Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Natt och Dag, en bland de äldsta af nu lefvande svenska adliga ätter - Natt och Dag. 1. Bo Nilsson (Niklisson) - Natt och Dag. 2. Knut Bosson (Kanutus Boëtii) - Natt och Dag. 3. Sten Bosson - Natt och Dag. 4. Nils Stensson - Natt och Dag. 5. Bo Stensson - Natt och Dag. 6. Bengt Stensson - Natt och Dag. 7. Måns Bengtsson - Natt och Dag. 8. Johan Månsson - Natt och Dag. 9. Måns Johansson - Natt och Dag. 10. Nils Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
introduktion 1723, med ridderskapets och adelns tillstånd,
namnet Sture samt blef stamfader för friherrliga
ätten Sture (utdöd på svärdssidan 1875).
1. Bo Nilsson (Niklisson),
den ofvannämnde Nils Sigritesons son, lagman i
Östergötland, var en bland hertigarna Eriks och
Valdemars anhängare samt 1318 rådsherre hos
deras enkor. Han var 1319 rådsherre äfven hos hertig
Eriks son, konung Magnus, och undertecknade
den ryktbara föreningen i Skara 1322. Han tyckes
hafva dött ej långt derefter.
2. Knut Bosson (Kanutus Boëtii), biskop i
Linköping, den föregåendes sonson. Se Knut Bosson.
3. Sten Bosson till Ekhult i Östergötland, riddare
(1388), riksråd (1389), den föregåendes broder,
var en tid anhängare af konung Albrekt, men
kom såsom en af verkställarna (sedan 1386) af
sin kusin den mäktiga drotsen Bo Jonssons
testamente i spändt förhållande till Albrekt och var
en af dem, som 1388 inkallade drottning Margareta.
Åt honom i hans egenskap af Bos närmaste frände
öfverlemnades 1390 förmynderskapet för Bo Jonssons
barn och förvaltningen af deras arf. Död 1411.
4. Nils Stensson, den föregåendes son, blef
riksråd 1434 och uppsattes i Okt. 1435 af rådet på
förslag till drots, men konung Erik utnämnde i stället
Kristiern Nilsson (Vase). Han deltog derefter på
Engelbrekts sida i 1436 års resning och anförde
belägringshären utanför Kalmar. Icke nöjd med
de betydande förläningar, som s. å. gåfvos honom,
framställde han utan framgång 1438 begäran om mera hos
riksföreståndaren Karl Knutsson, med hvars halfsyster
Margareta Stensdotter (Bielke) han var gift. Han slöt
sig derefter till Karl Knutssons motståndare drotsen
Kristiern Nilsson och satte sig öppet till motvärn
på Stegeborg, hvars höfvitsman han var. Han ansåg
dock snart rådligast att fly öfver till konung Erik
på Gotland. Sedan denne i Mars 1439 utnämnt honom
till marsk, gick han med en styrka öfver till
Östergötland, men vände snart åter. Senare på
året upptog han å nyo striden i Östergötland,
men blef fången. Död i Norrköping i pesten 1439.
5. Bo Stensson till Bergunda, i Småland, riksråd, den
föregåendes broder, riddare 1410, häradshöfding i
Bankekinds härad, slöt sig 1434 till resningen mot
kon. Erik och fick 1436, jämte sin broder Bengt,
befälet på Kalmar, hvilket Karl Knutson 1439 fråntog
honom. Han begaf sig då öfver till konung Erik på
Gotland, men förlikte sig 1440 med Karl Knutsson. Död
efter 1469. I sitt gifte med Karin Svensdotter Sture
hade han sonen Nils Bosson, som upptog sin moders
namn och blef stamfader för den yngre slägten Sture.
6. Bengt Stensson till Göksholm, i Nerike, den
föregåendes broder, blef riddare vid konung Eriks
kröning 1397, riksråd 1413 och lagman i Nerike 1419
samt var 1435 en af dem, som konung Erik ville hafva
uppsatta på förslaget till riksdrots. Sedan hans son
Måns, trots ingången förlikning efter en tvist emellan
B. och Engelbrekt, i April 1436 mördat den sistnämnde,
flydde B. från det
af bönderna hotade Göksholm till Ringstadaholm
i Östergötland och fick senare på året jämte sin
ofvannämnde broder befälet på Kalmar. Han slöt sig
sedermera till det mot marsken Karl Knutsson fientliga
partiet, miste 1439 befälet, men förlikte sig 1440
med marsken. Död 1451.
7. Måns Bengtsson till Göksholm, Engelbrekts
mördare, den föregåendes son, var i sin ungdom
småsven hos Engelbrekt och förekommer som väpnare
1434. Med anledning af en faderns tvist med
Engelbrekt (se denne) öfverföll och mördade han
denne d. 27 April 1436 på en holme i Hjelmaren
i närheten af Göksholm. Hans försök att få
Örebro borg i sina händer misslyckades, men han
plundrade i staden allt som tillhörde Engelbrekts
folk och skyndade sedan jämte fadern från det
af bönderna hotade Göksholm till Östergötland.
Mördaren och plundraren fick lejd, men gick dock
i konung Eriks tjenst och idkade 1437 sjöröfveri
i svenska skären. Emellertid nämnes han
1442 såsom riddare och återkom efter någon tid.
1450 blef han höfvitsman på Brandaborg samt 1451
riksråd och lagman i Nerike. Derefter uppträdde
han jämte Jöns Bengtsson (Oxenstierna) som
en af konung Karl Knutssons motståndare, men
slöt sig sedermera till Jöns Bengtssons fiender.
Död omkr. 1477. Han är stamfader för den ännu
lefvande adl. ätten Natt och Dag.
8. Johan Månsson till Göksholm och Bro (Brokind),
riksråd, den föregåendes son, född omkr. 1470,
blef 1501 riksråd och 1510 ståthållare på Kalmar
slott, som han tappert värjde emot danskarna.
Han var en af Sturarnas tillgifnaste anhängare.
Död 1520. Han hade 1514, i sitt andra gifte,
äktat Anna Eriksdotter Bielke (se Bielke 3), som
efter hans död modigt försvarade Kalmar.
9. Måns Johansson till Säby (i Vists
socken, Östergötlands län) och Bro (Brokind),
riksråd, den föregåendes son i ett tidigare gifte,
blef 1528, vid Gustaf I:s kröning, riddare och
inkallades 1529 i rådet. Han vardt sistn. år
slottsherre på Kalmar och utnämndes 1543 till
lagman öfver Östergötlands domsaga. 1549 deltog
han i Bruxelles i underhandlingarna om fred
med kejsar Karl V. 1555, under krigsoroligheterna
med Ryssland, sattes han till slottslofven
på Viborg och dog der i slutet af s. å. Han var
en af konung Gustafs pålitligaste män och ådagalade
sin trohet genom underhandlingar med allmogen under
vestgöta-herrarnas upprorsförsök (1529) och
Dackefejden (1542). Under denna skulle han föra
krigsfolk från Östergötland till den kungliga
hufvudhären i norra Småland, men anfölls på
vägen af bondhopar och måste återvända till Linköping.
10. Nils Nilsson till Säby och Bro (Brokind),
den föregåendes sonson, d. 1613 på Säby, var
hofmarskalk hos drottning Gunilla (Bielke) och
senare hos drottning Kristina, Karl IX:s gemål.
Han äktade 1609, i sitt andra gifte, Erik XIV:s
och Karin Månsdotters dotter Sigrid, enka efter
landshöfdingen i Österbotten Henrik Klasson Tott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
