- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
479-480

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munzinger ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ihåliga murars förband. Vid all murning böra stenarna
före inläggandet väl rengöras från dam samt vätas,
emedan stenen annars alltför lätt suger till
sig vatten ur murbruket och dettas för hårdnandet
nödvändiga fuktighetshalt sålunda borttages (vid nyss
bruten hård kalksten und-vikes dock vätningen). Äfven
det färdiga

illustration placeholder
Fig. 1.

illustration placeholder
Fig. 2.

illustration placeholder
Fig. 3.

illustration placeholder
Fig. 4.

illustration placeholder
Fig. 5.


skiktet skall afdammas och vattenstänkas; sedan utbredes
murbruket jämnt öfver hela bredden, med undantag
af några centimeter närmast ytterkanterna. När så
den vattnade stenen nedlägges och skjutes intill den
näst föregående, stiger bruket upp i stötfogarna och
framtränger mer eller mindre nära koppytan. Går bruket
ända ut till framkanten, kallas fogen full,
annars hålfog eller öppen; den förra användes vid
tunnare murar, den senare vid tjockare. Allt en
byggnads murverk bör gerna samtidigt stiga i höjden;
kan detta af någon orsak ej ske, användes vid
afsättningarna aftrappning eller förtagning. Skall
nytt murverk bringas i samband med gammalt, eller vid
olika grund, är bäst att uppföra det ena murverket
lodrätt intill det andra, utan förband. Under arbetets
fortgång måste murarna ofta afvägas och lodas;
uppkomna fel rättas genast. När muren nått sin fulla
höjd, utjämnar man honom antingen för att derpå
uppföra en annan eller för att anbringa täckning
mot vatten, som annars lätt skulle intränga i och
skada muren. När murverket väl torkat, afputsas
(rappas) det. För att vid tjockare murar påskynda
uttorkningen, utsparas dragrör, hvilka sedan vid
putsningen igenfyllas. Fulla fogar urkratsas något,
innan putsen pålägges. Man kan äfven nöja sig med
endast fogstrykning, som då bör göras med godt
cementbruk. – Murar af stampad jord, pisémurar,
uppföras af lerblandad, ej för fet jord på sådant
sätt, att på 0,6 m. öfver marken uppförda grundmurar
jorden omsorgsfullt tillstampas inom träramar i
6–10 cm. tjocka skikt. Dessa murar, som böra vara
minst 0,6 m. tjocka för 3 m. höjd, få alltid en
framspringande betäckning. De användas hufvudsakligast
till uthusbyggnader. – Gjutna murar uppföras af
stenstycken och kalkbruk (se Murbruk) på sådant
sätt, att i träformar af samma höjd som muren och
så många bredvid hvarandra, att hela murlängan kan
gjutas på en gång, inläggas lagervis stenstycken och
väl beredt bruk, hvarvid tillses, att allt blir som
en massa. Man kan äfven gjuta block af hydrauliskt
bruk (se Cement) och småsten samt derefter mura
med dem på vanligt sätt. De s. k. cendrin-murarna
gjutas på samma sätt af 1 del kalkmjöl och 5 delar
stenkolsaska. Fransmännen begagna ofta stampad beton
(se d. o.) till murar; engelsmännen stampa någon
gång murar af 6–7 delar groft kiselgrus och 1 del
portlands-cement. Äfven i Tyskland uppföras ibland
hus af cementbeton. – En murs styrka (stabilitet)
är beroende af belastningen, särskildt sidotrycket,
af grundens beskaffenhet, höjden i förhållande till
tjockleken, materialernas beskaffenhet, stenarnas
ändamålsenliga läge till hvarandra (goda förband),
murbrukets godhet och bindande kraft samt murningens
utförande. En murs stabilitet kan ökas genom
»förankring». Genom horisontalkrafternas inverkan
uppstå hos murens delar antingen en vridande rörelse
(omkantning) eller en glidande rörelse (förskjutning);
motverkande krafter blifva då friktionen mellan
stenarna och mellan muren och grunden samt murbrukets
kohesion i fogarna. För att beräkna beklädnadsmurars
motståndskraft måste man först bestämma jordens
sidotryck. Minsta tjockleken för beklädnadsmurar bör
för frostens skull vara 1 m. upptill. På fast grund
hvilande fristående murars tjocklek i en byggnad beror
på deras höjd och fria längd, stenens form, styrka
och tyngd, antalet öppningar i murarna, murbrukets
godhet och murningens utförande samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free