- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
471-472

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munkgamen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ramnäs och Sura, Kolbäck, Rytterne, Säby, Berg,
Lillhärad. Areal 80,549 har. 16,560 innev. (1885). –
2. Socken i Vestmanlands län, Snefringe härad. Areal
11,538 har. 3,252 innev. (1885). M. utgör ett regalt
pastorat af 1:sta kl., Vesterås stift, Munktorps
kontrakt.

Munlim. Se Lim.

Munläsa, munhäfta, ett fastläsande af underkäken,
så att munnen icke kan öppnas, är ett symtom,
som förekommer vid hvarjehanda lokala och
t. o. m. allmänna sjukdomar. Redan vid en häftig
tandvärk kan det för patienten vara svårt att öppna
munnen; än svårare blir det vid inflammationer
och andra sjukliga processer i munnen eller dess
omgifningar. Med dessas besegrande upphör också
munläsan. Men den kan blifva beståndande derigenom
att käkleden, om inflammationen sprider sig till
densamma, eller äfven om den haft sitt hufvudsäte
deri, förlorar sin rörlighet, förblifver läst
(ankyloserad). Eller ock kunna utbredda, synnerligast
brandiga, sår i munnen och å kinden, när de slutligen
läkas, gifva upphof åt ärrbildningar, hvilka så
sammandraga sig, att käkarna fastpressas emot
hvarandra. Difterit och, än värre, den s. k.
vattenkräftan, noma (se Munsjukdomar), hos yngre,
dåligt nutrierade barn qvarlemna sådana ärr. För att
återgifva åtminstone någon rörlighet åt underkäken kan
det bli nödvändigt att genom käkens sönderslagning
framför ärret der bilda en ny, s. k. falsk ledgång,
hvilken dock ganska ofullständigt ersätter den
normala. Den svåraste arten af munläsa är den, som
tillhör stelkrampen (tetanus), hvars tidigaste symtom
den mestadels är. Se vidare Stelkramp. Rsr.

Muñoz [munjå’ds], Fernando, hertig af Rianzares,
spanska drottningen Maria Kristina d. ä:s andre gemål,
f. 1808, d. 1873. Se Maria Kristina, 1.

Munsala, kustsocken i Vasa län, Lappo
härad, Nykarleby domsaga, Finland, utgör
ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Åbo
ärkestift. Jakobstads kontrakt. Areal 268 qvkm. 4,701
innev. (1883). Befolkningen är svensktalande. Socknen
afsöndrades till egen kyrkoförsamling 1857 från
Nykarleby pastorat. A. G. F.

Munsjukdomar. De vanligaste af munnens sjukdomar äro
följande. Munslemhinnekatarr, »munskålla», med
svullen, rödaktig, ömmande slemhinna, belagd tunga,
salivflytning och elak lukt ur munnen, förekommer dels
akut: hos barn vid tandsprickningen, hos personer,
som behandlas med qvicksilfver (kalomel, smörjkur),
då vanligen förenad med tandköttets uppluckring
och ömhet i tänderna, dels kronisk: hos supare och
rökare eller i samband med magkatarr. Lösning af
chloras kalicus är bland de bästa botemedlen. –
Ofta förekomma, i synnerhet hos svaga barn under
tandsprickning, små runda, linsstora, gråhvita fläckar
(aphtae) på läpparnas insida, tungan och hårda gommen,
öfvergående till ytliga sårnader. Äfven dessa botas
med chloras kalicus eller lapis. Dessa oskyldigare
fläckar få icke förblandas med s. k. »torsk» (se
d. o.). – Den såriga muninflammationen (stomacace)
uppträder i tandköttet hos svaga barn, vid skörbjugg, sockersjuka och
qvicksilfverförgiftning. Tandköttet blir svullet,
rödt, blödande vid minsta beröring, sårigt och
uppluckradt närmast tänderna, som blifva ömmande
och falla ut. – Munbrand l. vattenkräfta (norna)
är ett slags karbunkel i kindbenet, företrädesvis
hos svaga barn, framträder med brandig förstöring
af kindbenet och slutar oftast med döden.
F. B.

Munsjör (förvrängn. af Fr. monsieur, se d. o.),
gunstig herre, klippare, vindböjtel, gynnare.

Munskålla. Se Munsjukdomar.

Munskänk (skänkare, skänk), i äldre tider en till
furstars och stormäns hushåll hörande person, som
hade tillsyn öfver dricksvarorna och »skänkte i»
(hällde i) åt gästerna. Vara allra tidigaste urkunder
omtala, att vid svenska konungens hof fanns en
munskänk. Han intog der likasom i Norge (jfr Hird)
en förtroendepost.

Munster [mö’nster] l. Mounster, sydvestra och största
provinsen uti Irland, består af de 6 grefskapen
Clare, Cork, Kerry, Liinerick, Tipperary och
Waterlbrd. Areal 24,554 qvkm. 1841 hade M. 2,396,161
innev., 1881 endast 1,323,910.

Munsterhjelm, Magnus Hjalmar, finsk landskapsmålare,
född d. 19 Okt 1840 på Toivoniemi gård i Tuulois
kapell (Tavastland), kom 1860 till Düsseldorf för att
under sin landsman G. V. Holmbergs ledning egna sig
åt konststudier. Efter Holmbergs död s. å. studerade
han under Hans Gude och Osw. Achenbach till 1866, då
han flyttade till Karlsruhe, vid hvars konstakademi
Gude två år tidigare blifvit professor. Efter
slutade studier och sedan hans taflor börjat vinna
afnämare både i hemlandet och i Tyskland, återvände
M. till Finland, der han fortfarande utvecklar
en mycket produktiv och af allmänheten uppburen
konstverksamhet. Liksom M. helt och hållet fått sin
utbildning i Tyskland (han har endast en kortare
tid vistats i Paris), bär äfven hans konst i mycket
prägeln af den moderna tyska skolan och särskildt
den düsseldorfska grenen deraf. M. väljer oftast
och med största framgång sina motiv från den finska
inlandsnaturen, åt hvars veka och stämningsfulla
karakter hans känsliga och färgrika pensel förstår
att gifva ett tilltalande uttryck på duken. M. är
sedan 1874 ledamot af konstakademien i Petersburg
och har, utom andra utmärkelser, flere gånger
erhållit finska statens pris i landskapsmålning.
H. af S.

Munsö, socken i Stockholms län, Färentuna härad,
bestående af den i Mälaren belägna Munsön, som i
s. sammanhänger med Kersön och Ekerön, samt några
närliggande holmar (Lagnö m. fl.). Areal 2,846
har. 694 innev. (1885). M. utgör ett konsistorielt
pastorat af 3:dje kl., Upsala stift, Svartsjö
kontrakt.

Muntaner, En Ramon, spansk krönikeskrifvare,
f. 1265, d. omkr. 1340 i Valencia, der han efter ett
30-årigt krigarelif bosatt sig, skref i god episk
anda en historia öfver de aragoniske konungarnas
bedrifter, hvilken utgafs af trycket 1558. Nya
upplagor hafva ombesörjts af bl. a. Lanz (1844),
som 1842 utgaf en tysk öfversättning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free