet och bör ökas till 1/294, samt att på grund
deraf en meridianqvadrant innehåller 10,000,856
meter. Den ursprungliga bestämningen af meterns
längd är således ej fullt exakt, utan bestämmes
numera meterns längd efter särskildt för detta
ändamål förfärdigade prototypmått. Jämförd med det
gamla svenska måttet är 1 m. approximativt = 3,3681
fot. – Inom metersystemet är decimalräkningen fullt
konseqvent genomförd, så att hvarje längdmått är 10,
hvarje ytmått (utom vid målkärl) 100, hvarje rymdmått
1,000 samt hvarje vigtmått 10 gånger större än det
närmast mindre. Mångfalder af enheterna af mått
och vigt erhållas genom att framför dessa sätta de
från grekiskan lånade prefixen hekto- (af hekaton,
hundra), kilo- (af chilioi, tusen) och myria-
(af myrioi, tiotusen), delar genom att framför
enheten sätta de från latinet härledda orden deci-
(af decem, tio), centi- (af centum, hundra) och milli-
(af mille, tusen). Så är t. ex. 1 hektogram = 100 gram,
men 1 centigram = 1/100 gram. – Längdmåtten äro:
myriameter (i Sverige kallad nymil, 10,000 meter),
kilometer (förk. km., 1,000 m.), hektometer (100
meter), dekameter (10 meter), meter (förk. m.),
decimeter (dm., 1/10 m.), centimeter (cm., 1/100
m.) och millimeter (mm,. 1/1000 m.)« Dock begagnas
i Sverige icke benämningarna hektometer och
dekameter. (I art. Medalj är afbildad en skala,
upptagande 1 decimeter med underafdelningar.) –
Såsom ytmått användas qvadraterna på längdmåtten utan
andra benämningar än de, som följa af dessa senare,
nämligen qvadratkilometer (qvkm.), qvadratmeter
(qvm.), qvadratdecimeter (qvdm.), qvadratcentimeter
(qvcm.) och qvadratmillimeter (qvmm.). För uppmätning
af jordområden har blifvit antagen en särskild enhet,
som är lika med 100 qvm. och kallas ar (Fr. are), och
hvars närmast högre enhet kallas hektar (förk. har,
100 ar). – Såsom rymdmått begagnas kuberna på
längdmåtten, nämligen kubikmeter (kbm.),
kubikdecimeter (kbdm.), kubikcentimeter
(kbcm.) och kubikmillimeter (kbmm.). För
uppmätning af varor medelst målkärl har
blifvit antagen en särskild enhet, som är
lika med 1 kubikdecimeter och kallas liter
(förk. l.). Enligt den allmänna regeln för
benämningen af mångfalder och delar af enheten
kallas 100 l. för hektoliter (hl.), 1/10 l.
för deciliter (dl.) och 1/100 l. för centiliter
(cl.). – För vigten har ursprungligen blifvit
antagen såsom enhet vikten af en kubikcentimeter
rent vatten vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
