Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monogenesis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fribladiga. Kronbladen hafva brämet fintandadt och vanligen
utviket. »Gultoppen» saknar alldeles klorofyll. Dels
växer den parasitiskt på trädrötter, dels är den
saprofyt. Örten har varit använd mot hosta hos får.
O. T. S.
Monrad, Johan Fredrik, norsk politisk författare,
född i Bergen d. 25 Febr. 1799, blef student 1816
och juridisk kandidat 1821. År 1841 utnämndes han
till expeditionssekreterare i den norska regeringens
kansli i Stockholm och qvarstod i denna egenskap
till sin död, d. 1 Febr. 1877. M. utgaf Indledning
til statsvidenskabernes studium (1854–60). O. A. Ö.
Monrad, Ditlev Gothard, dansk biskop och statsman,
född i Köpenhamn d. 24 Nov. 1811, blef student 1830
och teol. kandidat 1836. Han egnade sig derefter
med ifver åt studiet af de semitiska språken och
tog 1838 magistergraden inom detta fack. M. var nära
förbunden med flere af de män, som senare kommo att
spela en stor politisk rol i Danmark, men höll sig
sjelf tillbaka från allt deltagande i den politiska
rörelsen, tills han efter konung Fredrik VI:s död,
Dec. 1839, tillfälligtvis deltog i studenternas
politiska möte och dervid så utmärkte sig såsom
talare, att han blef medlem af adressdeputationen
till konungen. Från April 1840 till Juni 1841 var
han en af redaktörerna för »Fædrelandet» och utgaf
1840–42 en serie »Flyvende politiske blade», som
ådrog honom åtal och censur. 1843–46 var M. redaktör
af tryckfrihetssällskapets organ, »Dansk folkeblad»,
i hvilket han med stor talang behandlade allahanda
inre och yttre frågor i afgjordt frisinnad anda,
och blef derefter genom sin ungdomsvän grefve Knuths
bistånd prest på Låland (Sept. 1846). S. å. valdes
han till medlem af ständerförsamlingen och utsågs
i Mars 1848 till en af de »erfarne män», som skulle
rådslå om den nya helstatsförfattningen. Han deltog i
det 2:dra »kasinomötet» (d. 20 Mars) och blef derefter
minister för kyrko- och undervisningsväsendet. I denna
egenskap var det närmast han, som utarbetade utkastet
till Junigrundlagen; men han kom icke sjelf att
deltaga i diskussionen om densamma, emedan han, jämte
flere andra af marsministèren, afgick i November. I
Febr. 1849 blef M. biskop öfver Låland-Falsters stift
och visade en framstående duglighet i denna sin nya
ställning. S. å. invaldes han i folketinget samt
hade, med ett kort afbrott (sommaren 1853), säte
der till år 1865 och i riksrådet 1856–63. I dessa
församlingar spelade han en framstående rol, var under
en följd af år (1850–58) ordförande i folketingets
finansutskott, afgaf 1850 förslag till lag om en
tvungen aflösning af fasteväsendet och var 1853–54
en af ledarna af oppositionen mot ministèren Örsted,
hvilket medförde hans afskedande från biskopsämbetet
(April 1854). Aret derpå, sedan ministèren aflägsnats,
utnämndes M. till öfverdirektör för folkskoleväsendet
och departementschef, hade en betydande del i
införandet af 1856 års skollag och blef i Maj 1859
kyrko- och undervisningsminister. Väl måste han redan
i Dec. s. å. afgå jämte den öfriga
ministèren, men från Febr. 1860 till Dec. 1863 beklädde han
åter samma post och var derjämte till Sept. 1861
inrikesminister. Under dessa år genomförde han
flere vigtiga lagar, men sökte förgäfves att
åstadkomma en kyrkoförfattning och utverka andra
kyrkliga reformer. Den 31 Dec. 1863 åtog M. sig
bildandet af en ny ministèr och sökte afvärja det
hotande kriget med de tyska stormakterna genom
att erbjuda Novemberförfattningens återtagande,
men ville icke låta konungen egenmäktigt upphäfva
den. Det föll således på hans lott att styra Danmark
under högst farliga förhållanden, och skulden för
krigets olyckliga utgång kastades på honom, dels
derför att han skilt sig från Hall och de öfrige
nationalliberale ministrarna, dels derför att han
icke öfvertalade konungen att antaga förslaget
om en skiljedom i fråga om Slesvigs delning,
utan föredrog att efter Londonkonferensen å nyo
upptaga striden. Då Als blifvit intaget, aflägsnades
M. från ministerplatsen (d. 11 Juli 1864), röstade
i folketinget mot fredsslutet och antydde, att
Danmark hällre borde dela Slesvigs öde. Under
den följande författningsstriden sökte M. hindra
alla ingripande ändringar i Juni-grundlagen och
intog en medlande ställning. Samtidigt fann han
tröst i vetenskapliga arbeten och utgaf ypperliga
öfversättningar af profeten Jesaias samt af Ijobs
bok och psalmerna. I Dec. 1865 flyttade M. med sin
familj till Nya Zeeland och sysselsatte sig der några
år med landtbruk (vistelsen der har han skildrat
i Gamle Ny-Zeeland, 1870). Våren 1869 vände han
åter till Danmark och blef först landtprest nära
Köpenhamn samt 1871 för andra gången biskop öfver
Låland och Falster. En samling Prædikener utkom
1871 (3:dje uppl. 1873), hvilken ställer honom högt
såsom predikant. Äfven uppbyggelseskriften Fra
bönnens verden (1876; »Ur bönens verld», 1877)
vann stor spridning (5:te uppl. 1881), och trenne
andra skrifter: Den förste kamp om den apostoliske
troesbekjendelses oprindelse (1875), Den femte
bön og dens liv i kirken indtil Luther (1883) och Et
bidrag til den apostolske troesbekjendelses historie
(1885–86), vittna om teologisk lärdom. 1879 blef
han teologie hedersdoktor. 1874–82 utsände M. nitton
Politiske breve, i hvilka han bl. a. polemiserade
med Hegermann Lindencrone om krigets förande 1864
och skarpt kritiserade riksrättsdomen af 1877, samt
skref Liberalismens gjenmæle til biskop Martensens
Sociale ethik (1878). Förgäfves sökte M. 1871–72 att
blifva vald till folketingsman. Först 1882 kom han
med vensterns tillhjelp såsom liberal högerman in
i tinget, hvarest han utan framgång sökte befordra
lagstiftningsarbetet samt slöt sig till oppositionen
mot Estrup och hans landstingsparlamentarism. I
Aug. 1886 nedlade han sitt mandat på grund af
försvagad helsa. E. Ebg.
Monrad, Markus Jakob, norsk
filosofisk och estetisk skriftställare, född d. 19
Jan. 1816 i Nöterö pastorat, blef student i Kristiania
1834 och tog 1840 teologisk ämbetsexamen. Han
fullföljde derefter sina filosofiska studier, erhöll
ett offentligt stipendium och reste 1842 till Berlin,
hvarest han åhörde Schellings föreläsningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
