- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
511-512

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Murray ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Musangen. Se Rullmårdslägtet.

Musard [mysar], Philippe, fransk musiker, f. 1793,
studerade under Reicha, hvilken han tillegnade
sin Nouvelle méthode de composition musicale
(1832). Sin verksamhet som ledare af och kompositör
för konserter och baler i Paris började han 1833,
och han vann snart anseende såsom sin tids främste
franske danstonsättare genom sin galopp Gustave III
och sina kadriljer Venise, Les échos m. fl. 1840–41
ledde han promenadkonserterna i London. Död 1859.
A. L.

Musca L., zool., ett slägte bland »flugorna», eller
de tvåvingade insekterna (Diptera, se d. o.), hvilket
bildar typen för en särskild familj, Muscidæ, som
har sugsnabelns änd-del köttig, bildande en mjuk,
dynlik ansvällning. Den första bak-kantsribban
(»den 4:de längdnerven») löper i en bågböjd eller
vinkelbruten linie mot spetsen af vingen. Bakkroppen
är 4-ledad. Mellankroppen har en tvärgående
intryckning. Vingfjällen äro stora. Larverna
lefva i smuts, exkrement och i ruttnande kött,
men några äfven parasitiskt i andra insekter
(Tachinæ). Slägtet M. har kort och bredt hufvud med
stora, hos hannen sammanstötande ögon. Antennerna
äro nedliggande, med borstet helt och hållet
fjäderlikt. Bakkroppen är fint hårig, föga eller
intet borsttaggig. Kroppen är i det hela kort. Till
detta slägte räknades förr en mängd arter, som
numera blifvit fördelade på flere skilda slägten. Om
M. domestica L. se Fönsterflugan. M. vomitoria L.,
»spyflugan», är större än denna samt har svart
hufvud och bakkroppen blåglänsande, hvitskimrande,
med svarta tvärband. Vingfjällen äro svartbruna,
hvitkantade. Flere andra arter äro allmänna i Sverige.

Muscardinus. Se Myoxus.

Muscari Tourn., bot., farmak., ett från Hyacinthus
utbrutet slägte af små täcka lökväxter, hörande
till nat. fam. Liliaceæ DC., kl. Hexandria
L. Blommorna sitta i en tät klase utan hölster
och hafva sambladig, aflångt rundad eller omvändt
äggformig kalk med helt litet, 6-tandadt bräm. Den
i våra trädgårdar allmänt odlade och på flere
ställen i gamla parker förvildade perlhyacinten
l. drufhyacinten, M. Botryoides (L.) Mill., är en
liten glatt ört med tämligen liten lök, från hvilken
uppskjuta smala jämnbreda blad och en naken stängel,
som i toppen bär en upprätt klase af kortskaftade
små, blå blommor. Löken var förr officinell,
radix muscari, och nyttjades som urindrifvande
medel. Flere andra arter, t. ex. M. moschatum
W. och M. comosum W., hafva användts på samma sätt.
O. T. S.

Muscatine [mö’sketejn], stad i nord-amerikanska
staten Iowa, på en »bluff» (hög strand) vid högra
sidan af Mississippi, blef stad 1853 och hade 8,295
innev. 1880. Handel med trävaror, mjöl, kanderad
frukt m. m.

Musch och muschplåster. Se Mouche och Engelskt
plåster
.

Muschir. Se Musjir.

Musci, Lat., mossor (se d. o.).

Muscicapa. Se Flugsnappareslägtet.

Muscipeta. Se Paradissnapparna.

Muscovit. Se Glimmer.

Museion. Se Museum.

Muselman (förvrängn. af Arab. muslimin, plur. af
muslim), muhammedan. Se Islam, sp. 832.

Musenalmanach, T., benämning på en mängd olika
kalendrar (i fickformat) för lyrisk och lyrisk-episk
poesi, hvilka utgifvits i Tyskland 1769–1859. Den
första utgafs till en början af Boie och Gotter (efter
mönstret af den franska »Almanach des muses», som
utkom årligen 1764–1833) samt var på 1770-talet organ
för Göttingska skaldeförbundet. Mest betydande är
Schillers »Musenalmanach» (1796–1801), i hvars 2:dra
årg. de bekanta »Xenien» voro införda. Dernäst märkes
den, som 1834–39 utgafs af Chamisso och G. Schwab.

Museografi (af Grek. museion och grafein, skrifva),
beskrifning på museer och på de skatter, som i dem
förvaras.

Muser (Grek. musai, äfven mosai och moisai;
Lat. musæ), den forngrekiska benämningen för sångens,
musikens och skaldekonstens gudinnor, hvilka tänktes
förläna menniskorna sångens gåfva och i den under
deras särskilda hägn stående fromme sångarens
sinne gjuta de heliga ingifvelser, hvilka sedan
skänka fröjd åt alla och komma jordelifvets sorger
att vika. Efter hand blef det brukligt att såsom
stående under sånggudinnornas skydd betrakta äfven
andra konster och vetenskaper, öfver hufvud hvarje
slag af ideal eller andligt skapande verksamhet. I
de homeriska sångerna omtalas såsom Zevs’ dotter
eller döttrar stundom en sånggudinna stundom flere,
men i senare fallet utan namn eller bestämdt
antal. Endast på ett ställe af sannolikt yngre
datum förekommer niotalet. Hos Hesiodos nämnas de
som döttrar af Zevs och Mnemosyne (minnets gudinna)
samt äro till antalet nio med individuella namn:
Kleio (Lat. Clio), den ryktet förkunnande, Euterpe,
den fröjdbringande, Thaleia (Lat. Thalia),
den blomstrande, Melpomene (Lat. Melpomene),
den sjungande, Terpsichore (Lat. Terpsichore),
den dansglada, Erato (Lat. Erato), den älskliga,
Polymnia (Lat. Polyhymnia), den hymnrika, Urania
(Lat. Urania), den himmelska, Kalliope l. Kalliopeia
(Lat. Calliope), den skönstämmiga, hvilken tillika
betecknas såsom den förnämsta bland dem alla. Vid
sidan af dessa nio sånggudinnor nämnas äfven tre
andra: Melete (öfning), Mneme (minne) och Aoide
(sång), hvilka stundom betecknas såsom äldre än de
nio och såsom döttrar af Uranos och Gaia. Motalet
med de hos Hesiodos förekommande namnen förblef
dock fortfarande det traditionella, och de nio
sånggudinnorna erhöllo hvar och en sitt särskilda rike
inom konstens och vetenskapernas verld. Härpå syfta
äfven de attribut, med hvilka de bruka framställas
af den bildande konsten. Sålunda representerar Kleio
(med en papyrusrulle) historien, Euterpe (med en
dubbelflöjt) musiken och den lyriska skaldekonsten,
Thaleia (med komisk mask, herdestaf, tamburin och
murgrönskrans) komedien, Melpomene (med en tragisk
mask i ena handen,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free