Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meurs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medaljer från denna tid (öfver Karl XI:s
myndighetsålder 1672, kröning 1675, de tre segrarna
1676–77 m. fl.) vittna om verklig konstnärlighet och
en formvan hand, om än i teckning och sammansättning
ett starkt inflytande af den rådande barocken
röjer sig. Emellertid hade assessor A. Cronström,
öfverdirektör vid myntet, fått ett privilegium på
medaljers förfärdigande, genom hvilket han förstod
att framhålla den unge Karlsteen, som nu blef en
svår medtäflare till M. Förgäfves sökte denne skydd
i sin fullmakt, som 1678 och 1680 bekräftades genom
ett par kungliga bref. Riksbanken köpte Cronströms
privilegium och yrkade förbud för M. att vidare utöfva
sin konst. Han hade dock under åren 1678–83 å nyo
utfört en hel mängd ganska vackra arbeten och var,
ehuru mindre konstbildad än Karlsteen, ännu i det
hela jämngod med denne. Beröfvad sin hufvudsakliga
förtjenst och hänvisad endast till sin obetydliga
fasta lön, begaf M. sig våren 1684 från Sverige
till Paris, der han ytterligare utbildade sig och
utförde medaljer för hofvets räkning samt blef
nämnd till k. fransk medaljör. Ännu en gång, på
hösten 1689, återsåg han Sverige; men förhållandena
voro då så förändrade, att någon utsigt för hans
qvarstannande ej fanns. 1690 bosatte han sig i
Köpenhamn och erhöll ytterst förmånlig anställning
som k. medaljör, hvarefter han utförde ej få medaljer
öfver tilldragelser under Kristian V och Fredrik IV,
bl. a. öfver förbättringen af myntet 1693, i hvilken
konstnären sjelf lär haft andel, Kristian V:s död,
1699, Fredrik IV:s kröning, 1700, o. s. v. I dessa
verk framstår M. som en af sin tids dugtigaste
konstnärer, och det erkännande de vunno var också
ganska allmänt. M. afled i Köpenhamn i Maj 1702.
-rn.
Meydell, Jakob Gerhard, norsk militärskriftställare,
född 1786 i Gran, Hamars stift, deltog såsom kapten
vid artilleriet i fälttåget 1814, utnämndes 1839
till öfverste och chef för artilleribrigaden, var
en längre tid lärare i krigshistoria och topografi
vid den militære höiskole och befordrades 1847
till generalmajor. Vorden blind, tog han afsked
1854. Död 1876. M. var sedan 1820 ledamot af svenska
Krigsvetenskapsakademien. Förutom tidskriftsuppsatser
och den uppseendeväckande broschyren Feldttoget
i Norge 1814 (1815), författade hän Forsög til
en lærebygning i krigskunsten (2 bd, 1825–26; ny
uppl. 1837), Forelæsninger över de forenede rigers
forsvar (1840), Hvorledes bör den norske krigsmagt
indrettes for at svare til dens unionelle bestemmelse
(1862) m. m.
Meyendorff [ma’j-], von, adelsslägt från nuv. ryska
Östersjöprovinserna, dit den omkr. 1200 inkom från
Tyskland med svärdsriddarna, och der slägtens namn
genom öfversättning till estniska ändrades till
Yxkull. En gren af denna slägt introducerades 1625 med
namnet Yxkull på svenska riddarhuset genom Karl IX:s
forne hofmarskalk Volmar Y. och fortplantades genom
dennes sonson, öfversten för Dalregementet Lage Y.,
hvilken 1679, jämte en ryttmästare Volter Reinhold
Y. och två den senares farbröder, blef svensk friherre
med namnet Meijendorff von
Yxkull (denna ätt är i Sverige utdöd). En annan gren
åter, hvilken sedan kejsar Karl V:s tid gjorde anspråk
på tysk riksfriherrlig värdighet, blef i Sverige
dels 1648 naturaliserad såsom friherrliga ätten
von Yxkull-Gyllenband (fortlefde
i Östersjöprovinserna samt kom från Sverige till
Baden och Würtemberg, der den blef riksgreflig och
ännu lefver), dels 1730 friherrlig med namnet Yxkull
(denna ätt utslocknade på svärdssidan 1770). – Från den
ofvannämnde Volter Reinhold Meijendorff von Yxkull
härstammar den friherrliga familj von M., hvilken
inom Rysslands diplomati och industriella lif gjort
sig bemärkt genom bröderna Peter von M. (f. 1796,
d. 1863, ryskt sändebud i Berlin från 1839, i
Wien Aug. 1850–Juni 1854, chef för Alexander II:s
privatkabinett 1857) och Alexander von M. (f. 1798,
d. 1865, framstående geognost – i likhet med brodern
–, president i Moskvas handelskammare samt ordnare
af Transkaukasiens kommersiella och industriella
förhållanden).
Meyer [majer], Markus, en af Lybecks ledande män
vid tiden för grefvefejden (se d. o.), hade varit
ankarsmed i Hamburg och derefter landsknekt i
danske konungen Fredrik I:s tjenst, men sedermera
ingått i Lybecks och der vunnit anseende såsom en
djerf och lyckosam krigsman, hvilken bl. a. med 600
knektar skickats att hjelpa kejsaren mot turkarna. Ett
präktigt, anslående yttre, fallenhet för prål samt ett
förmånligt äktenskap (med en lybsk borgmästareenka)
voro omständigheter egnade att tillvinna honom hopens
uppmärksamhet. Under Lybecks misslyckade försök 1533
att med våld uttränga holländarna från handeln på
Östersjön nödgades M. söka hamn å engelska kusten
och fängslades der såsom den der gjort sig skyldig
till uppbringande af engelska skepp. Men han förstod
till den grad intaga Henrik VIII genom förespeglingar
om danska kronan och om förbund med hanseaterna, att
konungen gaf honom friheten och rika skänker samt slog
honom till riddare. I »grefvefejden» deremot, hvilken
hufvudsakligen var M:s och Jürgen Wullenwevers
verk, kröntes icke M:s personliga deltagande med
framgång. Sedan han i Dec. 1534 jämte Johan af
Hoja begifvit sig till Skåne för att upprätthålla
lybeckarnas sak mot svenskarna och den skånska adeln,
blef han efter en fruktlös belägring af Halmstad
slagen och tillfångatagen vid Helsingborg d. 13
Jan. 1535. Han sattes i fängelse i Varberg, lyckades
visserligen efter två månader genom ett djerft tilltag
göra sig till herre öfver detta slott och behöll
det i sitt våld ännu efter Wullenwevers fall, men
fick förgäfves vänta på begärd hjelp från England och
Lybeck samt nödgades d. 27 Maj genom danska fartyg att
gifva sig, hvarefter han ställdes inför en krigsrätt,
dömdes till döden och afrättades (d. 17 Juni 1536).
1. Meyer, Gerdt, styck- och klockgjutare, inkom
troligen på 1630-talet från Tyskland till Stockholm
och ådagalade sådan skicklighet i sitt yrke,
att han 1641 erhöll k. fullmakt såsom kronans
styckgjutare. Han uppbyggde gjuterihus å kronans
tomt vid Rännarebanan (s. om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
