Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meurs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna flods vatten till M., som snart derefter
delar sig i två armar: Merwede, som flyter mot
v., och Westkil, som går mot s., ut i Biesbosch
(se d. o.). Menvede delar sig vid Dordrecht i två
hufvudarmar, af hvilka en, Noord l. Noorddiep, går
mot n. till Lek och bildar den för handeln vigtigaste
af M:s utloppsarmar, och den andra under namnet Oude
Maas (Gamla M.) går mot v. Båda armarna omsluta ön
Ijsselmonde och förena sig derefter, men blifva åter
skilda genom ön Rozenburg och falla ut i hafvet vid
Oostvoorne, s. om Hoek van Holland. Biesboschs vatten
förenar sig åter till en enda kanal, 3,5 km. bred,
Hollandschdiep, som längre ned delar sig i två
armar, Haringvliet och Krammer, hvilka omsluta ön
Overflakkee. M:s hela längd beräknas till 804 km.,
deraf 229 i Frankrike, flodområdet till 48,600
qvkm., deraf 7,800 qvkm. tillhöra Frankrike. Den
har i allmänhet ett långsamt lopp. – 2. Departement i
nordöstra Frankrike, uppkalladt efter ofvannämnda flod
och sammansatt af delar af det lothringska höglandet,
nämligen hertigdömet Bar, landskapen Verdunois
och Clermontois samt en del af Champagne. Areal
6,228 qvkm. 289,861 innev. (1881) – en i förhållande
till landets storlek liten folkmängdssiffra. Landet
är till större delen bergigt genom utgreningar af
Ardennerna. På ömse sidor om floden M. sträcka sig två
högslätter, som utgå från Langres’ platå och Monts
Fauxilles samt förena sig i n. med Ardennerna och
Luxemburgs berg. Deras högsta punkt inom depart.
är 423 m. hög. Större delen tillhör M:s (Rhens)
flodområde, i vestra delen flyta Ornain och Aire
till Seine. Mer än halfva arealen är odlad jord,
1/4 skog, 1/10 nat. äng. Vingårdarna lemna 300–400
tusen hl. utmärkt vin. Från mineralriket erhållas
byggnadssten, mergel, kalk, gips och krukmakarelera
samt jernmalm, hvilken gifver anledning till en liflig
jernindustri. Vigtigast är textilindustrien. Depart.
är indeladt i 4 arrondissement: Bar-le-Duc, Verdun,
Commercy och Montmédy. Hufvudstad: Bar-le-Duc.
Meusel [mö’j-], Johann Georg, tysk
literaturhistoriker, f. 1743, död 1820 såsom
professor i historia vid Erlangens universitet,
var en i högsta grad flitig samlare och noggrann
»registrator af allt historiskt vetande». Hans
arbeten Gelehrtes Deutschland (16 bd, 1796–1812;
fortsatt med 7 bd af Ersch och Lindner), innehållande
biografiska och bibliografiska upplysningar om mer än
10,000 samtida skriftställare, Bibliotheca historica
(11 bd, 1782–1804) och Lexikon der von 1750 bis
1800 verstorbenen deutschen schriflsteller (15 bd,
1802–16) bibehålla ännu sitt värde. Han utgaf äfven
ett rikhaltigt Deutsches künstlerlexikon (1778–89;
ny uppl. 1808–09), flere konsttidskrifter
(1779–1808) samt arbeten i historia och statistik.
Mewar l. Meywar. Se Udaipur.
Mewe, stad i preussiska regeringsområdet
Marienwerder (Westpreussen), vid Weichsel. 4,715
innev. (1880). M. tillhörde förr Tyska orden och
anlades 1297. Utanför dess vallar vann Gustaf II
Adolf i Sept. 1626 en seger
öfver den polska här, som under Koniecpolski belägrade
staden.
Meves, Friedrich Wilhelm, ornitolog, född i Delligsen
i hertigdömet Braunschweig d. 14 April 1814, blef
1834 provisor. 1840 inskrefs han vid universitetet
i Kiel, der han anställdes såsom amanuens vid
anatomisk-zoologiska museet och trädde i närmare
beröring med ornitologen Fr. Boie. 1841 fick M. genom
professor K. Sundevall, som då besökte Kiel, anbud
att öfverflytta till Stockholm såsom konservator
vid svenska naturhistoriska riksmuseets zoologiska
samlingar och tillträdde våren 1842 denna befattning,
hvilken han sedermera innehade till 1877. M., som
i sin verksamhet visade sig hafva godt öga för det
egendomligt plastiska i hvarje djurkropps former,
eger bl. a. förtjensten af att riksmuseet uppvisar
representerande serier af fogelarterna i deras
olika utvecklingsstadier. Från en mängd in- och
utländska vetenskapliga resor, som han företagit,
har han hemfört värderika naturföremål för museets
samlingar, och i »Öfversigt af k. Vetenskapsakademiens
förhandlingar» har han meddelat åtskilliga uppsatser,
såsom Om färgförändringen hos foglar med och
utan ruggning (1854), Till Gotlands fauna (1856),
Till norra Sveriges ornithologi (1858), Bidrag
till Sveriges ornithologi (1868) och Ornithologiska
iakttagelser i nordvestra Ryssland 1869 (1871). Bland
hans öfriga arbeten må nämnas Kurzer leitfaden zum
präpariren und ausstopfen der vögel (1882) och Die
grösse und farbe der augen aller europäischen vögel
(1886). Vidare har M. ledt utförandet af figurerna
till den af A. E. Holmgren med text försedda Atlas
öfver Skandinaviens däggdjur (1873). Han är ledamot af
flere utländska naturhistoriska samfund. – M:s hustru,
Ida M. (f. i Stralsund 1812, dotter af skalden Lappe
och gift 1844), har till tyskan öfversatt Runebergs
»Fänrik Ståls sägner» (1:sta delen) och »Nadeschda»
(i Dichtungen, 1852–53), samme skalds »Kung Fjalar»
(1877) samt R. v. Kraemers »Nordens natur» och
»Sydfrukter» (Zwei dichtungen, 1856).
Mevlevi-orden, en inflytelserik muhammedansk
dervisch-orden, stiftad 1273 af den persiske
skalden-mystikern Djelal-eddin Rumi. Denna munk-ordens
syfte är gudomens förhärligande genom åkallan samt
genom vissa ceremonier, hvilka skola försinliga
sufismens läror. När t. ex. dervischerna dansa i
krets omkring öfverste sjeichen (ordensgeneralen),
är detta en bild af menniskosinnets kretsande kring
det gudomliga ljuset. Ordens hufvudsäte är staden
Konia i Mindre Asien, hvarest den eger ett kloster
med 500 munkar. Af desse äro städse 400 stadda på
missionsresor.
Mexico. Se Mejico.
Meybusch, Anthon, medaljör, sannolikt född tysk,
var på 1660-talet anställd hos k. guldsmeden Toutin
i Stockholm, då han 1669 af bankokommissarierna
öfvertalades att egna sig åt stämpelskärning, emedan
Breuer då rymt och ingen i hela riket fanns, som kunde
utföra dylikt arbete. M. arbetade med den framgång,
att han 1674 blef utnämnd till k. medaljör. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
